Karpaltunnelsyndrom - operation

Min mamma opererade sig för det och blev helt återställd.

Jag har gjort det i bägge händerna och är i dag helt bra. Ångrar inte att jag gjorde det, men hade lite samma funderingar som dej innan ingreppet.

Det enda som känns lite är bedövningen. Du får inte se någonting av ingreppet så du behöver inte vara orolig för det. Allt som allt tar det ungefär 30 minuter tills du är ihopsydd och har handen i bandage.

Googla aldrig på sjukgrejer-man hittar mest dramaqueens som berättar hur hemskt nåt var.

Kommer gå bra och du kommer vara glad att du gjorde det.

Okej. Hur länge tog det efter operationen tills du märkte skillnad? Och hur länge gick du med bekymret tills du opererade? Samt hur stora bekymmer hade du under tiden du gick med det? 
Mina händer domnar efter någon minut bara om jag gör något pilligt, håller i något längre, skriver på datorn eller håller handleden i böjt läge för länge. Utsätter jag dem för något ansträngande får jag kraftiga bekymmer med både domningar och värk under hela natten ungefär, trots handledsstöd. Har sovit med handledsstöd varje natt sedan mars förra året, utan dem skulle jag inte överleva typ ;) Så jag hoppas att jag har goda chanser att få dem helt återställda efter op. 
Bedövningssprutan är jag väldigt rädd för. Är skrämd sen jag var på undersökningen hos ortopeden då de konstaterade att jag hade karpal och samtidigt hade en knöl i handen (senknut?) som de spröt i kollagen med en 2mm grov kanyl (såg det ut som) rakt ner i handen. Ont som f*n gjorde det och jag var nära på att svimma..
Min mamma har opererat båda händerna och hon sa att bedövningen var det värsta och sedan själva bandaget, eller "boxningshandsken" som hon kallade det ;), det kliade och kändes svettigt hela tiden. 
Är super nervös nu och bara räknar timmarna tills det är dags 

Ja men exakt. Jag hade bestämt mig innan att INTE googla på det. Men så mitt i natten när nervositeten smög sig på så orkade jag inte låta blir. Dumt gjort, ja vet. Men om man ska försöka se det positivt så kanske jag nu förväntar mig det värsta möjliga och på så vis kan glädjas ännu mer när det går bra ;) 
Ja jag tror också att det, när väl allt är över, kommer vara mkt bättre än vad det är nu och jag kommer vara väldigt glad att jag gjorde det. Men just nu är det nervositeten och skräcken att skäras i som sätter griller i huvudet på mig.. :)

När jag fick cancer så satte jag mig och googlade runt. Efter det kände jag bara för att lägga mig ner och skita i allt. Men allt har gått bra. Även om behandlingen var tuff så var det långt ifrån mot vad alla domedagsprofeter hade skrivit om. För det är ju så, man skriver inte när allt är bra, utan när allt är åt helvete :)
Så sluta googla. Och läkarna är skickliga!

Du får berätta här hur det gick så nån framtida googlare får nåt positivt att hitta:)

Exakt det du skrev "man skriver inte när allt är bra, utan när allt är åt helvete" tänkte jag precis på!  Blir man botad av en sjukdom eller genomgår en lyckad operation verkar det sällan vara så att man lägger ut det på internet, medan händer det tvärtom, då är man nog snabb på tangenterna   

Men ja, jag har förtroende för min läkare, han verkade veta vad han talade om och vi liksom förstod varandra. Så ska prata lite med honom på måndag innan han börjar skära i mig så blir jag nog lugnare. 

En fråga till, vid operation, är det bara lokalbedövning man får?
Min sambo var nyligen och opererade sig med lokalbedövning men fick samtidigt även något slags lugnande medel som gjorde att han somnade på op.bordet. Och när jag pratade med mamma mindes hon inte exakt men det var möjligt att hon fick det hon med. Gillar att vara förberedd på vad som eventuellt komma skall

Ja jag ska nog göra så, går det bra så ska jag berätta det här sen. Så kanske det lugnar eventuella "karpaltunneloffer" som ska lägga sig under skalpellen  

Tack för svar hörrni! Känns bra att få skriva ur sig lite!  

Jag tog bort en njursten för några år sen o fick några droppar lugnande innan. Har aldrig mått så bra i mitt liv-inga bekymmer och skrattade o gjorde allmänt åtlöje av mig själv när kom till operationsalen:)

Jag hade besvär lite drygt  ett år. Så fort jag höll händerna stilla somnade dom på någon minut, ungefär som du. 

Effekten kom på en gång tror jag. Det är lite svårt att säga för händerna var svullna och eländiga en tid efteråt, men inget som egentligen var särskilt besvärligt. I dag 5 år efteråt har jag inga besvär alls av domningar.

Sprutan gjorde ganska ont, det måste jag erkänna, men tänk att utan den så hade operationen gjort ondare. Det som jag upplevde som obehagligast var att man hörde när dom skrapade mot benet i handen. Det kändes inget alls, men bara känslan av att dom var där och karvade var lite obehaglig. Gång 2 hade jag hörlurar med musik  och slapp det där obehagliga ljudet.

