barnens skärmtid - ärliga svar

Mitt barn blev också arg av samma anledningar. Vi fick råd av läkare att bara tillåta skärmar vissa dagar, tror vi hade 4 skärmfria dagar i veckan. Det funkade förvånansvärt bra, hans humör blev bättre-lugnare och gladare.

Nu är han äldre och kan oftast kontrollera sig bättre. Mycket fysisk aktivitet hjälper också.

Vi har också märkt att hen är gladare när vi lyckas begränsa skärmtiden, men det är en ständig kamp som vi inte alltid orkar ta tyvärr och på senare tid har vi helt tappat kontrollen. Men det låter hoppfullt att det har blivit bättre för er, då kan det bli bättre för oss också!

Speciellt min son (6 år) har väldigt svårt att förstå det här med skärmtid. Han kan sitta hur länge som helst och oavsett hur tydligt och överens vi är när vi börjar blir han lätt arg när det är dags att sluta. (Och jag känner även igen ilska över att ett spel inte går som han vill osv.)

Jag valde därför oxå att göra ett totalt stopp ett tag. Det fungerade bättre än jag tordes hoppas på. Till en början lite gnäll, men det gick över på någon vecka. 

Idag har de väldigt lite skärmtid, just för att jag känner att sonen blir nästan "beroende". Han vill inte sluta och han känns helt begränsad i sin lek, han "orkar" inte göra något utan föreslår själv hela tiden att få spela. När skärmen tydligt inte längre var ett alternativ så började han så smått hitta tillbaka till lek igen.

Nu för tiden får barnen bara spela när det är långa väntetider, t.ex på vårdcentralen, eller om man sitter och väntar på ett tåg/flyg/färga osv. Innan de ens får skärmen så är vi väldigt tydliga med att så fort väntetiden är över så är skärmtiden över. 
Fördelen med det här är att han får bryta från skärm till något tydligt "annat", dvs från skärm till att gå på tåget eller in till läkaren osv. Det blir ett tydligt avslut för honom, hellre än "nu är tiden slut, gå och lek".

En del barn klarar det säkert jättefint med timer osv, men inte alla barn. Det blir bara negativt för barn och förälder att försöka passa in ett barn i en mall som inte fungerar. Då måste man hitta något annat.

Kan tillägga att min äldre dotter har inte alls samma problem. Om det beror på personlighet kan jag ju inte veta, men jag tror absolut att desto äldre barnet blir, desto enklare blir det att kunna ha fler lösningar.

Det här var en jättebra iakttagelse, den tar jag med mig. Lite synd bara att vi så sällan har naturliga väntetider, för det är jättesvårt att avbryta för att komma till matbordet, eller för att gå till hallen och ta på ytterkläderna t ex., som annars skulle kunna vara ett tydligt "annat".

Det låter som om du och jag har ungefär samma barn för övrigt...

Har en 4-åring och har får inte använda surfplattan alls eftersom det blir så mycket konflikter runt den och han skulle sitta med den dygnet runt om han fick.

För oss, i vår familj, så har det funkat bättre att ha speldagar. Att låta barnen spela lite mer 3 dagar i veckan och inte alls de övriga.

Detta för att framförallt killarna blir helt handlingsförlamade av begränsningar på 1 timme per dag. De väntar bara på den där timmen, gör inget före och inget efter (då allt är trååååååkigt i jämförelse).

Vi fick, som ni, börja med en period helt utan. Tog nästan 3 veckor innan kreativiteten återkom och de började göra en massa andra saker än bara tjata om spel. Sen införde vi speldagarna och som sagt för oss funkar det bättre. De 4 dagarna de inte får spela gör de annat utan allt för mycket tjorv och de 3 dagarna de får spela (varav 2 är vardagar) så gör det inte jättemycket om det blir lite mer spel. De får fortfarande inte sitta en hel helgdag men säg att de spelar 3-4 timmar en sådan dag (beroende på väder och andra aktiviteter). Eftersom de vet att de kommer få spela mer sen är de inte omöjliga att slita ut på annat heller men det kan ju variera från barn till barn.

Jag tror vi är många som har barn med samma "svårighet"!

Jag tror ni fattat rätt beslut som helt tagit bort skärmen. Och om barnet frågar så behöver du inte säga att den kanske kommer tillbaka. När min son frågade, när jag tog bort den först, så sa jag "Nu kommer du inte få ha plattan längre, för vi blev alltid för osams om den. Du kommer inte få använda den tills vidare" Även om han blev frustrerad så accepterade han det svaret. Och som sagt, han frågade efter den mycket kortare tid än jag trodde. Efter bara någon vecka så avtog det rejält.

Det är inte ofta han spelar idag, jag skulle säga max 2 ggr i månaden men kanske lite mer när det är semester (flygresor är inte kul för någon och man kan inte direkt "gå och leka" på ett flygplan). Han har helt accepterat det idag, tjatar aldrig och blir uppriktigt glad när han får spela, utan någon bitterhet eller följdfrågor. 

Som barnets förälder sätter du gränser. Du bestämmer vad barnet ser på tv, hur länge de är uppe, vad de äter, vilka leksaker de får osv. Att folk plötsligt ska lägga sig i det här är egentligen lite konstigt (men jag vet att det är så). Var tydlig och stå för det mot din barn. Barn mår bäst av tydliga föräldrar, inte av xxx antal timmar framför en skärm/ en si eller sådan leksak / lägga sig kl 8 eller kl 10 osv. 

Och rent ut sagt, skit i alla "perfekta" föräldrar som enligt sina egna ord har "perfekta" barn.  

Vi har också avgränsat väldigt tydligt, annars blir hela dagarna en enda lång utmaning i att hitta "något annat som är kul som man måste få att verka minst lika lockande som iPad'en".....
Och det orkar man i en kvart ungefär!

Jag tror på skärmfria dagar. Då är det väldigt enkelt, även för små barn, att förstå konceptet. Och vi försöker vara smarta att styra tex. åka skridskor, gå till biblioteket och den typen av aktiviteter OCKSÅ till de skärmfria dagarna (hehe) så att det blir naturliga avbrott och inte spel hela dagen.
Så det kanske blir en lördag
frukost
Bolibompa 30min
iPad 1,5h
gå till mormor och äta lunch
biblioteket 1,5h
hem
iPad 2h
äta middag
Bolibompa 30min
bada bubbelbad
läsa saga
gå och sova

Men vi har grannbarn som aldrig gör något utanför huset i princip, utan som spelar wii eller har sina paddor hela dagarna. Ibland går våra barn dit och plingar på och då kommer de ut men aldrig annars. Lite trist.

Vi har en app på sonens telefon som låser alla appar utom samtal och sms efter 1 h. Efter det måste en av oss vuxna skriva i ett lösenord för att låsa upp apparna för 1 h till (har endast gjorts vid exempelvis lång resa). På tv spel sätter vi äggklocka.

Sonen är ensambarn och 8 år och han kan ha svårt att ta sig för saker själv. Jag har gjort en burk med lappar han får dra när det är tråååkigt, där finns förslag på allt möjligt som att baka något eller pyssla någon speciell grej eller så, det är väldigt populärt!

Mina barn får sitta med plattan/datorn/tv:n nästan hur mycket dom vill.