Hejsan!
Vi har nog bestämt oss för att göra ett barn till.
Första barnet slutade med halv akut kejsarsnitt så jag är livrädd. Ville nog kanske inte ha fler barn pga det. Men min man vill gärna och jag tror egentligen att jag vill. Men vågar jag gå igenom det en gång till? Fler som är sugna på ett till barn med är lika rädd som jag och vill följas åt?
Hej! Känner precis som du! Fick barn 2007 och det slutade med ett akut kejsarsnitt och nu känner jag att jag vill ha ett syskon till min son men är också livrädd för förlossningen och att det ska bli som förra gången! Man vill ju så gärna klara en vanlig förlossning men har en sån enorm rädsla! Känns skönt att det finns fler som känner som jag då kanske man kan bearbeta rädslan tillsammans 
Kramar Johanna
Hejsan!
Skönt att det finns fler som känner som jag???? Man tror ju annars att man är själv.
Vet inte alls hur jag ska göra med själva förlossningen.
Ägglossning just nu så vi har myst på. Tog 1.5år innan sonen blev till så de kanske kan ta ett tag.
Jag vet inte vad jag ska göra. Vaginalt eller kejsarsnitt????????
Tänker att om jag väljer ks så kanske jag slipper massa överaskingar och går inte å ältar förlossningen som jag gör just nu????
Oj vad mycket frågetecken de blev. Var egentligen smailys i från börjand.
Hej!
Ja vi myser också på för fullt men känns som att det kommer ta sin tid!
Jag tänker rätt mycket på det med förlossningen men ibland känns det som att
man skjuter på det och tänker att det är ju ändå 9månader har gott om tid att fundera över det sen! Men risken är att man får panik mot slutet för att man inte bestämt sig.
Det jag känner är att jag helst skulle vilja föda vaginalt denna gången, bara rädslan som inte försvinner , vet ju hur jobbigt det var sist och det man tror är ju att det ska bli likadant nästa gång!
Kan ju finnas fördelar med att bestämma sig för ks om man nu upplevde det som att det funkade bra tidigare.... jag tyckte inte alls om ks fick ingen bra upplevelse utav det... så för mig gäller det att komma på hur jag ska komma över rädslan inför den vaginala förlossningen!
Kan ju bli ks ändå man ju vet ju inte vad som händer i det lägget!
Håller tummarna för att det tar sig snart
Ja hoppas verkligen det tar sig snart. Haft massa ägglossning värk denna gången så kanske.
Min förlossning hann aldrig starta. Blev bara hastigt och lustigt bestämt att jag inte fick går över tiden och kejsarsnitt skulle ske dagen efter. Hemsk upplevelse. Allt sköttes som på lönande band. Jag grät i panik under hela op och under hela tiden jag låg på uppvakta. Svårt att få ner allt i text. Och hur illa behandlad jah blev. Men iaf så har jag bestämt att det är smidigast så. Då slipper jag hemska överaskingar iaf och att jag kan få kontroll och inte dom denna gången. Min barnmorska och alla på BB körde över mig totalt.
Tråkigt att det gick så dåligt föra gången.... man ska ju känna sig väl omhändertagen utav bm och BB! Jag tyckte bra om personalen på BB, jag blev igångsatt 2 veckor tidigare och kämpade i 12 timmar och sen togs beslut om akut ks. Tyckte det var en hemsk upplevelse. ... dels att inte få se sitt barn direkt och hur dåligt man mådde!
Så du har bestämt dig för ks? Jag vill helst klara vaginalt men då jag minns hur ont det gjorde sist så är jag ju så rädd för att inte klara det!
2011 fick jag ett missfall i vecka 20 så det skrämmer ju också! Hoppas att man ska få gå på tätare kontroller nästa gång!
Låter som att du fick en hemsk upplevelse utav din föra graviditet! Första gången är ju speciell och då vill man ju att allt ska gå bra!
Förra gången hoppade min mens över 2ggr och sen kom den som vanligt och nu är den 2 veckor sen! Har inte vågat testa då jag förra gången tog många test och alla var negativa! Men har beställt test nu så i veckan får jag se om det finns någon chans att det tagit sig ????
Jo jätte tråkigt. Allt var så himla konstigt och vi kastades mellan lycka och förtvivlan under hela graviditeten då vi fick så himla många olika diriktiv. Funderar på att skita I att ens skriva in mig. Kan man strunta i de? Är en väldigt liten mottagning så finns inte så många barnmorskor att välja mellan.
Vet inte om jag har bestämt mig för ks men det känns nästan så även om de skrämmer livet ur mig.