Om du är orolig så går det att få lugnande inför ingreppet. Ring och prata med dom och be om att få något sederande. Jag har fått det inför en annan operation och det är ganska skönt att bli lite lallande och obekymrad om vad det är man blir utsatt för.

ja det skulle nog kännas skönast med något sorts lugnande så jag slipper ligga där på helspänn och va livrädd. Ska prata med läkaren och höra lite om vad de kan göra och så får man se hur det blir. Oavsett måste jag ju genomgå det för jag orkar inte ha det såhär med händerna längre! Det påverkar ju hela mitt liv och vardag av att ha det så. 

Jag har opererat båda händerna och är så glad att jag gjort det. Var oxå lite nervös innan men tyckte det gick väldigt fort. Det som kändes mest obehagligt var att de ströp blodtillförseln till armen under operationen. Jag tycker du ska berätta att du är nervös och varför inte ta med lite bra musik, en bok eller nåt annat att ha i lurarna. Jag försökte tänka på andningen och att slappna av så mycket som möjligt. Det härliga var att smärtan jag tidigare känt försvann direkt ????

Hur lång tid måste handen vara stilla efteråt? Kan man diska, laga mat etc direkt efter operationen?

Okej,varför/hur ströp de den då? spände något runt armen? Ja det är nog bäst att berätta att jag är nervös så de vet och de kanske är vana att personer är nervösa och vet hur de ska göra för att lugna dem. Får man ha med sig det in på operationen då, mobil + hörlurar? Tänkte ta med mig iallafall och se om det behövs. Slappna av har jag jätte svårt med när jag är nervös, då spänner jag mig automatiskt. Men får försöka stenhårt att just tänka på andningen och försöka tänka på något annat under tiden :) 

Vad jag har förstått det som ska man använda handen så fort som möjligt eter operation, men till en viss gräns. Tror det stod någonstans "använd så mycket som smärtan tillåter". Men man ska undvika att få bandaget blött, som det kan bli om man diskar t.ex. Men man ska nog inte anstränga den precis lika mkt som man gör vanligtvis, men röra och träna den ska man göra. 

Jag har opererat min vänstra hand.
Det som gjorde mest ont var när sprutorna med lokalbedövningen sattes. Under själva operationen gick det bra trots att jag hade varit väldigt nervös innan, det bästa var att jag fick ligga och titta på Solsidan under tiden som distraktion.

Precis i slutet av operationen råkade läkaren komma åt en nerv och det var väldigt obehagligt, men då var han i stort sett klar.
Domningarna försvann på en gång och jag hade inte speciellt ont efteråt. (Men jag har ett kroniskt smärttillstånd och har mått oförskämt bra efter alla mina operationer. Min vardagssmärta är värre.)

Det var knöligt att duscha och tvätta håret, och lite svårt att köra bil tills stygnen plockades bort samt att jag hade svårt att bära tungt med den handen fram tills ganska nyligen (ca 1,5 år efter operationen) men nu är jag helt återställd. Har knappt ett ärr ens.

Ja, just det, glömde skriva att de var noga med att jag skulle använda handen på en gång egentligen och jag skulle varje timme tro jag att det var, röra handen enligt ett speciellt program.

Okej, jag hoppas att mina domningar också försvinner snabbt, de är ju så jäkla jobbiga, speciellt på natten. Tur min sambo tagit ledigt så han kan hjälpa mig med sånt jag inte klarar själv. Och tur de börjar med vänstern eftersom jag är högerhänt, då borde jag inte ha alldeles för stora bekymmer iaf :)  Men nu är domedagen här och kl 15.00 ska jag till sjukhuset.. Önska mig lycka till! 

Nå, var det så farligt som du trodde?:)

Alltså, bedövningssprutan som han stack med typ 5 ggr på olika ställen var ju otroligt plågsamt.. Aldrig känt sån slags smärta förut, den gjorde mig illamående t.o.m. Men som tur va så stack han så snabbt så efter bara några sekunder va d klart :) själva operationen gjorde inte ont, men d va obehagligt när de skar i ligamentet, riktigt kände ända upp i axeln när de va på den. Tydligen va ja mest trång i själva handen och han sa att det inte var en dag försent att göra operationen. Så om 4 månader är det högerns tur att få sig en omgång :)

Igår kände jag inte så mkt i handen eftersom operationen va så sent på dagen höll bedövningen i sig nästan ända tills jag skulle sova. Men idag värker det och fingrarna känns stela. Hur mkt ska jag egentligen röra dem de första dagarna?

Är det någon här som upplevt att bandage sitter för trångt? För mig känns det som om det sitter för trångt så jag inte kan röra och börja lillfingret ordentligt vilket resulterat i att lillfingret är stelt och värker när jag försöker böja det. Även så har jag fått ganska synliga blodkärl på fingrarnas insida, typ i "fingervecken", är det ett tecken på att det sitter för trångt eller brukar det bli så efter man har opererat? Ringde rådgivningen vid ortopedmottagningen jag var till, men de hänvisade mig till vårdcentralen och sa att jag fick vända mig dit först.