Vad jag än gör..
Jag ber, vänligen MEN bestämt, om att du inte ger dig i kast med min tråd. Oftast har jag bara sett dig bli sån här, och jag orkar inte med det.
Jag ber, vänligen MEN bestämt, om att du inte ger dig i kast med min tråd. Oftast har jag bara sett dig bli sån här, och jag orkar inte med det.
Precis så, jag orkar inte gå in i pjohannas enriktade synvinklar.
Denna tjej är 14 år gammal och har inte en enda orimlig regler här. Det HON tycker är orimligt är att ha strukturer exempelvis, hos mamma tar de dagen som den kommer, medan här är struktur en regel; typ packa gympaväskan på kvällen, ta in sin egen vikta tvätt, ställa iordning sina egna skor, plocka in från måltider, duscha regelbundna dagar, lägga sig i tid osv. Detta anser hon vara för jobbigt, då mamma bara tar det som det är och missar hon gympan så får hon typ skylla sig själv, duschar hon inte får hon väl lukta och komma på sig själv, lite så. Står skor i hallen städar hon hellre undan det än lär barnen ta sitt ansvar.
Listan kan göras lång.
Doris har uttryckt att hon inte vill bo här efter hon är 18, det säger lite. Hon mår inget bra här. Pappan har sagt ifrån och gjort allt man kan tänka sig, även enligt ovanstående exempel. Han var tillochmed redo att låta henne bo hos mamma och bara ta helgerna, för dotterns eget mående. Men vi jobbade med det på hemmaplan,, och dottern bedyrar att allt nu är bra? Men det vet jag att det inte är!! För när pappa inte är hemma, ignorerar hon mig, hälsar inte, osv. Jätte konstigt! Vet inte alls hur jag ska bete mig..
Jag var i liknande situation som din styvdotter. Jag var 13 när min pappas nuvarande fru flyttade in och hon hade väldigt mycket striktare regler än vad jag var van vid. Hos mamma behövde jag inte lyfta ett finger men hos pappa fick jag nu börja ta (för mig) rätt stort ansvar för det gemensamma hushållet. Det var inte uppskattat kan jag säga. Det är inget fel med regler och rutiner och jag kommer absolut uppfostra mitt barn till att ta ansvar i hemmet men att försöka lära en lat tonåring det helt plötsligt är nog aldrig någon hit. Det är svårt att tycka om någon som helt plötsligt har rätt att styra ens liv. Om jag var du så skulle jag inte alls försöka styra de saker du nämnde som just bara påverkar henne såsom gympapåsen, duschning och sovtider. Det är inte riktigt din plats kan jag tycka. Gällande övriga sysslor i hushållet så borde ni nog försöka sätta er ner hela familjen och bestämma hur ni vill ha det hemma och sysslorna ska fördelas, diskutera varför, kompromissa där det behövs och tillsammans komma fram till lösningar. Det kommer säkert inte bli lätt men kom ihåg att det inte är hennes fel hur hon blivit uppfostrad.
Alltså jag blir helt provocerad av att tänka mig in i hur det skulle vara om nån person som blivit ihop med nån av mina föräldrar skulle bestämma över när jag skulle gå och lägga mig och duscha och inte och sånt när jag var 14 år!!! Det kryper i hela mig bara av att tänka på det!!
Hur länbge har ni varit ihop???