• irrbloss_83

    Höstbebisar efter IVF 2016

    Pusheen skrev 2016-11-14 20:16:43 följande:
    Ja det gör vi men jag hade bara lite höns fram till för ett tag sedan. Har bara tre katter inne i huset just nu smile5.gif
    Min häst har jag inhyrd hos en tjej som tar hand om allt.
    Så jag har det väldigt lugnt men jag förstår vad du menar! Saknar skötseln i stallet och framförallt ridningen!
    Men men.. det kommer ju igen! smile1.gif
    Höns har jag inte kommit mig för att skaffa än, om jag får en snäll bebis ska jag försöka göra det under 2017, annars blir det senare nån gång. 

    Lycka till idag! Hoppas det går som en dans alltihop, snart har du er lilla plutt hos dig :)
  • irrbloss_83

    Usch, jag har också en skitdag idag. Överreagerar på skitlöjliga saker och har gråtit hysteriskt två gånger redan innan lunch. Sen lugnade jag ner mig en aning och började pyssla runt hemma, vilket underlättade humöret en aning. 
    Känner mig egentligen inte ledsen annars, bara otroligt, OTROLIGT känslig. Och för mig som annars är totalt okänslig och gråter typ en gång vartannat år är det jätteovant och lite obehagligt att inte riktigt känna igen sig själv. Så på nåt vis har jag förståelse Frmid, även om det inte är av samma anledningar och sådär. 

    Idag har jag i alla fall lyckats täta några fönster, baka bröd och chocolate chip cookies till stackars maken som måste stå ut med en labil fru, och så har jag städat ytterligare lite i köket. Nu ska jag kitta en fönsterruta och sen är det nog middag och slut på sysslorna för dagen :)

  • irrbloss_83
    Pusheen skrev 2016-11-16 18:16:26 följande:
    Hej alla!

    Det visade sig igår att min bm hade sagt fel dag till mig om igångsättningen. Det var idag den skulle ske. Det var jättejobbigt igår och idag skulle de ringa när jag kunde få komma in sjuk oändlig väntan. Fick en tid 11.30. Då skulle doktorn avgöra om jag skulle sättas igång eller inte så jag visste inte ens då om det skulle bli av eller inte. Tog nästan hela dagen, kl 15 bestämdes det att jag skulle sättas igång.
    Bebisens hjärta slog en aning fort, mängden fostervatten var åt det lägre måttet, bebisens storlek avgjorde samt att livmoderhalsen inte var mogen så det tydde på att den inte var på väg inom de närmsta dagarna så därför blev det igångsättning.
    Fick första dosen tablett vid 16 och nu har jag precis tagit andra dosen så nu får vi se vart det bär hän!

    Tack för alla lyckönskningar! <3
    Åh, jag har funderat så mycket på er och om ni har er bebis än, men inte riktigt än alltså... Då fortsätter jag hålla tummarna ett tag till :) 

    Hoppas allt går toppen! 
  • irrbloss_83

    Visst är det bara jag kvar i tråden nu som har bebis kvar på insidan (Om man bortser från Pusheen där vi ju inte riktigt vet än)?

    Idag är jag på 41+0, ska fira med att skruva ihop och bädda spjälsängen och kanske åka till BM för en extra-koll, beroende lite på hur blodtrycket ligger nu på förmiddagen. 
    Har haft ganska mycket förvärkar och sammandragningar idag på morgonen, vilket jag inte brukar ha. Så jag kan inte riktigt låta bli att hoppas att nåt händer :)

    Hur har ni andra det i era bebisbubblor?

  • irrbloss_83

    Ungefär 2 minuter efter mitt förra inlägg gick vattnet med en knäpp. Så nu har vi varit inne på förlossningen för en koll, har sådär lite halvt regelbundna värkar med typ 5-6 minuters mellanrum. Var nästan utplånad och öppen 2,5-3 cm. Så nu är vi nere på stan och äter lite och så ska vi tillbaks om några timmar för att se om vi ska stanna på förlossningen inatt eller om det blir patienthotellet eller BB-rum. :) Spjälsängen är dock ihopskruvad nu, men jag hann inte bädda klart den :D

  • irrbloss_83

    Hej tjejer! Ligger här med en snart ett dygn gammal Hugo på bröstet. 04:27 kom han efter en ganska besvärlig sista halva av förlossningen. Han är grinig och vill inte alls sova i den där plastlådan de har på BB, så maken och jag sover i skift inatt så får den som är vaken ha lillkillen på bröstet. Han hade en tuff start i livet, förlöstes med sugklocka och hade lite svårt med andningen första timmen så han och maken var på neonatalavdelningen medan jag blev ihopsydd och tillfixad. Men han är alldeles perfekt, 3814 g och 52,6 cm. Kan skriva mer om förlossningen sen när jag orkar dra fram datorn :) Hoppas ni andra har det bra :)

  • irrbloss_83

    Tack för alla grattis tjejer! 

