Tack! Men som sagt, ett steg i taget. Vågar inte andas ut förrän vi fått hela analyssvaret. Och gjort sena ultraljudet. Och helst ha tösen i famnen, någon gång i augusti...
Fick svar idag och vår lilla knopp mår Bra! Kan äntligen slappna av när det gäller nipt och kromosomer.. Provsvar kom tydligen redan 11:47,men jag såg det nyss..
Nu är oron för missfall och att den lilla dör i magen kvar..Jag är ju inte pur ung precis.. Fyller 47 knappt två månader innan knoppen är beräknad och risken är tydligen stor gällande både missfall och att den dör senare o graviditeten..
Då har vi fått svar från läkare på mkp och inte blev det ett uns mer lättandat.
Provsvaret visar Downs syndrom mosaik, dock kan de inte utesluta att kromosonavvikelser endast finns i moderkakan och att då fostret är "friskt". Så nu är det väntan på fvp som måste väntas in tills 15 fullgångna veckor.... usch, hur klarar man detta?!
[quote=78535926][quote-nick]Idunudi skrev 2018-03-09 15:24:57 följande:[/quote-nick]Då har vi fått svar från läkare på mkp och inte blev det ett uns mer lättandat.
Provsvaret visar Downs syndrom mosaik, dock kan de inte utesluta att kromosonavvikelser endast finns i moderkakan och att då fostret är "friskt". Så nu är det väntan på fvp som måste väntas in tills 15 fullgångna veckor.... usch, hur klarar man detta?![/quote
På mig tog dom när jag var i 15 fullgångna veckor. Men läst det kan göras från v14+. Men var tydligen säkrare från 15 för att minska mf risken. Fruktansvärt att vänta dessa veckor. Har varit i den sitsen själv.
Jag är 26 år och fick på kub en sannolikhet på 1:355 på trisomi 21. Blev erbjuden nipt och lämnade det förra måndagen (12/3)
Går och inväntar svar.. jobbig väntan. De skulle ringa med negativa besked och skicka brev med bra resultat.
Väntar tredje barnet och är mycket mer nervös denna graviditet och dessutom när vi hamnade ?under en gräns? där vi fick erbjudande att gå vidare i undersökning eller vad man ska kalla det så ökar ju oron mer ändå.
Jag tror även att jag och sambon har olika tankar och känslor över hur vi ska gå vidare om vi skulle få negativa nyheter.
Det skickades till Uppsala. Jag kände mig först inte så orolig för tyckte 1:355 ändå lät som en ganska låg sannolikhet att det skulle vara något men sen har tankarna snurrat igång. Jag funderar mest på vad som gjorde att resultatet blev som de blev. Om det berodde på ultraljudet eller blodproverna.
Var inne för fvp igår men fick åka hem utan provtagning då fosterhinnorna ännu inte riktigt fäst fast. Har fått en ny tid på fredag morgon, men tydligen väldigt oklart om det går att genomföra prov även då, annars blir det att vänta tills nästa vecka....
Fattar inte hur man kan pricka in så rackarns många motgångar?!? Vill liksom bara få ett svar och kunna gå vidare nu men är fortfarande kvar i samma sits som för 3 veckor sedan....
Blödningarna avtog efter några dagar och det tickar ett litet hjärta där inne!
Hur har det gått för dig? Fått något resultat på långa analysen?
Jag fick det efterlängtade brevet med resultatet idag och lättnaden är stor så alla kromosomantal såg normalt ut. Så glad!
Hej, inte hunnit läsa hela tråden än... är gravid i v14, fick besked på kub igår 1:2 för kromosomavvikelserna och/eller hjärtfel pga nackspalten var 4.18 mm. Fick tid för Fvp 4/4 o ska nu försöka hantera alla känslor o oro:( jag är 35 o detta är mitt andra barn, mitt första är 10 år gammal.
Åh!! Jag är så innerligt glad för din skull! Förstår att du längtar till RUL nu och jag hoppas verkligen att du kan få slappna av lite efter du sett att bebis mår toppen <3.
FVP togs på fredag för en vecka sedan och läkaren ringde i onsdags med det sorgliga besked jag försökt att ställa in mig på. Fostret är bärare av mocaisism Downs Syndrom.
Vi har bestämt oss för att avbryta graviditeten och har fått en tid på onsdag (brådis då jag idag är 16+6) och sen bli inlagd på fredag om en vecka... Sorgen är verkligen enorm och på något sätt så känner jag en sådan skam att jag väljer att avbryta. Är inte osäker på beslutet men det är definitivt det svåraste jag tagit hittills...
Vill bara få dagarna att snabba på och få det avklarat nu. De senaste dagarna har magen svullnat upp till att se ut som om jag vore gravid vecka 25 och går knappt att dölja längre + känner ruskigt mycket fosterrörelser....
En liten tröst i det hela är iaf att jag och min sambo har diskuterat framtidsläget gällande syskon till vår dotter och har beslutat oss för att försöka igen efter både mental och fysisk läkning. Hela ens själ har de här 11 veckorna.
