• Anonym (Mahia)

    Vad jag än gör..

    Vad jag än gör blir jag inte accepterad av min styvdotter, för hon vill ha sin pappa för sig själv och mina regler tycker hon är för jobbiga. Men kan ju inte ha annorlunda regler mot henne än mina två egna :(

    Försökt ha relation med henne, men hon vill bara att mamma och pappa ska vara ihop igen. Trots att det nu gått 11 år sedan de var ihop. Jag har verkligen engagera mig och hittat på saker med henne, men tycks aldrig bli accepterad ändå. Vad gör jag för fel :(

  • Svar på tråden Vad jag än gör..
  • Påven Johanna
    Anonym (Mahia) skrev 2016-02-25 19:29:55 följande:
    Jag ber, vänligen MEN bestämt, om att du inte ger dig i kast med min tråd. Oftast har jag bara sett dig bli sån här, och jag orkar inte med det.
    Bli sån här? Vad betyder det? Det är helt rimliga och viktiga frågor som jag ställt. Varför svarar du inte på dem om du vill ha råd och hjälp med din situation?
  • Anonym (limelight)
    Anonym (Mahia) skrev 2016-02-25 19:29:55 följande:

    Jag ber, vänligen MEN bestämt, om att du inte ger dig i kast med min tråd. Oftast har jag bara sett dig bli sån här, och jag orkar inte med det.


    Mäh! Vad säger du nu? Det var ju INGET fel i det PJ skrev! Vill du inte ha nån hjälp? Rynkar på näsan
  • Anonym (***)
    Anonym (Mahia) skrev 2016-02-25 19:29:55 följande:

    Jag ber, vänligen MEN bestämt, om att du inte ger dig i kast med min tråd. Oftast har jag bara sett dig bli sån här, och jag orkar inte med det.


  • Anonym (otacksamt)

    Eftersom Påven Johanna ofta odelat ställer sig på styvbarns sida så förstår jag om TS inte orkar med henne, men ibland glimrar hon till och kommer med bra råd.
    Påven Johanna har en helt annan syn på styvbarnsliv än många andra och vad som fungerar för henne är ju superbra, men för alla fungerar det inte så och det kan Påven Johanna ha lite svårt att ta till sig ibland.
    Nog sagt om det.

    Dock kan det spela roll hur gammal flickan är för hur man agerar.
    Om hon uttrycker att hon önskar att ni gör slut så är det bara att lugnt tala om att så kommer det inte att bli. Sen behöver man inte säga något mer. Pappan måste också lugnt säga samma sak och också påtala att han faktiskt älskar dig.

    Mitt bonusbarn har också ofta sagt att han vill att pappa och mamma ska bo ihop, men han förstår inte att det innebär att jag då skulle försvinna ur hans liv och det vill han inte, han vill bara ha sin mamma och pappa jämt båda två. Men han säger också ofta att vi (jag och hans pappa) är kääääära i varandra och så fnissar han. (Han är 6 år gammal).

    Du och pappan måste stå på samma sida här, visa enad front gentemot dottern när hon som sagt uttrycker att hon vill att ni ska göra slut. Beroende på ålder/mognad så kan pappan också säga att han blir lite ledsen när hon säger så, även om han förstår att hon inte menar att han ska vara olycklig. Han kan bekräfta att han förstår hennes känslor om att hon vill ha mamma och pappa jämt, men nu ser inte livet ut så.
    Och han kan tex säga att han inte älskar henne mindre för att han även älskar dig, han älskar er lika mycket men på olika sätt.

    Reglerna måste också vara tydligt uttalade, kanske tom finnas skrivna någonstans. Här kan också åldern spela in, är hon gammal nog att sitta med er och gå igenom reglerna och säga sitt? Alla barn kan inte alltid ha samma regler, mitt bonusbarn har lite andra regler än mina tonårsbarn, mina barn har uppgifter i hemmet som är för avancerade för bonus tex, han har uppgifter anpassade efter hans förmåga.

    Man kan ha belöningssystem, eller ett system för avdrag av månadspengen. Är uppgifterna/reglerna inte följda så får man ingen månadspeng, eller bara delar av den beroende på vad och hur mycket som inte följs. Men då måste det finnas en tydlig plan för vad som krävs för en viss summa eller vilken summa som dras av för vilken sak.

  • Anonym (Mahia)

    Precis så, jag orkar inte gå in i pjohannas enriktade synvinklar.

    Denna tjej är 14 år gammal och har inte en enda orimlig regler här. Det HON tycker är orimligt är att ha strukturer exempelvis, hos mamma tar de dagen som den kommer, medan här är struktur en regel; typ packa gympaväskan på kvällen, ta in sin egen vikta tvätt, ställa iordning sina egna skor, plocka in från måltider, duscha regelbundna dagar, lägga sig i tid osv. Detta anser hon vara för jobbigt, då mamma bara tar det som det är och missar hon gympan så får hon typ skylla sig själv, duschar hon inte får hon väl lukta och komma på sig själv, lite så. Står skor i hallen städar hon hellre undan det än lär barnen ta sitt ansvar.

    Listan kan göras lång.

    Doris har uttryckt att hon inte vill bo här efter hon är 18, det säger lite. Hon mår inget bra här. Pappan har sagt ifrån och gjort allt man kan tänka sig, även enligt ovanstående exempel. Han var tillochmed redo att låta henne bo hos mamma och bara ta helgerna, för dotterns eget mående. Men vi jobbade med det på hemmaplan,, och dottern bedyrar att allt nu är bra? Men det vet jag att det inte är!! För när pappa inte är hemma, ignorerar hon mig, hälsar inte, osv. Jätte konstigt! Vet inte alls hur jag ska bete mig..

