Bonusmammor

Man förbjuder inte barn att uttrycka känslor av kärlek/trygghet osv. Det spelar ingen roll om du säger "Du får inte kalla henne mamma" eller "Kan du inte kalla henne xxx istället?". Du inskränker på barnets rätt till att vara en egen individ med egna relationer. Kan du som förälder inte hantera det så är det trist för dig, men du förbjuder inte barnet att göra det för att du känner dig kränkt. 

Nej, att lära barn empati och att vara en inkännande och omtänksam personer som bryr som om andras känslor ligger kanske inte på DIN agenda, men jag tror att jag väljer att inte lägga så stor vikt vid ditt inlägg. Vad jag läst av dig både här och i andra trådar verkar du inte ha alltför starka känslor för din partners barn och du tycks ofta utgå från att dina känslor är viktiga men andras kan man strunta i.

För övrigt har jag inga barn som har någon "bonusförälder" och min partners barn sedan tidigare har jag en god relation till, likväl som deras andra förälder.

Om ditt barn som tonåring/vuxen förälskar sig i en kille/tjej så har den personen rätt att säga nej till att ha ett förhållande om de inte vill ha ett förhållande med ditt barn. Där skall ditt barn ha lärt sig att respektera ett nej.

Men om de har samma känslor för varandra och vill ha ett förhållande (som inte är skadligt för ngn av dem) har du då rätt att begära att ditt barn avslutar förhållandet? Om du inte godtar förhållandet, skall ditt barn då ta hänsyn till dina känslor eller följa sina egna?

Men jaja, du får säga vad du vill om mig och vad min agenda är och inte. Jag kan skilja på sak och person iallafall. Jag tycker det är jättekonstigt att barnet ska anpassa sig efter den vuxnes känslor i en icke-fråga. Du hade knappast pratat för att en bonusförälder ska tas hänsyn till av barn/partner/barnets andra förälder. Men om det är en biologisk förälder så ska man minsann trippa på tå. Mycket märkligt.

HUR är det exemplet relevant???

Jag har inte sagt att ett barn som har en "bonusförälder" inte får ha en relation med denne. Det jag hävdar är att om barnets förälder av någon anledning blir sårad/kränkt av att barnet benämner den andra förälderns nya partner med ett föräldraepitet så kan man hjälpa barnet att hitta ett uttryck som inte kränker föräldern men som kan laddas med allt det goda barnet känner för den nya partnern.

För att ditt exempel skulle vara applicerbart skulle mitt vuxna barn alltså vilja kalla sin partner för mamma/pappa och det skulle vara det som jag eller barnets andra förälder skulle ta illa upp av.

Att förbjuda en relation har JAG aldrig pratat om, det får stå för dig.

För dig är det en icke-fråga, för någon annan kanske betydelsefullt.

I fall där man fått kämpa hårt i många år för att bli förälder kan det ha en oerhörd laddning och betydelse att äntligen kunna kallas pappa/mamma.

Om ens partner bedrog en med den hon/han sedan lever ihop med kan det kännas kränkande att den som exet vänstrade med blir benämnd som "bonuspappa/-mamma".

I min väns fall var det hennes systerdotter som började säga "mamma" till/om henne.

Vännens syster drabbades av svår sjukdom och var på grund av det förhindrad att göra mycket med sin dotter som min vän istället gick in och gjorde. Det var en stor sorg för systern att inte kunna vara den mamma hon önskade och min vän förstod när systern uttryckte smärtan hon kände.

Min vän förklarade för barnet att hon var "moster" och laddade det ordet och relationen till barnet med allt det positiva barnet ville uttrycka att hon kände. De har fortfarande en nära, kärleksfull och varm relation och min väns systerdotter hade inga problem med att förstå att kärleken till och från hennes moster inte blev mindre för att hon inte "fick" benämna henne mamma.

HUR är det exemplet relevant???

Jag har inte sagt att ett barn som har en "bonusförälder" inte får ha en relation med denne. Det jag hävdar är att om barnets förälder av någon anledning blir sårad/kränkt av att barnet benämner den andra förälderns nya partner med ett föräldraepitet så kan man hjälpa barnet att hitta ett uttryck som inte kränker föräldern men som kan laddas med allt det goda barnet känner för den nya partnern.

För att ditt exempel skulle vara applicerbart skulle mitt vuxna barn alltså vilja kalla sin partner för mamma/pappa och det skulle vara det som jag eller barnets andra förälder skulle ta illa upp av.

Att förbjuda en relation har JAG aldrig pratat om, det får stå för dig.

Man kallar sin partner partner, flickvän, pojkvän osv.

Du vill förbjuda att man har rätt att definiera sin relation till en närstående människa. Så nej, skillnaden är inte speciellt stor.

I båda fallen har barnet rätt - en lagt mig - att definiera sin privata oberoende icke skadliga relation på det sätt som passar barnet och den andra parten i relationen. Enligt dig har barnet ibte samma rätt.