    Jag ramlade rakt in i bebisbubblan och vill aldrig någonsin lämna den. Herregud vilket underbart barn jag har! 

    Vi är hemma med underverket sen igår, och saker börjar ordna till sig. Han är lite gul, sannolikt till stor del pga blåmärket efter sugklockan, men annars tror jag allt är tiptop. Han har dock bestämt sig för att korrekt ordning är att äta på natten och sova på dagen, vilket ställer till det lite för mig, men det är väl inte helt oväntat kanske.

    Jag funderar en del på förlossningen, hur ganska mycket ändå blev precis som jag absolut inte ville, men jag är nöjd ändå... Tror jag. Ville inte ha värkstimulerande dropp, men de behövdes. Ville inte att han skulle ligga vidöppet, men det gjorde han, ville inte behöva sugklocka, men det behövdes också. Och sen hamnade han dessutom på barnbordet med CPAP och hela min tanke med sen avnavling och tidig amningsstart gick åt skogen, där de dessutom fick tillmata honom extra på neo för de var rädda att han skulle bli låg i blodsocker efter sin pärs. Så mycket som blev precis som jag inte ville, som sagt, men ändå har jag egentligen inget att klaga på. Konstigt.

    Nu har amningen kommit igång hyfsat men vi kämpar fortfarande med att verkligen få till greppet, och vi sitter mest i soffan och ammar och sover (en av oss i alla fall), men försöker få nånting gjort per dag annars också. Oftast med hjälp av bärsjalen. Imorgon blir det BVC, ska bli spännande att se vad vikten ligger på, den verkade ha vänt uppåt igen sista dagen på BB i alla fall så förhoppningsvis är vi uppe i runt födslovikt nu :)

    Hur har ni andra det?

    Och Pusheen, stort grattis till er Hillevi, tror jag missade att säga det tidigare! :)

  • irrbloss_83
    Pusheen skrev 2016-11-23 06:27:46 följande:
    Tack snälla!

    Låter tufft med förlossningen. Det tar kanske lite tid att bearbeta, jag går igenom den ofta i huvudet och plötsligt kommer det över mig om hur något viss moment var eller kändes. Har inget negativt dock från förlossningen.

    Känner samma som du med bebisbubblan! Så otroligt mysigt och jag kan bara inte sluta varken titta eller pussa på min lilla guldklimp!
    Låter jobbigt att åka iväg till BVC? Jag är lite känslig för att ta mig någonstans.. vår sköterska på BVC kom på hembesök igår.
    Vägde lillan som hade gått upp till födelsevikt igen. Hur stolt kan man bli liksom smile5.gif
    Det var tufft på pappret, men det känns ändå bra på nåt underligt sätt. 
    Det var inte så farligt, tror det var nyttigt för mig att komma ut lite. Idag har vi varit på första barnvagnspromenaden, kanske 500 meter eller så :D 

