Jag hade gått av bussen i det läget och promenerat istället.
Förstår att det inte skulle hjälpa att ta upp barnet, så att du inte tog upp henne tycker jag inte är nåt konstigt, men 20 min på en buss...det är rätt lång tid för folk att lyssna på en skrikande unge.
Om man vet med sig att man blir arg av skrikande småbanr bör man ju faktiskt inte röra sig bland andra människor. Det är faktiskt inte ett friskt beteende.
Vår dotter hade i den åldern precis samma beteende som TS beskriver. Det var jobbigt, som tur är orsakar det inga större problem på publika utrymmen. Förutom i Sverige. Som tur är var vi i Sverige rätt sällan på den tiden,
Irritation utesluter inte medkänsla. Jag tycker att det är jobbigt för öronen även när min egen son får ett skrikutbrott, men min empati och kärlek för honom blir ju inte mindre för det.
Ingen tänker väl att publika utrymmen ska vara fria från barnskrik? Men är man på en buss eller i en butik som man faktiskt kan kliva ut från, och ens barn börjar vråla, så tycker jag att det är mest respektfullt och hänsynstagande att gå ut.
Vem skrev att mänskligheten är smutsig? Drar du inte på lite väl stora växlar nu?
20 minuter på en buss blir en hyfsat lång promenad, med en trött och ilsken 2-åring. Jag begriper inte hur man kan tipsa ts att kliva av bussen i detta läge.
Barn skriker, alla vet att det kan verka hjärtlöst om man som förälder inte kan trösta. Men så är det. Skit i de som blänger och strunta i alla skitkommentarer du fått här. Du gjorde vad du kunde i situationen, du känner ditt barn bäst! Att brottas med en slingrande 2-åring på en buss i rörelse är inte att rekommendera.
Allt är relativt, beteendet klassas dock som
Ovanligt.