Anonym (varit där) skrev 2016-02-22 19:17:51 följande:
Håller med i det mesta du skriver, men.....
Hur vet du att det hon säger är sant? Som TS skriver så är ju tilliten efter en otrohet helt borta, lägg på det att de allra flesta ljuger skallen av sig och skyller allt på fan och hans moster så länge det pekar på någon annan än hen själv. Sett ur TS perspektiv blir det ju svårt att veta om alla förklaringar frugan kommer med är verkliga förklaringar eller bara försök att skylla ifrån sig
Att hon inte mår bra nu när hon blivit påkommen stämmer nog, alla är ångerfulla när de blivit påkomna, men frågan är om de mår dåligt över att de blev påkomna eller för vad de gjort mot sin partner? Att hon mått dåligt så länge det hållit på tycker jag är en generalisering, alla mår inte dåligt över sin otrohet, många verkar inte ha några skuldkänslor öht eller lyckas skaka av sig dem ganska lätt.
Håller med om att 100% ärlighet är vad som behövs just nu, men då är vi återigen tillbaka på punkt ett, förtroende, hur vet TS att hans krav uppfylls? Vad har han för garantier för att han inte bara blir matad med en massa lögner trotts att han krävt ärlighet? Familjerådgivning är bra OM man lägger alla korten på bordet och är 100% ärlig, annars är det bortkastad tid.
Sen håller jag heller inte med dig om att hon "tar upp kampen", jag tycker snarare det handlar om att hon tvingas ta ett beslut som hon hittills sluppit ta. Så länge TS har varit ovetandes om hennes otrohet så har hon kunnat äta kakan och ha den kvar och sluppit göra ett val, när TS fick reda på det så var inte det längre ett alternativ och det enda som återstår är att göra ett val, och det tycker jag inte är detsamma som att kämpa för sitt förhållande.
TS!
Du har fått bra råd, men det finns några fällor du ska vara uppmärksam för
1 Ha noll tolerans för lögner, gör det klart redan från början att lögner är detsamma som att avsluta förhållande, börjar hon slingra sig, ljuga, mörka, förminska, etc så sätter du stopp för det med en gång, fortsätter det så är det lika bra att avsluta, du kommer bara gå runt i cirklar.
2 Håll hela tiden fokus på vem som gjort vad och blanda inte ihop problem i förhållandet med otroheten, sin otrohet står hon till 100% för själv, det har inget med dig att göra, det var hennes eget val och hennes ansvar. Däremot bär ni kanske delat ansvar för eventuella problem i er relation men blanda inte ihop dessa två.
3 I den situationen ni är nu hamnar man ofta i en dragkamp, var noga med att hennes svårighet med att bestämma sig för vem av er hon vill ha inte används som vapen, den ska inte användas som ett hot för att tysta dig, för att du inte ska ställa krav, för att du inte ska ställa frågor, för att du inte ska få känna dig kränkt och ledsen. Om du börjar känna att du inte vågar ställa krav, ställa frågor, vara arg och ledsen för att du är rädd att hon istället ska välja den andre mannen är du ute på djupt vatten. Nu är allt nytt och ni har mycket att reda ut, men på sikt bör ni sätta upp en tidsgräns för när hon/ni ska ha bestämt sig, glömt inte att detta inte bara handlar om hennes val utan lika mycket om ditt val
4 Ha inte bråttom, du behöver inte besluta dig för någonting nu nu nu, ni har varit tillsammans i 20 år, några månader till spelar ingen större roll, använd familjerådgivningen för att bestämma dig för vad du vill göra.
Du förtydligar det jag i brådskan att hinna och hämta på fritids inte fick fram tydligt nog!
Hon har dolt sin otrohet för TS - därför är hon per definition en opålitlilig person. (Ref din fråga kring varför TS ska lita på henne nu) Ärligheten misslyckades jag med fatalt vid min otrohet - lindade in i bomull, undanhöll saker "av hänsyn" till min tjej osv - det funkar inte! TS fru har massor att bevisa för TS - och allt, ALLT, ska vara ärligt. Hur illa det än tar. Ledsen men det är enda vägen enligt mig. Det är bara TS som kan bedöma ärligheten hos henne. Mitt råd till TS är att säga henne att hon förbrukat nästintill allt förtroende och att nästa lögn hon ertappas med medför att han inte längre accepterar att föras bakom ljuset. Som jag skrev förut: ärlighet är, med tanke på omständigheterna, ett fullt rimligt krav att ställa på henne i detta läge.
Familjerådgivning kräver 100% "lappa och laga-mentalitet" hos båda parter. Det hänger i mitt huvud ihop med ärligheten. För mig blev familjerådgivningen, sett ur lappaochlaga-perspektivet, ett platt fall för jag var bara 99% ärlig...den sista 1%-aren hoppade fram och bet oss i arslet när vi var långt in i processen och fick den nya, bräckliga, grunden att rasa.
Jodå - nog tar hon upp kampen för dem. På sitt vis. Iallafall så som jag ser det. TS kamp vet jag mindre om då jag, tack och lov, inte varit i hans kläder. Såklart omöjligt för oss som läser att tolka TS ord så att de stämmer 100% på situationen, och inte minst hans känslor, just nu. Hade hon valt den enkla vägen - inte gått mot familjerådgivningshållet - ja då hade hon inte tagit upp kampen för dem som par utan resignerat. Sen är det upp till henne att inse att ärligheten är en förutsättning för att hennes del av kampen ska vara en kamp och inte ytterligare lögner. Det är dags för henne att sluta vara feg och ljuga och se TS i ögonen och erkänna fullt ut att hon gjort bort sig å det grövsta...
TS: Kanske blir kontraproduktivt för dig med mina inlägg. Jag har ju erfarenheten som "bov". Vill att du ska veta att jag inte tycker ett dugg synd om din fru för vad hon gjort. Hon gjorde ett aktivt val när hon var otrogen mot dig. Nu är det dags att svara upp för det valet, ta konsekvenserna av det och göra ett nytt. Men glöm inte att du också har ett val - det finns gränser för vad man orkar utsättas för i svek...
Jag kanske inte är den som bör skriva till dig just nu. Eller så är jag det. Jag har nämligen varit i din frus situation...
Jag var otrogen mot min dåvarande tjej. Den som är mor till min son...