    Ja, så var det för oss också, Hugo vägde 10 g mer nu än vid förlossningen. Jag blev suuuuperstolt :D 
    lallallalla skrev 2016-11-23 10:12:33 följande:
    Usch, jag känner mig hemsk som tänker såhär, men det är lite skönt att läsa att det är fler än jag som tänker och funderar över sin förlossning. Det får mig att tänka att det kanske är naturligt, vare sig förlossningen var bra eller inte.
    Jag tänker (och ältar) min förlossning ganska mycket. Men den var ganska traumatisk också. Jag hoppas att ni tycker det är ok att jag skriver om den. Jag vill absolut inte skrämma nån, men har samtidigt ett stort behov av att få berätta. :/
    Vi åkte in för en kontroll när jag var öppen 3 cm. Självklart blev vi hemskickade och jag var besviken att inte mer hade hänt.
    Hemma tog vi en "promenad" i trädgården och tittade på alla blommor och åt lite smultron. Mannen vinkade åt grannen medan jag pustade mig igenom värkar. Och vi vilade på soffan.
    Nästa gång vi åker in är jag hela 8 cm öppen! Jag känner mig stark och modig som kunnat och vågat ta nästan hela öppningsskedet själv, utan smärtlindring.
    Men nu gör det ont och jag vill testa lustgas.
    Det är skönt att andas i masken och att ha den att fokusera på. Men det ger ingen riktig smärtlindring. (7 timmar senare upptäcks att den inte är inkopplad, det fanns bara syre i min mask.)
    Eftersom lustgasen inte hjälper blir jag övertalad att testa EDA. Egentligen vill jag inte. Men nu gör det ont!
    När EDA:n sätts släpper det onda. Men det visar sig snart att det beror på att mina egna värkar har slagits ut. Så jag får värkförstärkande dropp. Och plötsligt är värkarna tio gånger värre än före EDA:n. Men ingen reagerar på hur ont jag har. Det tar sex timmar innan personalen slår av pumpen och ger EDA manuellt istället. Under tiden har jag nypt migsjälv i mage och lår och konstaterat att benen är bedövade, tyvärr inget annat.
    Den manuella EDA:n hinner jag aldrig känna effekten av (jag visste inte ens att jag fick den förrän jag läste journalen.) Några minuter efter den beslutas nämligen om urakut snitt.
    Den sista halvtimmen innan snittet är den värsta i hela mitt liv. Jag känner hur nånting börjar gå sönder inne i magen och hur jag börjar blöda. Värkarna tilltar ännu mer i både styrka och längd. Och jag är helt slut, jag orkar inte kommunicera med omvärlden. Jag minns hur jag tänker att jag hoppas att nån ska upptäcka blodet. Själv har jag inte mer energi än att jag håller mig från att svimma. Och jag har riktig dödsångest, jag känner att det är moderkakan som börjat släppa.
    Plötsligt kommer en läkare upp till mig och KRÄVER min uppmärksamhet. Hon berättar att de tagit ett prov som indikerar att barnet inte mår bra och att det nu blir snitt. Och det kommer gå fort.
    Sen öppnas dörren och en kolugn mansröst säger "jaha, vad händer här då?". Sen går han fram till mig, lägger en hand på min axel och lämnar inte min sida innan jag är sövd. Han ställer frågor, svarar på frågor, pratar med och informerar mig och är tydligt navet i det som händer. Och är hela tiden lika lugn och trygg.
    Lampor tänds, larm piper till höger och vänster, rummet fylls av människor och alla pratar. Jag ser min man inträngd i ett hörn. En kvinna håller om honom och han kämpar med tårar. Jag lyckas få ögonkontakt med honom och säger leende att allt kommer gå bra. Min värld har gått från rädsla för mitt och min bebis liv till lättnaden av att personalen upptäckt det. Min mans värld har gått från oro över att jag är okontaktbar till att någon påstår att det är fara för hans barns liv...
    Från det att larmet gick, tills bebis var ute tog det inte fyra minuter! Sen tog det nån minut till i "bebisrummet". Därefter kunde min man hålla vår välmående flicka och pusta ut.
    Vi stannar på BB i två nätter. Alla mår bra och operationssåret läker förvånansvärt bra. Vi åker hem och sover hemma en lång skön natt. Mannen och stora dottern går till och med ut och "halloweenar".
    Nästa natt vaknar jag och är svullen och har svårt att andas. Jag får skjuts av ambulans till akuten. Jag har lätt hjärtsvikt, kraftigt ödem och ett blodvärde på 87.
    Puh..
    Efter det, lite järn intravenöst och många dagar med fötterna i högläge, börjar jag må bra igen.
    Jag önskar att jag kunde säga att jag är OK med allt. Det är mitt mål att kunna det. Men jag är inte riktigt där än. Under tiden snusar jag bebis, gosar, kramar storasyster och pappa och tänker på hur otroligt lycklig jag är som har min fantastiska familj! Och även att de har mig och lillasyster. <3
    Klart du får skriva om sånt här, det är ju därför vi finns här(delvis i alla fall). Skönt att det ändå gick så pass bra och att dottern ändå verkar ha varit i hyfsat skick när hon kom ut. Som vårdpersonal är min erfarenhet att det oftast går bra för både mamma och barn, även om det kan bli väldigt dramatiskt emellanåt, men att det sen kan bli jobbigt att bearbeta känslomässigt efteråt. Kanske inte är så konstigt egentligen med tanke på vad som egentligen står på spel liksom. 

