Sonen (2 år) har nyss börjat på förskola och det verkar vara rätt så rörigt minst sagt.
Barnen skriker, puttas, tar varandras leksaker och pedagogerna går mest efter och tröstar ledsna barn och läxar upp busiga barn.
Vårt barn är ganska försiktig av sig och jag vet inte om jag kommer våga lämna honom där när inskolningen är klar.
Ska man "tåla" att andra barn är såhär och hur mycket "bråk" är det på era förskolor?
Jag håller med om att det låter tråkigt.
"Våra" pedagoger jobbar mycket förebyggande har jag sett efter att ha skolat in tre barn på samma fsk. De ser de flesta situationer som riskerar att spåra ur till ledsamheter och går in och bryter innan det händer. Det gör att det inte händer så ofta, så personalen har tid att både ta hand om ledsna barn, säga till den som gjort något dumt, och bedriva en pedagogisk verksamhet samtidigt.
Jag är full av beundran.
Skittrist är det. På min sons avdelning är det tyvärr ett fåtal barn som puttas och leker skjutlekar som de andra sedan hakar på. Personalen verkar helt avtrubbad och reagerar inte på puttar så som jag ser det. Min son har aldrig någonsin puttat andra barn hemma eller i andra miljöer, men på förskolan gör han det. Han puttas tillbaka så att säga.
På min dotters avdelning har det aldrig någonsin varit problem med rufflande ungar, det är frid och harmoni hela tiden. De skvallrar till fröknarna om det händer något, de ger inte igen på varandra.
På mina barns förskolor har det mest varit fartiga barn samt enstaka barn som kunnat puttas/bitas för att de inte kunnat kommunicera (och det har ju växt bort när de blivit äldre).
Fartiga barn kan ju ibland i oförstånd göra illa andra eller sig själv, men det är olyckor och händer ändå otroligt sällan med tanke på hur barnen far fram ibland. Minns att fröknarna var rätt matt när min 3a sprang på fönsterbrädorna som 1-åring. Minns även en gång när han var typ 1 år och 10-11 månader och hade klättrat upp på en cykel (trehjuling) som stod still och när han stod där på sadeln och höll i styret kom storebror och hjälpte honom få fart genom att putta honom utför en backe. Gick bra det med :)
Min äldsta var väldigt försiktig som liten när hon började förskolan. Men lärde sig på bara någon vecka på dagis att hålla i sina leksaker, att faktiskt ta och bevaka en plats i en kö o s v. Det kan jag eg tycka är rätt ok att de lär sig. Om det däremot är på nivån att man måste puttas och slåss för att ö h t få behålla något känns det ju inte ok.
Min yngsta, om eg är en väldigt försiktig filur var en fena på att bevaka sina intressen när hon började förskolan. Har man 3 äldre syskon hemma lär man sig fort att hålla i sina saker, köa och inte vika undan. Däremot var hon aldrig någonsin bufflig mot andra barn men försvara det hon hade kunde hon och hon var helt obekymrad om att 5-åringarna härjade runt henne och ibland bara var mm från att springa över henne. Hon stod tryggt i mitten och bara såg på. Det hade skrämt slag på ettan vid hennes dagisstart men för fyran var det ungefär som hemma :)
Ja det är vanligt, barn i den åldern har en förmåga att puttas bitas rivas ta saker. Inte alla såklart men det är inget ovanligt eller onormalt heller.
På mina barns förskolor har de flesta varit snälla och trevliga, vet att det finns någon "bråkstake" på avdelningen bredvid där min dotter går nu. Jag skulle nog faktiskt byta fsk om du känner så, både du och ditt barn ska känna sig trygga med förskolan.
Min erfarenhet är inte att puttar och bråk är en stor del av vad som sker på förskolan. Jag skulle definitivt reagera om jag upplevde att det var så under inskolningen.