Anonym (Push) skrev 2016-02-19 23:25:17 följande:
Jag tycker inte att man borde kunna välja själv att göra ett kejsarsnitt utan det borde endast användas som en akut lösning eller om man vet i förväg att barnet inte kan födas normalt. Men planerat snitt pga behålla underliv är idiotiskt.
Det är lika dumt som de som inte ammar sina barn för att deras bröst kan förändras.
varför inte?
varför?
Genom att själv kunna överväga för och nackdelar med båda sätten, varför skulle man inte själv ha möjligheten till att välja? Det finns risker med båda sätten, och en del tycker säkerligen att konsekvenserna av ett snitt överväger konsekvenserna av en vaginal födsel. Det behöver inte överhuvudtaget handla om att "behålla underlivet", vad det nu betyder, utan att genom att kunna välja kan man till exempel undvika att känna sig utsatt, utelämnad eller bitter för att man blev tvingad att ta konsekvenser som inte var nödvändiga. Skulle inte du till exempel känna dig överkörd av vården och utsatt om du blev tvingad till kejsarsnitt (självklart utan att det var akut och utan att det fanns några egentliga anledningar mer än att "alla gör så")?
Och det är samma sak med amningen. Varför vill du bestämma över andra kvinnor? Vad ger dig rätten att döma deras val? Jag sitter inte här och dömer kvinnor som ammar sina barn tills de är 5 år, inte heller kvinnor som inte ammar alls.
Min känsla jag får av dina inlägg är att du fått en bild av vad den "goda kvinnan" ska vara. Att en bra mamma är beredd att offra hela sig själv, trotts fullgoda alternativ, och gör hon inte det så är hon ingen "riktig kvinna".
Mår barnen bättre av om mamman sitter och gråter vid amningen, för att hon har ont eller bara för att hon fått så mycket påtryckningar om att hon måste amma?
Jag tror att barnet mår bäst när mamman också mår bra, om det innebär kejsarsnitt och ersättning är det då fel? Är man en "dålig kvinna" om man väljer att göra vad som är bäst för just den individen eller familjen?
Som i ditt exempel, att brösten skulle förändras. Om jag är en kvinna med väldigt låg självkänsla och mina bröst är något av det enda på min kropp som jag är stolt över, och tanken på att förlora det enda jag tycker är attraktivt hos mig själv gör att jag mår hemskt dåligt, ska jag då sitta och bli dömd av dig för att jag istället väljer att ge ersättning?
Det känns som att du ser på detta väldigt ensidigt, att det endast handlar om utseende när man väljer att göra som man gör. Kan du av det jag skrivit kanske se att det finns en mer nyanserad sida till detta? Att en välinformerad kvinna har kompetens nog till att avgöra själv hur hon vill ha sin vård och göra i sin uppfostran.