Men visst är den..
Gjorde nipt förra tisdagen,den 27 på fm så prover åkte iväg till Karolinska samma dag..
Om det skulle visa att oddsen inte är på vår sida så vill jag göra fostervattensprov..
Jobbig väntan..
Fick svar idag och vår lilla knopp mår Bra! Kan äntligen slappna av när det gäller nipt och kromosomer.. Provsvar kom tydligen redan 11:47,men jag såg det nyss..
Nu är oron för missfall och att den lilla dör i magen kvar..Jag är ju inte pur ung precis.. Fyller 47 knappt två månader innan knoppen är beräknad och risken är tydligen stor gällande både missfall och att den dör senare o graviditeten..
Tack fina du...
Hoppas verkligen att allt är bra med er lilla knopp..
Tänker bestämma mig för att inte låta oron ta överhand utan jag tänker börja planera lite smått inför lite renovering och sånt vi måste göra innan knoppen är här..Tiden går ju så mkt fortare än man tror..
Stor kram till dig och lycka till med allt!!
Då har vi fått svar från läkare på mkp och inte blev det ett uns mer lättandat.
Provsvaret visar Downs syndrom mosaik, dock kan de inte utesluta att kromosonavvikelser endast finns i moderkakan och att då fostret är "friskt". Så nu är det väntan på fvp som måste väntas in tills 15 fullgångna veckor.... usch, hur klarar man detta?!
Tack! Det är det absolut svåraste jag varit med om....och varje dåligt besked blir verkligen en enorm sorgeprocess. Tror dock att någonting inte alls står rätt till just nu. Har sedan i em fått känningar av missfall. Kan vara fel men magkänslan säger så. Ska kontakta sjukvården imorgon....vet liksom inte hur jag ska tackla känslan men på sätt och vis vore det minst smärtsamt i sammanhanget om det skulle bli så tror jag.
Usch, känslor och tankar är liksom inte alls överens alltid.
Blir galen av denna väntan på svar. När vi gjorde mkp fick vi reda på att svarstiden på den utvidgade analysen var ca 10 dagar, så sedan i måndags (dag 11) har jag gått som på nålar. Fungerar inte överhuvudtaget. Kontaktade kliniken idag då vi inte hört något, och nu heter det att svarstiden är 3 veckor... Hade ju varit bättre att få den informationen från början, men nu har vi alltså ytterligare en lång vecka full av ångest framför oss...
Var inne för fvp igår men fick åka hem utan provtagning då fosterhinnorna ännu inte riktigt fäst fast. Har fått en ny tid på fredag morgon, men tydligen väldigt oklart om det går att genomföra prov även då, annars blir det att vänta tills nästa vecka....
Fattar inte hur man kan pricka in så rackarns många motgångar?!? Vill liksom bara få ett svar och kunna gå vidare nu men är fortfarande kvar i samma sits som för 3 veckor sedan....
Blödningarna avtog efter några dagar och det tickar ett litet hjärta där inne!
Hur har det gått för dig? Fått något resultat på långa analysen?
Hej, inte hunnit läsa hela tråden än... är gravid i v14, fick besked på kub igår 1:2 för kromosomavvikelserna och/eller hjärtfel pga nackspalten var 4.18 mm. Fick tid för Fvp 4/4 o ska nu försöka hantera alla känslor o oro:( jag är 35 o detta är mitt andra barn, mitt första är 10 år gammal.
Håller tummarna att det går bra. Varför fick du inte göra nipt ?
Säker efter snabbsvaret. ( är jag rätt säker på iaf, det utökade är väl andra fel man ser?)
Åh!! Jag är så innerligt glad för din skull! Förstår att du längtar till RUL nu och jag hoppas verkligen att du kan få slappna av lite efter du sett att bebis mår toppen <3.
FVP togs på fredag för en vecka sedan och läkaren ringde i onsdags med det sorgliga besked jag försökt att ställa in mig på. Fostret är bärare av mocaisism Downs Syndrom.
Vi har bestämt oss för att avbryta graviditeten och har fått en tid på onsdag (brådis då jag idag är 16+6) och sen bli inlagd på fredag om en vecka... Sorgen är verkligen enorm och på något sätt så känner jag en sådan skam att jag väljer att avbryta. Är inte osäker på beslutet men det är definitivt det svåraste jag tagit hittills...
Vill bara få dagarna att snabba på och få det avklarat nu. De senaste dagarna har magen svullnat upp till att se ut som om jag vore gravid vecka 25 och går knappt att dölja längre + känner ruskigt mycket fosterrörelser....
En liten tröst i det hela är iaf att jag och min sambo har diskuterat framtidsläget gällande syskon till vår dotter och har beslutat oss för att försöka igen efter både mental och fysisk läkning. Hela ens själ har de här 11 veckorna.
Kommer fortsätta hålla ett öga i den här tråden och kastar kanske in ett inlägg igen om vi snart lyckas igen.
