Vad jag än gör blir jag inte accepterad av min styvdotter, för hon vill ha sin pappa för sig själv och mina regler tycker hon är för jobbiga. Men kan ju inte ha annorlunda regler mot henne än mina två egna :(
Försökt ha relation med henne, men hon vill bara att mamma och pappa ska vara ihop igen. Trots att det nu gått 11 år sedan de var ihop. Jag har verkligen engagera mig och hittat på saker med henne, men tycks aldrig bli accepterad ändå. Vad gör jag för fel :(
det är ju pappan som ska prata med sitt barn om detta. Du nämner inte pappan alls i detta, bara "jag jag jag.vad ska jag göra, vad gör jag för fel"
Vad gör pappan, är min motfråga.
Pappan tycker det går bra förstår du, för att hon säger så...
Lämna det problemet till pappan och dottern. Bara ignorera det och sköt ditt... Jag hade aldrig tagit den behandlingen av en snorunge, aldrig.
Lämna det problemet till pappan och dottern. Bara ignorera det och sköt ditt... Jag hade aldrig tagit den behandlingen av en snorunge, aldrig.
Svårt att komma med råd efter så knapphändig information. Det beror ju helt på, skulle jag säga, faktorer som hur länge ni varit tillsammans, vad det är för regler du vill implementera, på vilket sätt du vill bli accepterad, vad det är som gör att du upplever att du inte är accepterad (finns barn som pratar om att de vill att mamma och pappa ska vara tillsammans men som ändå inte bara accepterat utan som också gillar förälderns nya partner - hos barn utesluter inte nödvändigtvis det ena det andra) och en rad andra saker.
Så du får nog utveckla resonemanget för att kunna få några bra svar.
Lämna det problemet till pappan och dottern. Bara ignorera det och sköt ditt... Jag hade aldrig tagit den behandlingen av en snorunge, aldrig.
Det är nog få saker som är så otacksamt som att vara styvmamma. Jag har en hatkärlek till det själv.
Prata med pappan, tala om hur du upplever situationen och att hans barn ogillar era regler. För jag förutsätter att det är ERA regler som NI har bestämt ska gälla?
Pappan får sen ta ett snack med sitt barn om vad som gäller och att ni båda har samma rätt att säga ifrån om reglerna inte följs.
Att ans barn inte accepterar dig, hur tar det sig uttryck? Hon har ju inte valt situationen men pappan bör göra klart för sitt barn att det aldrig blir han och mamman igen, inte ens m ni två gör slut. Om det inte hjälper kanske han får prata med mamman om saken så de båda kan förklara detta för barnet från varsitt håll.
Detta är svårt att beskriva, men hon har uttryckt att hon önskar att vi gjorde slut så allt blir som vanligt igen så hon bara behöver förhålla sig till mammas sköna regler. Bla.; cykla utan hjälm, säger ja i princip till allt hon vill(förutom pengar), låter henne vara med i vuxenlivet när det är olika fester mamman har osv, ställer henne aldrig till svars, tvingas sällan till nåt etc.. Ja, vi har gemensamma regler här hemma, som även hon måste följa. Känner jag! Hur tänker ni?
Detta är svårt att beskriva, men hon har uttryckt att hon önskar att vi gjorde slut så allt blir som vanligt igen så hon bara behöver förhålla sig till mammas sköna regler. Bla.; cykla utan hjälm, säger ja i princip till allt hon vill(förutom pengar), låter henne vara med i vuxenlivet när det är olika fester mamman har osv, ställer henne aldrig till svars, tvingas sällan till nåt etc.. Ja, vi har gemensamma regler här hemma, som även hon måste följa. Känner jag! Hur tänker ni?
Jag tänker som jag skrev i mitt tidigare inlägg, att det beror på de saker som jag frågade om (och som du inte svarade på).
Hur gammal är hon förresten? Det är ännu en fråga som förstås också är en faktor. Vara med på fester - vad är det för fel med det? Det har alltid våra ungar fått vara också. Eller menar du att det är något särskilt destruktivt med mammans fester? Alla är kraftigt berusade, snortar heroin och har västar med klubbmärken...?
Ställas till svars? För vad? Hon kan väl knappast befinna sig på den anklagades bänk hela tiden? Vad är det för hemska saker hon gör som hon behöver ställas till svars för?