Vad jag än gör blir jag inte accepterad av min styvdotter, för hon vill ha sin pappa för sig själv och mina regler tycker hon är för jobbiga. Men kan ju inte ha annorlunda regler mot henne än mina två egna :(
Försökt ha relation med henne, men hon vill bara att mamma och pappa ska vara ihop igen. Trots att det nu gått 11 år sedan de var ihop. Jag har verkligen engagera mig och hittat på saker med henne, men tycks aldrig bli accepterad ändå. Vad gör jag för fel :(
Pappan tycker det går bra förstår du, för att hon säger så...
Lämna det problemet till pappan och dottern. Bara ignorera det och sköt ditt... Jag hade aldrig tagit den behandlingen av en snorunge, aldrig.
Detta är svårt att beskriva, men hon har uttryckt att hon önskar att vi gjorde slut så allt blir som vanligt igen så hon bara behöver förhålla sig till mammas sköna regler. Bla.; cykla utan hjälm, säger ja i princip till allt hon vill(förutom pengar), låter henne vara med i vuxenlivet när det är olika fester mamman har osv, ställer henne aldrig till svars, tvingas sällan till nåt etc.. Ja, vi har gemensamma regler här hemma, som även hon måste följa. Känner jag! Hur tänker ni?
Jag tänker som jag skrev i mitt tidigare inlägg, att det beror på de saker som jag frågade om (och som du inte svarade på).
Hur gammal är hon förresten? Det är ännu en fråga som förstås också är en faktor. Vara med på fester - vad är det för fel med det? Det har alltid våra ungar fått vara också. Eller menar du att det är något särskilt destruktivt med mammans fester? Alla är kraftigt berusade, snortar heroin och har västar med klubbmärken...?
Ställas till svars? För vad? Hon kan väl knappast befinna sig på den anklagades bänk hela tiden? Vad är det för hemska saker hon gör som hon behöver ställas till svars för?
Precis så, jag orkar inte gå in i pjohannas enriktade synvinklar.
Denna tjej är 14 år gammal och har inte en enda orimlig regler här. Det HON tycker är orimligt är att ha strukturer exempelvis, hos mamma tar de dagen som den kommer, medan här är struktur en regel; typ packa gympaväskan på kvällen, ta in sin egen vikta tvätt, ställa iordning sina egna skor, plocka in från måltider, duscha regelbundna dagar, lägga sig i tid osv. Detta anser hon vara för jobbigt, då mamma bara tar det som det är och missar hon gympan så får hon typ skylla sig själv, duschar hon inte får hon väl lukta och komma på sig själv, lite så. Står skor i hallen städar hon hellre undan det än lär barnen ta sitt ansvar.
Listan kan göras lång.
Doris har uttryckt att hon inte vill bo här efter hon är 18, det säger lite. Hon mår inget bra här. Pappan har sagt ifrån och gjort allt man kan tänka sig, även enligt ovanstående exempel. Han var tillochmed redo att låta henne bo hos mamma och bara ta helgerna, för dotterns eget mående. Men vi jobbade med det på hemmaplan,, och dottern bedyrar att allt nu är bra? Men det vet jag att det inte är!! För när pappa inte är hemma, ignorerar hon mig, hälsar inte, osv. Jätte konstigt! Vet inte alls hur jag ska bete mig..
Det är hennes pappas regler, inte mina. Självklart måste man ha hjälm när man cyklar, allt annat är oansvarigt. Låter som ett gäng oansvariga ungdomar? Önskar intelligenta utbyten, liksom bra och konkreta diskussioner. Att liksom vräka ur sig att jag ska dra åt helvete hör nog mest hemma på instagram tycker jag nog.
Jag är med och pushar dessa regler och att packa gympaväskan och duscha är för att hon har ett handikapp som gör att hon MÅSTE ha dessa regler. Annars duschar hon verkligen aldrig eller får betyg i gymnastik då hon inte har med kläder.
Handikappet ÄR att ha som övrig familj för att känna tillhörighet OCH för att hon har add som gör att hon inte tar för sig. Vi vill inte göra henne annorlunda, och hon mår dåligt över det FAST att hon påstår annat, för hon tar det som tjat. Så hon BEHÖVER det verkligen, verkligen, verkligen.. Man kan inte bara hoppa på folk och tro en massa och ha ett "dra åt helvete-sätt" mot folk bakom skärmen. Tragiskt:(
Med mina regler menar jag ju naturligtvis att jag pushar henne, så självklart blir det ju "mina" regler. Men jag ska formulera "våra" regler hädanefter. 
Hon har svåra sömnproblem, som gör att hon inte är kontaktbar på morgonen och då sätta igång med tjat om skoldagen får bara hela skoldagen havererat och det är onödigt. Då får vi telefonsamtal om att hon vägrar vissa lektioner och måste hämtas hem, så hon kan vila hjärnan.
Struktur runt denna tjej måste finnas, och ha regler samma som de andra barnen är ett måste då hon annars ifrågasätter om vi tycker hon är dum i huvudet och inte ska bo med oss. Detta tycker jag är så konstigt, för HON vill ju inte bo med oss, hon vill att pappan bor själv:( men jag har sagt till min man att jag vägrar ge upp, vi måste kämpa för henne och då får jag väl ta smällen om elak styvmor.., men ändå blir jag så frustrerad. För det är som sign otacksamt säger, det är verkligen så otacksamt att vara styvförälder.
Jag kanske ska testa låta pappa ta allt, vi får testa en tid och se om det håller för pappa är inte hemma lika mycket som jag. Men att göra schema med bilder som en föreslog, det måste jag verkligen ta till. Superbra!