STORT LYCKA TILL! TILL ER ALLA SOM VÄNTAR PÅ SINA PROVRESLUTAT!!! Jag håller två tummar för er alla <3
Jag har så svårt för att inte få panik när jag tänker att värsta fall innebär att jag behöver ta beslut om bebisen ska födas nu o dö eller sen o dö.... jag menar, är ju i v14 nu, Fvp nästa vecka sen invänta svar osv så kommer jag ju vara många veckor framåt i graviditeten... inget enkelt att gå igenom om det blir så:( klart man ska försöka i te tänka katastrof men e jävligt svårt nu:( vill bara gråta o stänga in mig:(
Ja alltså jag har stängt av under veckan, idag kom sonen tillbaka till mig efter ha varit hos sin pappa så har försökt stoppa undan oron o rädslan osv o försöka fokusera på honom... men känslan för mig e att jag vill typ isolera mig o undvika folk (inte min son o sambo då) ...
Hoppas snabbsvaret kommer så fort för oss med, gör det ju på måndag så hoppAs få svar innan helgen då....
Gud vi prata om kub o ev resultat o om det förstör mer än vad det gör gott o just nu e det första mer sant än något annat....när ska man få slappna av o njuta av graviditeten? Har haft migrän/huvudvärk o kräkningar i 3 mån nu o fått dropp osv o haft det jättetufft o så kommer detta:( jag e så ledsen o besviken över sitsen jag är i:(
Då gjorde de moderkaksprov istället idag då.... det såg bra ut allting enl läkare på ul förutom bred nacke sa han.... besked inom 5 arbetsdagar det första sen ytterligare en vecka för utökade svaret.... svårt tänka positivt......näsben, hjärta o hjärna såg bra ut o det man såg av händer o fingrar osv osv
Dr ringde precis... det e downs... o nu vet jag inte vad vi ska göra..:(
Så sjukt inge stöd inge samtalskontakt ingen att bolla med, jag o sambon e helt handfallna..... lutar åt avslutande men skulle varit trevligt få lite stöd efter ett sånt här besked.. bara telefonsamtal sen nada... bara ?vi skickar remiss till kvinnokliken om ni vill avsluta?
Jag har blödit i ca 2,5 vecka pga tror de att moderkakan ligger nere o framtill, pga detta fick vi dagen före kub veta att med stor sannolikhet blir det högrisk graviditet om detta ej slutar o större risk för förlorande av barnet o ev kejsarsnitt om moderkakan inte flyttar sig mkt... sen innan dess har jag fått dropp etc pga extremt illamående o så har jag huvudvärk dagligen som migrän sen v 6... att sedan få detta besked gör det så svårt, de säger barn med ds har större risk för att dö i magen osv o det ihop med att jag blödit i 2,5 v o är i v16, jag vill inte fortsätta graviditeten o så dör bebisen innan det e förlossning... samtidigt vill jag inte ha på mitt samvete att ?valt? avbrytande pga barnet ej är ?som alla andra? men har ett barn som behöver mig mycket redan, som har funktionshinder o pappan till det barnet är inte jättebra, så jag har inte en trygghet i att han tar hand om vårt barn om jag o sambon behöver vara länge på sjukhus för att detta barn i magen sen behöver operation på operation osv..... så jävla svårt detta:( har längtat efter att få ge mitt barn ett syskon i över 8 år, o så blir det såhär:(
Åh du anar inte hur mycket jag känner med dig... för strax över en vecka sedan var jag i nästan precis samma situation som dig :(.
Avslutade en graviditet pga ds i vecka 18 på Danderyds sjukhus. Av alla trisomier så känns ds som ett av de jobbigare att fatta beslut kring, men liksom du resonerade jag och min man oss fram till ett avslutande. Det grundade vi allra mest i diskussion gällande det barn vi har idag (som trots allt någonstans ändå är det viktigaste i våra liv) och hur det med stor sannolikhet kommer att påverka henne nu som barn men även som vuxen då varken jag eller min man inte längre finns kvar.
Jag gråter fortfarande varje dag och sörjer det barn vi inte kommer att få. Jag kommer säkert att gråta länge till men jag vet också att det kommer kännas mindre med tiden, men glömma kommer jag aldrig att vilja göra.
Hela processen gick bra. Blev inlagd klockan 8.00 och kunde åka hem vid 21.00. Personalen var helt fantastisk och stöttande och fick mig aldrig att känna mig ensam. De visade en enorm respekt för min sorg och gjorde verkligen allt för att kunna ordna allt jag önskade. Hoppas du kommer att känna samma bemötande.
Jag valde att se vår lilla flicka och det minnet kommer jag alltid att bära med mig, hon var alldeles perfekt.
Nu kommer hon att ligga på barnkullen vid Danderyds kyrka och det känns fint att det finns en plats att besöka.
Finns det något du vill veta så får du mer än gärna fråga och så ska jag försöka svara så bra som möjligt.
Kommer att hålla dig i tankarna de här dagarna!