Allting händer på samma gång...
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag har en bakgrund med depressioner och ångest pga saker jag varit med om. Har nu lyckats hålla mig rätt glad i ett par år, tills nu.För snart 3 år sen fick jag veta att min farmor har bukspottskörtelcancer. Hon är 62 år gammal/ung. Vad jag uppfattat det som så har hon levt längre än vad man brukar vid den typen av cancer. Hon får dom starkaste cellgifterna man kan få nu eftersom hennes värden är bra, men levern börjar ta stryk och hon är så oerhört smal nu. Hade mamma på besök igår och hon sa att hon säkerligen kommer gå bort detta år.
Det tar hårt på mig, då det är första dödsfallet jag är med om. Jag har aldrig tidigare förlorat en familjemedlem eller närstående. Jag har ändå kunnat hantera det här rätt bra, men jag känner hur jag bara blir mer och mer ledsen, vissa dagar inte ens vill ta mig upp ur sängen för att jag är så oerhört ledsen.
Och eftersom att allting ska hända på en och samma gång så har jag nu även fått sparken. Jag började på ett rätt stort företag i september och skulle bli fast anställd om lite mer än 2 veckor. Så dom meddelade ju precis i tid... Deras anledning var att jag haft 4-5 sjukanmälningar. Klart man är sjuk under vintertid?! Jag har precis flyttat ihop med min sambo och i lägenheten har inte värmen funkat som den ska, så vi har haft mellan 14-17 grader i lägenheten, vilket innebär att i varit sjuka rätt mycket.
När jag väl sjukanmält mig har jag varit hemma max 1 dygn och sen jobbat igen. Men dom valde att avsluta min anställning. Jag hade inte ens lust att försvara mig själv eller försöka förklara varför jag kanske varit sjuk så mycket. Shit happens liksom. Dom sa att dom blir oroliga som arbetsgivare om en anställd är sjuk "så mycket" och därför inte känner att det är ett jobb för mig. Så istället för att hjälpa mig och se till att jag kanske mår bättre eller så, så ger dom mig sparken. Tycker det är helt jävla sjukt. Jag tror deras anledning är ren jävla bullshit. Men men... Så nu står jag här, arbetslös om 2 månader (fick den tiden på mig att söka nytt), med en lägenhet som vi rätt nyligen flyttat in i och ett mående som gör att jag inte ens vill ta mig upp ur sängen...
Känns som att det inte är något sammanhängande i min text. Men jag hoppas ni orkade läsa och ge mig lite råd... Jag fick sparken igår och är hemma från jobbet idag då jag tycker att allt är så fruktansvärt jobbigt. Sa att jag är tillbaka imorgon, onsdag, men jag känner nu hur jag verkligen inte vill. Jag gråter var 5e minut och är ett jäkla vrak. Känner att jag kanske behöver lite mer än en dag på mig att samla mig, men vet inte hur jag ska säga det till min arbetsledare nu när jag sagt att jag ska vara tillbaka imorgon...
Har ni några råd till mig? Jag känner att jag kommer gå under snart. Förlåt än en gång för osammanhängande och lång text!