    Vill bara att du ska veta att det är ok att skriva om det här, eller i PM om det känns bättre. Kram :)

  • irrbloss_83
    lallallalla skrev 2016-11-25 20:14:20 följande:
    Och så måste jag dela med mig av nåt roligt.
    Idag fick vi alla i familjen vårt första fantastiska leende! :D
    Det var som att när hon själv förstod att hon kunde le, så kunde hon inte sluta. <3
    Åhh, min lilla solskensunge!! :)
    Åh vad härligt!
    Grabben här är så sjukt söt när han ler, men det är ju förstås bara det där reflexleendet än så länge. Hans hungrig-gråt är ungefär det sötaste jag har sett. Hela han skrynklar ihop sig och så ser han verkligen ut typ såhär :( fast med mungiporna ännu mer neråt. Urgullig. 
  • irrbloss_83

    Här är det faktiskt ganska bra nu, efter en lite skakig start. Amningen funkar toppen, och vid vägning på BVC idag har han gått upp ca 500g den senaste veckan. Nätterna går hyfsat, jag har ju inte så mycket att jämföra med men han sover typ 4, ibland 5, timmar i sträck en gång under natten i alla fall och vill äta varannan-var tredje timme resten av natten, vilket ju blir helt ok sömn för oss också :) På det hela taget verkar jag ha fått en bebis anpassad för nybörjare, i alla fall än så länge :)

  • irrbloss_83

    Vad roligt att läsa om era små! Här är plutten två veckor och två dagar och vi har det nog bättre än jag hade vågat hoppas faktiskt. Han är väldigt lite gnällig, det är nästan så att jag blir förvånad om han gråter och det inte är helt uppenbart vad som är problemet. Mysko, men väldigt trevligt förstås. 

    Han sover bra på nätterna, idag 3+2+2 timmar med typ en halvtimme-timmes matpaus mellan sovpassen. Så både jag och maken är rätt utsövda och mår bra. Han har verkligen börjat fixera blicken nu, och han är duktig på att hålla upp huvudet fast han är så liten. Mamma är så stolt :)

  • irrbloss_83
    lallallalla skrev 2016-12-07 13:30:26 följande:
    Usch, vilken start. Hoppas ni får vara friska och må bra nu, så ni kan njuta lite av bebislyckan.
    Vad kul att ni har en bebis som gillar babysitter. Får man fråga vad ni har för sort/märke? Vi en ganska grov grej som dottern avskyr. Jag har funderat på att skaffa en mer klassisk. Hos oss är det annars bara mammas axel och skötbordet som duger. Inga jättebra alternativ i längden.
    Kul att det kan vara så olika. Vår kille verkligen HATAR skötbordet. Bäst är det i mammas famn dock och sjalen funkar oftast också. Men att ha honom i famnen hela tiden gör ju att man inte får så mycket annat gjort...
  • irrbloss_83
    lallallalla skrev 2016-12-19 10:27:11 följande:
    Hur är det med er alla? Bara några dar kvar till bebisarnas första jul. :)
    Har ni några roliga planer?
    Vi tar det mega-lugnt hemma. Har beställt julbord från Ica maxi och räknar med så lite julstök som möjligt. :D
    Kram och God Jul!!

    Åh, jag har tänkt skriva här i flera dagar och höra hur det är med alla, men det har liksom inte blivit av. Vi har det ganska bra, lillskrutten har börjat le, och det är ju så man smälter... 
    Tror han är i det där utvecklingssprånget som wonder weeks pratar om, han har varit lite extra kinkig i två-tre dagar nu, där det enda som duger är att sova på mamma. Inte ens pappa funkar, och de är annars riktigt bra kompisar. 
    Och idag vaknade jag med halsont, förhoppningsvis är det inget värre på gång, men jag kan inte låta bli att oroa mig. 

    På jul ska vi mest vara hemma, men jag tror vi ska äta hos svärfar som bor ca 50 meter bort, det känns som en rimlig ambitionsnivå :D 


    Hade planerat att åka till jobbet och visa upp underverket nu i veckan och passa på att julhandla inne i "stan", men nu är det blixthalka här, så jag avvaktar, så får vi se om det blir mindre halt... 

    Låter skönt att ta det lugnt hemma. Hur är det med er lilla tjej, hon måste väl vara två månader nu va?

Svar på tråden Höstbebisar efter IVF 2016