Oj. Ja, jag förstår absolut att du blir ledsen av din sambos inställning. När det är en sådan stor skillnad mellan era inkomster och ni båda är överens om att du ska ta mesta föräldraledigheten, så tycker jag det finns två tänkbara lösningar. Den ena är att ha helt gemensam ekonomi. Det vill säga att alla pengar som kommer in är era gemensamma och används för att betala familjens och era personliga utgifter.
Den andra lösningen är att ni betalar mer proportionerligt efter vad ni tjänar. Säg att ni får in totalt 37 000, varav 7 000 kommer från dig, och 30 000 från din sambo. Då ska du betala knappt 20 procent av de gemensamma utgifterna. Tror det blir kanske typ 18 procent, om man räknar exakt, men jag är lite trött i huvudet just nu. ;)
Att han bara har mage att föreslå att ni ska dela rakt av på alla utgifter tycker jag tyder antingen på stor omognad, att han helt enkelt inte är redo att bilda familj, eller så är han bara extremt snål. Och varken omognad eller extrem snålhet är särskilt attraktivt..
För mig och min sambo var det lite annorlunda när vi fick barn. Vi hade bott ihop i flera år innan och då haft separat ekonomi. Vi hade alltså delat på alla gemensamma utgifter, och sedan betalat våra privata räkningar själv. Men då hade vi också ungefär samma nivå på våra respektive inkomster.
När det sedan var dags att bli föräldrar gick vi över till gemensam ekonomi. I vårt fall innebär det att när pengarna kommer in på kontot så betalar vi först alla räkningar. Sedan sätter vi av en lämplig summa till mat, kläder och nöjen. De pengar som (oftast) blir över delar vi på och sparar på våra egna, privata sparkonton. Det är en lösning som fungerar för oss, men det kan som sagt finnas fler varianter.
Hoppas i vilket fall att din sambo tar sitt förnuft till fånga. Är man en familj ska inte den ena kunna äta oxfilé varje dag medan den andra får vara glad om den kan ha råd till makaroner och falukorv. Särskilt inte om den andres huvudsakliga sysselsättning är att ta hand om deras gemensamma barn...