Beklaga ditt missfall. Hemskt att behöva vara med om ett så sent missfall. Vi hade tre missfall innan sonen. Tidiga missfall. Så den oron finns ju också tyvärr.
Ska hålla tummarna för att de tagit sig????
Det ska ju vara ett av de lyckligaste stunderna i ens liv! Man får ju tyvärr lägga sin tillit där på sjukvården och då hoppas man ju att det ska bli så bra som möjligt!
Finns det inga andra mottagningar? Tror ju det är bäst att ha en bm att gå till man vet ju inte vad som händer i graviditeten! Du får prova en annan bm , det bör ju finnas någon att byta med om man är missnöjd! Där jag bor finns det rätt många mottagningar att välja på! Jag var halv nöjd med min förra bm så funderar på att byta till nästa gång!
Ja det var tufft det missfallet då jag blev gravid fast att jag hade spiral och helt plötsligt fick tänka om i livet! Men gick så inför att få ett syskon till min son så det tog rätt hårt när det inte gick så bra! Försökte i ett år efter den värsta sorgen lagt sig men det tog sig aldrig! Så vi tog en paus och nu vill vi försöka igen, fast är ju lite orolig att det ska ta sin tid eller att det inte går alls!
Det är ju en fördel om man bestämt sig i god tid hur man vill ha förlossningen, lite lättare att bearbeta dem rädslor som finns då kanske? En av mina största rädslor är att det ska bli ett till ks och det vill jag verkligen inte!
Ja vi får hålla tummarna för att det tar sig för oss båda!
Det är i alla fall skönt att ha någon att ventilera med ?
Oj blev frågetecken här med istället för smilet!
Vi planerar också att utöka familjen. Har egentligen ingen traumatisk förlossning bakom mig, inte enligt journalen iaf. Allt flöt på bra, inga instrument behövde användas och enl journalen blev processen aldrig forcerad. Men jag håller inte med. Fick en ny barnmorska precis när jag skulle börja krysta och vi klickade inte alls. Eller snarare, hon var livrädd och höll sig undan, hjälpte mig aldrig och sa hur och när jag skulle krysta (kände inget pga epidural). Höll inte emot med varma handdukar när jag väl krystade och började sen gallskrika när jag började blöda hejdlöst.. Det blev inte bra och nu är jag rädd att det samma sak ska hända igen. Rädd att vara helt beroende av en barnmorska som sen inte finns där när jag verkligen behöver det.
Funderar på om det skulle hjälpa om jag skrev ett förlossningsbrev. Men vad skulle jag skriva där? "Jag vill hemskt gärna ha en barnmorska som kan sitt jobb. Och helst inga personalbyten mitt under krystningsskedet, tack!" :)
Fast det kanske är dumt att oroa sig redan nu.. Nr ett är ju att bli gravid öht och det kan nog ta sin lilla tid.
Hej! Har haft mycket så har inte hunnit svara och nu kallar sängen, men svarar imorgon efter jobbet ????
Kul med fler som är i samma sits!
Tänk att det är så många som är med om obehagliga upplevelser vid förlossningen, det ska ju vara bästa dagen i ens liv ???? Jag vart hyfsat nöjd med min personal på förlossningen, det var smärtan för mig som var värst och att man fick kämpa så länge utan resultat!
Man vill ju bli väl omhändertagen man sätter ju ändå sin tillit till personalen!
Jag hade också epidural men den funkade inte så bra för mig! Hur gjorde du med epiduralen hade du bestämt dig innan för att du ville ha den?
Man borde väl nästan kunna framföra sina önskemål så att det verkligen funkar bättre till nästa gång, ett brev kan ju vara bra att ha om man kanske inte tänker klart just då, så vet ju dem hur man vill ha det!
Jag tog ett test igår då min mens är 2 veckor sen men det var ju så klart negativt så det måste vara något annat som spökar!
Hoppas att det går bra för er!
Jo det är jätte skönt att ta någon att ventilera lite med. Har inte så många vänner. Eller jag har många vänner men ingen bra vän som jag kan prata med eller umgås med. Vill gärna hålla våra planer hemliga med. Vill inte höra massa tjat. Har tjatats tillräckligt om när det är dax för syskon. Som om det är en självklarhet...
Många av mina vänner har haft posetivta förlossningar. Men antar att någon måste ha otur.
Tyvärr har vi inga andra mottagningar i närheten. Bor på en länsgräns så tror inte jag får vända mig till "fel" län. Men antar att jag skriver in mig iaf. Behöver ju få samtal så att jag kan ta mig igenom graviditeten och förlossningen.
