17-årig dotter - är detta normalt?

Har hon haft kompisar tidigare?

Och sen när kan inte böcker vara en hobby?
Men visst. Lite underligt är det iaf på kompisfronten.

Jag har ingen dotter, men jag tycker hon låter vettigare än många andra i den åldern. Jag hade då hellre sett att min dotter läste, pluggade m.m än att hon raglar runt på fest varje helg och fyllehånglar/har fyllesex med nån random kille, kommer i kontakt med droger och rökning o.s.v. Jag var själv lite som din dotter faktiskt, även om jag hade min första riktiga pojkvän i 15-årsåldern. Jag umgicks heller inte med andra så mycket i åldern 16-20, blev aldrig bjuden på festerna som innegänget ordnade o.s.v. Sen efter gymnasiet fick jag helt nya vänner som jag umgås med än idag. Var glad att din 17-åring inte super, knarkar och knullar runt, skulle jag säga.

Jag var 17 för inte allt för  länge sen och jag gjorde likadant. Jag har alltid prioriterat skolan och varit lite "pluggig", inte gillat utelivet utan varit mer lugn av mig. Samla på mjukisdjur gjorde jag dock inte men det kan va en hobby det med. Jag tycker iallafall inte det låter som om din dotter är onormal, alla är ju olika. Men mina föräldrar reagerade likadant som dig gällande vänner, var rädd att jag skulle bli asocial och saker. Men jag har alltid varit en ensamvarg, även om jag kan tycka det är roligt att komma ut och träffa nytt folk ibland, så känner jag inte att det är något extremt behov. Så nej, jag tycker inte du ska oroa dig för henne, hon är någorlunda vuxen och vet själv bäst vad hon vill och behöver. 

Men.... jag hade tyckt det var schysst att ha en så pass lugn 17-åring. Hennes kompisar kanske bara är ute och festar och krökar till, och hon inte är intresserad av det+ Njut så länge det varar .)

På somrarna har hon en kompis som hon umgicks med ute på landstället, men ingen hemma i stan. Det finns även en tjej som hon är med i skolan, men de umgås inte på fritiden. Är det vanligt att 17-åringar numera super, knarkar och knullar runt? Jag minns inte riktigt hur jag själv var, men jag var definitivt mer social och hade kompisar samt utåtriktade hobbies. Hon verkar så ensam. :( Dessutom oroar det mig lite att hon aldrig ens pratar med nån kille. Jag tror säkert att det finns de som är intresserade, för hon är en väldigt söt tjej och jag märker att killarna tittar på henne när vi är ute, men hon verkar mest tycka att det är jobbigt med uppmärksamheten och drar sig undan och svarar knappt på tilltal om nån frågar vad hon heter. Jovisst, men jag menar väl mer utåtriktad hobby som lagsporter eller något sådant som tjejerna gör tillsammans. Hon tränade mycket tidigare, men bara ensamaktiviteter, 

när jag var i hennes ålder var jag världens bokmal! Jag var på biblioteket minst ett par ggr i veckan, jag kunde tom tacka nej till en lördagkväll med kompisarna för att jag hade en sån bra bok som väntade hemma! 
Dock hade jag vänner och oftast pojkvän också. 

Tycker dock inte det låter så värst alarmerande. Gosedjuren låter ju rätt barnsligt men det ger sig nog till slut det med. Hon kanske är en sån person som har svårt göra sig av med saker? Jag hade mina gosedjur på min säng tills jag var 12-13 men sen hamnade de i ett förråd men kasta dem det kunde jag inte. 

Idag är jag mamma till två tonåringar, båda är väldigt hemkära och träffar inte vänner speciellt ofta. Jag får känslan att de tycker det räcker med all social kontakt i skolan och på träning.

Jag själv då? Jag blev språklärare, älskar ff litteratur och det har varit och är ett stort intresse och det grundlades helt klart i tonåren och jag hade inte velat vara utan det!

alla passar inte för lagidrotter Båda mina ungdomar har testat sig igenom diverse olika idrotter men båda har tyckt bäst om de individuella idrotterna, så det är inte konstigt om din dotter inte dras till det. Hon kanske har en liten släng av social fobi? Eller tycker bara om att vara ensam? Så länge hon själv inte uttrycker att hon lider av det, vill ha fler vänner men inte vet hur man skaffar dem, så är det inget att oroa sig över. 
Har du pratat med henne om just det, om hon skulle vilja ha fler vänner?

Jag hade inget intresse för killar fören jag var typ 19.

Din dotter låter fullt normal.

Det låter som mej när jag var 17, minus mjukisdjuren då. Jag har inget stort behov av att vara social och har aldrig varit det heller. Tv-serier och böcker tar upp rätt mycket tid för mej ännu idag, och min första riktiga pojkvän fick jag först vid 25. Men visst var jag kär i diverse olika killar innan dess.