  • Anonym (limelight)
    Anonym (Mahia) skrev 2016-02-26 15:26:03 följande:

    Precis så, jag orkar inte gå in i pjohannas enriktade synvinklar.

    Denna tjej är 14 år gammal och har inte en enda orimlig regler här. Det HON tycker är orimligt är att ha strukturer exempelvis, hos mamma tar de dagen som den kommer, medan här är struktur en regel; typ packa gympaväskan på kvällen, ta in sin egen vikta tvätt, ställa iordning sina egna skor, plocka in från måltider, duscha regelbundna dagar, lägga sig i tid osv. Detta anser hon vara för jobbigt, då mamma bara tar det som det är och missar hon gympan så får hon typ skylla sig själv, duschar hon inte får hon väl lukta och komma på sig själv, lite så. Står skor i hallen städar hon hellre undan det än lär barnen ta sitt ansvar.

    Listan kan göras lång.

    Doris har uttryckt att hon inte vill bo här efter hon är 18, det säger lite. Hon mår inget bra här. Pappan har sagt ifrån och gjort allt man kan tänka sig, även enligt ovanstående exempel. Han var tillochmed redo att låta henne bo hos mamma och bara ta helgerna, för dotterns eget mående. Men vi jobbade med det på hemmaplan,, och dottern bedyrar att allt nu är bra? Men det vet jag att det inte är!! För när pappa inte är hemma, ignorerar hon mig, hälsar inte, osv. Jätte konstigt! Vet inte alls hur jag ska bete mig..


    Det är ju ett under att hon inte bett dig dra åt helvete utan i stället kör med en tyst protest (antagligen för att kunna träffa sin pappa)!! Du menar alltså på allvar att en 14-åring inte själv får bestämma när hon ska duscha och att du ska bestämma över när hon ska packa sin gympaväska?! 

    Du vet att hon inte enligt lag behöver använda cykelhjälm när hon fyller 15??? Men då lär hon väl ha gett upp helt och flyttat hem till mamma hoppas jhag.
  • Anonym (***)
    Anonym (Mahia) skrev 2016-02-23 20:02:04 följande:

    Pappan tycker det går bra förstår du, för att hon säger så...


    Istället för att ha dina egna regler vore det väl bättre om du och pappan tillsammans kommer överens om regler?
  • Anonym (fd styvbarn)

    Jag var i liknande situation som din styvdotter. Jag var 13 när min pappas nuvarande fru flyttade in och hon hade väldigt mycket striktare regler än vad jag var van vid. Hos mamma behövde jag inte lyfta ett finger men hos pappa fick jag nu börja ta (för mig) rätt stort ansvar för det gemensamma hushållet. Det var inte uppskattat kan jag säga. Det är inget fel med regler och rutiner och jag kommer absolut uppfostra mitt barn till att ta ansvar i hemmet men att försöka lära en lat tonåring det helt plötsligt är nog aldrig någon hit. Det är svårt att tycka om någon som helt plötsligt har rätt att styra ens liv. Om jag var du så skulle jag inte alls försöka styra de saker du nämnde som just bara påverkar henne såsom gympapåsen, duschning och sovtider. Det är inte riktigt din plats kan jag tycka. Gällande övriga sysslor i hushållet så borde ni nog försöka sätta er ner hela familjen och bestämma hur ni vill ha det hemma och sysslorna ska fördelas, diskutera varför, kompromissa där det behövs och tillsammans komma fram till lösningar. Det kommer säkert inte bli lätt men kom ihåg att det inte är hennes fel hur hon blivit uppfostrad. 

  • Anonym (limelight)
    Anonym (fd styvbarn) skrev 2016-02-26 16:01:35 följande:

    Jag var i liknande situation som din styvdotter. Jag var 13 när min pappas nuvarande fru flyttade in och hon hade väldigt mycket striktare regler än vad jag var van vid. Hos mamma behövde jag inte lyfta ett finger men hos pappa fick jag nu börja ta (för mig) rätt stort ansvar för det gemensamma hushållet. Det var inte uppskattat kan jag säga. Det är inget fel med regler och rutiner och jag kommer absolut uppfostra mitt barn till att ta ansvar i hemmet men att försöka lära en lat tonåring det helt plötsligt är nog aldrig någon hit. Det är svårt att tycka om någon som helt plötsligt har rätt att styra ens liv. Om jag var du så skulle jag inte alls försöka styra de saker du nämnde som just bara påverkar henne såsom gympapåsen, duschning och sovtider. Det är inte riktigt din plats kan jag tycka. Gällande övriga sysslor i hushållet så borde ni nog försöka sätta er ner hela familjen och bestämma hur ni vill ha det hemma och sysslorna ska fördelas, diskutera varför, kompromissa där det behövs och tillsammans komma fram till lösningar. Det kommer säkert inte bli lätt men kom ihåg att det inte är hennes fel hur hon blivit uppfostrad. 


    Jamen PRECIS!!!
  • Anonym (limelight)

    Alltså jag blir helt provocerad av att tänka mig in i hur det skulle vara om nån person som blivit ihop med nån av mina föräldrar skulle bestämma över när jag skulle gå och lägga mig och duscha och inte och sånt när jag var 14 år!!! Det kryper i hela mig bara av att tänka på det!!

    Hur länbge har ni varit ihop???

Svar på tråden Vad jag än gör..