Kul att vi blir fler. Hoppas vi kan hjälpa varandra påvägen!
Någon här som har erfarenheter av apotekets egna graviditets test? Alltid kört clearblue men de var slut idag när jag var in så jag köpte apotekets. Tog ett nu när jag kom hem. På tok för tidigt egentligen. Men tänkte skadar inte att prova. Negativt såklart.
Bim är på söndag. När man man tidigast testa?
Jag födde min dotter 2003..
Hade underbara barnmorskor, men i mitt fall var det läkaren som gjorde att jag fick en dålig upplevelse.
Dottern förlöstes med sugklocka, det var hemskt, men läkaren tyckte väl jag skulle bita ihop.
Det var väldigt nära att det blev kejsarsnitt.
Jag förstår ju att han ville väl, men han var fruktansvärt okänslig, även barnmorskorna tyckte det.
Nu försöker jag och sambon att skaffa ett syskon till dottern, men jag är lite orolig för hur det kommer bli, funderar på att försöka få planerat kejsarsnitt.
Sen brukar väl andra barnet bli större än första också eller har jag fel??
Någon här som har erfarenheter av apotekets egna graviditets test? Alltid kört clearblue men de var slut idag när jag var in så jag köpte apotekets. Tog ett nu när jag kom hem. På tok för tidigt egentligen. Men tänkte skadar inte att prova. Negativt såklart.
Bim är på söndag. När man man tidigast testa?
Hej, hoppas jag får vara med här fastän jag inte haft nån hemsk förlossning eller annat att relatera till.
För mig är det tvärtom. Jag hade en jättebra förlossning med första barnet. Personalen var jättebra, barnmorskan som var med när sonen föddes var kanon, jag fick superbra stöd och hjälp och min sambo var underbar.
Det gick rätt snabbt. 10 timmar var vi inne, jag klarade mig på bara andning, tog ingen smärtlindring. Behövde endast 4 krystvärkar och sonen kom ut.
4 ytliga stygn och allt frid och fröjd. En fantastisk förlossning helt enkelt.
Så jag borde inte vara rädd eller hur?
Men det blir tvärtom.
Alla säger nu till mig att jag hade sån fantastisk tur , att det är så ovanligt, att jag aldrig kommer få det så igen...
Så nu är jag livrädd att jag ska få en mardrömsförlossning, att det var en chans på miljonen att jag fick det så bra på första...
alla jag känner har berättat om sina skräckförlossningar och jag känner att jag inte vet om jag vågar ta chansen på ett syskon.. för att jag bara hade tur första gången...
jag vill jättegärna ha ett syskon till sonen och min sambo säger att jag är fjantig som är orolig eftersom allt gick så bra första gången så går det lika bra en gång till..
men jag är verkligen jätterädd. drömmer mardrömmar där jag ser alla hemska scenarion som alla berättar om...
det är så illa så jag funderar på att låta sonen bli ensambarn..
är jag bara fjantig?
När ni plussar, berätta för er BM om er oro angående förlossningen och varför. Det finns ju de som är specialiserade på förlossningsrädsla.
Hej, hoppas jag får vara med här fastän jag inte haft nån hemsk förlossning eller annat att relatera till.
För mig är det tvärtom. Jag hade en jättebra förlossning med första barnet. Personalen var jättebra, barnmorskan som var med när sonen föddes var kanon, jag fick superbra stöd och hjälp och min sambo var underbar.
Det gick rätt snabbt. 10 timmar var vi inne, jag klarade mig på bara andning, tog ingen smärtlindring. Behövde endast 4 krystvärkar och sonen kom ut.
4 ytliga stygn och allt frid och fröjd. En fantastisk förlossning helt enkelt.
Så jag borde inte vara rädd eller hur?
Men det blir tvärtom.
Alla säger nu till mig att jag hade sån fantastisk tur , att det är så ovanligt, att jag aldrig kommer få det så igen...
Så nu är jag livrädd att jag ska få en mardrömsförlossning, att det var en chans på miljonen att jag fick det så bra på första...
alla jag känner har berättat om sina skräckförlossningar och jag känner att jag inte vet om jag vågar ta chansen på ett syskon.. för att jag bara hade tur första gången...
jag vill jättegärna ha ett syskon till sonen och min sambo säger att jag är fjantig som är orolig eftersom allt gick så bra första gången så går det lika bra en gång till..
men jag är verkligen jätterädd. drömmer mardrömmar där jag ser alla hemska scenarion som alla berättar om...
det är så illa så jag funderar på att låta sonen bli ensambarn..
är jag bara fjantig?