Kommer fortsätta hålla ett öga i den här tråden och kastar kanske in ett inlägg igen om vi snart lyckas igen.
STORT LYCKA TILL! TILL ER ALLA SOM VÄNTAR PÅ SINA PROVRESLUTAT!!! Jag håller två tummar för er alla <3
Är det någon som vet hur länge man behlver invänta tid för avslutande ifall man får beskedet trisomi 13/18?
Jag har Fvp 9/4 o måste ju sen även invänta resultatet, går in i v15 på onsdag nu.....
kan man lita på snabbsvaret på Fvp eller e man först säker efter utökade svaret?
Dr ringde precis... det e downs... o nu vet jag inte vad vi ska göra..:(
Så sjukt inge stöd inge samtalskontakt ingen att bolla med, jag o sambon e helt handfallna..... lutar åt avslutande men skulle varit trevligt få lite stöd efter ett sånt här besked.. bara telefonsamtal sen nada... bara ?vi skickar remiss till kvinnokliken om ni vill avsluta?
Jag har blödit i ca 2,5 vecka pga tror de att moderkakan ligger nere o framtill, pga detta fick vi dagen före kub veta att med stor sannolikhet blir det högrisk graviditet om detta ej slutar o större risk för förlorande av barnet o ev kejsarsnitt om moderkakan inte flyttar sig mkt... sen innan dess har jag fått dropp etc pga extremt illamående o så har jag huvudvärk dagligen som migrän sen v 6... att sedan få detta besked gör det så svårt, de säger barn med ds har större risk för att dö i magen osv o det ihop med att jag blödit i 2,5 v o är i v16, jag vill inte fortsätta graviditeten o så dör bebisen innan det e förlossning... samtidigt vill jag inte ha på mitt samvete att ?valt? avbrytande pga barnet ej är ?som alla andra? men har ett barn som behöver mig mycket redan, som har funktionshinder o pappan till det barnet är inte jättebra, så jag har inte en trygghet i att han tar hand om vårt barn om jag o sambon behöver vara länge på sjukhus för att detta barn i magen sen behöver operation på operation osv..... så jävla svårt detta:( har längtat efter att få ge mitt barn ett syskon i över 8 år, o så blir det såhär:(
Jag har sagt hela graviditeten att det känts fel i min kropp o jag har känt att vi aldrig kommer klara graviditeten fullt ut att min kropp protesterar sen dag 1.... så detta är inte ett lätt beslut och handlar om så mkt mer än ?enbart? kust avvikelsen ds... har pratat med kyrkan idag som kommer hjälpa oss med gravsättning sedan o en liten ceremoni för oss o sonen. Så måndag blir steg 1 och onsdag förlossning..... just nu känns det hemskaste att behöva berätta för min son att hans lillebror inte klarar sig... han önskade sig just en lillebror.... o som sagt jag har längtat efter syskon åt honom i 8år:( det här känns förjävligt nu....jag är glad jag kan skriva av mig här
Har fått kontakt med en präst här som finns för oss/mig framöver, fick en kuratortid på sjukhuset före läkartiden på måndag... läser på mer o mer... allt sammantaget, blödningarna sen 3 v (konstanta) att de tror de såg ett hygrom i nacken(hade fallit ur mitt huvud pga allt annat) och moderkakans placering som i sig ger ökad risk o högrisk graviditet o risken för dödfött/sena missfall vid ds gör att jag har svårt tro vår lilla pojke kommer klara graviditeten o att jag vill inte utsätta mig o sonen eller sambon för oväntat sent missfall med allt vad det innebär.... så e väl ganska övertygad om vad jag måste göra men får sån ångest över att genomföra det:( är det någon som vet hur det funkat med smärtlindring osv vid födandet (visst e i v17 då ej stor bebis men värkarna r ju smärtsamma) osv
Smärtan är ju meningslös o e nog mer Iofs känslan att föda honom o veta han e död /dör o att han kommer vara så liten osv.... har sån ångest ang det:( blä...... men men.... jag är så tacksam kunnat höra från andra som upplevt likande /samma för det känns omöjligt för ngn att förstå om de ej varit i sån sits:( jag trodde jag kunde ha förståelse innan men Nope detta är så absurt...:( funderar såå mkt hur man ska göra om vi kan bli gravida igen, om man ska göra mkp direkt tidigt eller nipt ist eller hur man ska tänka.... hur har ni andra tänkt kring detta?
Tack <3, stödet i den här gruppen är värt så otroligt mycket!
Har ni varit på RUL än?
Ska läka ordentligt nu och ska inom några veckor tillbaka till KS för samtal med läkare och någon genetiker, sen kanske vi vågar att försöka igen. Kommer nog att direkt gå på mkp och skippa KUB om det blir en nästa gång.
Kram!
Någon mer som haft 1:60 på kub.... gjorde ett till blodprov o nu är det 2 v sedan så nervös