Långvarigt utbrott på buss

Jag håller med ovanstående. Jag hade i det läget inte ens klivit på en buss, utan promenerat med vagnen tills barnet lugnat sig. Och om barnet hade börjar skrika ombord på bussen hade jag klivit av.
Jag blir inte irriterad på skrikande barn. Det är ju inte barnets fel. Barn är barn. Däremot kan man bli irriterad på föräldrar som inte tar hänsyn till omgivningen.

Härom dagen var jag inne i en klädbutik och en liten flicka på ca 3 år skrek så hon nästan kräktes. Men mamman fortsatte att släpa runt henne i butiken för att göra klart sina ärenden. Begriper inte varför man inte tar ut barnet ur butiken i det läget.

Hur menar du nu? De flesta människor blir väl irriterade/stressade/berörda av gallskrikande barn? Vi är t.o.m. biologiskt programmerade på att reagera på barnskrik. Snarare sunt att reagera på det, tycker jag.

Irritation utesluter inte medkänsla. Jag tycker att det är jobbigt för öronen även när min egen son får ett skrikutbrott, men min empati och kärlek för honom blir ju inte mindre för det.

Ingen tänker väl att publika utrymmen ska vara fria från barnskrik? Men är man på en buss eller i en butik som man faktiskt kan kliva ut från, och ens barn börjar vråla, så tycker jag att det är mest respektfullt och hänsynstagande att gå ut.

Vem skrev att mänskligheten är smutsig? Drar du inte på lite väl stora växlar nu?