BF november 2016
Hej alla!
Först av allt så är det ju så SJUKT att få klicka på "Gravid-forumet" när jag har vart i "Planerar barn-forumet" och hängt i ett helt år. Surrealistiskt men sjukt trevligt:)
Jag är 34, bor i centrala Stockholm och har PRECIS plussat. Så sjukt att ens skriva de orden. Eller, det har gått en vecka exakt idag sedan det evetuella spök-sträcket inte var något spök...så jag har mest vart chockad i en vecka. Jag kan fortfarande inte tro att det har tagit... För det har inte vart en lätt resa. Jag och min sambo skulle precis påbörja en IVF-behandling. Efter ett års försök, tre specialistläkarundersökningar, massa VUL, nästan alla prover tagna och papper lästa så blev det ett "plus på stickan"! Galet!
Men jag känner ju ingenting! Jag har vart "gravid" så många gånger innan med alla möjliga symptom! Ont i brösten, illamående, svullen, stickningar bla bla bla. Men nu - INGENTING! Enda orsaken till att jag testade var att mensen var en-två dagar sen och det händer rätt ofta. Tog tom ett test på BIM -2 och det var blankt. Så jag hade räknat bort denna omgång och lagt den i högen av ägg som trillat ur min korg och krossats mot golvet.
Men jag tog ett test sent på kvällen i måndags (29/2). Och fick sätta mig platt på toalettgolvet. För det var fanimej en skugga där. Tror jag. Jag ropade på sambon och han blev lite blek om nosen men sa "det är nog ingenting alls". Lite smått fundersamma gick vi och lade oss med löftet om att testa på morgonen med morgonurin. Jag grävde fram ett gammalt test från RFSU som ska vara 99% säkert. Morgonen efter (1/3) så doppas stickan i kisset och ett sträck träder fram. Det är inte starkt, men starkare än dagen innan. Jag kollar kartongen. Testet gick ut för ca två år sedan. Vi tror fortfarande inte på provresultatet. Efter ett års försök och IVF-uppskrämda så tror man inte på det man ser. Så jag köpte en CB digital. Den säger med ORD vad som händer i min kropp och en slipper gissa. Så, ytterligare en natt går och i onsdags morse (2/3) så doppades detta dyra, digitala test i mitt äppeljuicegula kiss. "GRAVID 2-3" står det med stora bokstäver.
Så nu MÅSTE jag ju tro på det. Missförstå mig inte. Jag är superduperlycklig, och chockad. Men jag har INGA symptom och såklart blir jag ju lite nojig för detta. Men att INTE ha symtom kan ju också vara ett symptom, eller? Jag känner inget i brösten, ingen järnsmak i munnen eller dragningar i livmodern. Jag känner lite en "tyngd" i magen, typ som man har dagen innan mens, men inte lika "blött".
Hur känner ni? Har ni några symptom? Idag ska jag enligt mina appar vara i 5+0 (har fortfarande inte lärt mig hur man räknar riktigt)
Jag älskar att denna tråd finns. Ventilera!! Det är ju NU man vill berätta för alla - men "får" inte! Hur gör ni? Har ni berättat för någon ännu? När har ni tänkt berätta? HUR har ni tänkt berätta?