Inlägg från: Anonym (otacksamt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (otacksamt)

    Vad jag än gör..

    Det är nog få saker som är så otacksamt som att vara styvmamma. Jag har en hatkärlek till det själv.

    Prata med pappan, tala om hur du upplever situationen och att hans barn ogillar era regler. För jag förutsätter att det är ERA regler som NI har bestämt ska gälla?

    Pappan får sen ta ett snack med sitt barn om vad som gäller och att ni båda har samma rätt att säga ifrån om reglerna inte följs.
    Att ans barn inte accepterar dig, hur tar det sig uttryck? Hon har ju inte valt situationen men pappan bör göra klart för sitt barn att det aldrig blir han och mamman igen, inte ens m ni två gör slut. Om det inte hjälper kanske han får prata med mamman om saken så de båda kan förklara detta för barnet från varsitt håll.

  • Anonym (otacksamt)

    Eftersom Påven Johanna ofta odelat ställer sig på styvbarns sida så förstår jag om TS inte orkar med henne, men ibland glimrar hon till och kommer med bra råd.
    Påven Johanna har en helt annan syn på styvbarnsliv än många andra och vad som fungerar för henne är ju superbra, men för alla fungerar det inte så och det kan Påven Johanna ha lite svårt att ta till sig ibland.
    Nog sagt om det.

    Dock kan det spela roll hur gammal flickan är för hur man agerar.
    Om hon uttrycker att hon önskar att ni gör slut så är det bara att lugnt tala om att så kommer det inte att bli. Sen behöver man inte säga något mer. Pappan måste också lugnt säga samma sak och också påtala att han faktiskt älskar dig.

    Mitt bonusbarn har också ofta sagt att han vill att pappa och mamma ska bo ihop, men han förstår inte att det innebär att jag då skulle försvinna ur hans liv och det vill han inte, han vill bara ha sin mamma och pappa jämt båda två. Men han säger också ofta att vi (jag och hans pappa) är kääääära i varandra och så fnissar han. (Han är 6 år gammal).

    Du och pappan måste stå på samma sida här, visa enad front gentemot dottern när hon som sagt uttrycker att hon vill att ni ska göra slut. Beroende på ålder/mognad så kan pappan också säga att han blir lite ledsen när hon säger så, även om han förstår att hon inte menar att han ska vara olycklig. Han kan bekräfta att han förstår hennes känslor om att hon vill ha mamma och pappa jämt, men nu ser inte livet ut så.
    Och han kan tex säga att han inte älskar henne mindre för att han även älskar dig, han älskar er lika mycket men på olika sätt.

    Reglerna måste också vara tydligt uttalade, kanske tom finnas skrivna någonstans. Här kan också åldern spela in, är hon gammal nog att sitta med er och gå igenom reglerna och säga sitt? Alla barn kan inte alltid ha samma regler, mitt bonusbarn har lite andra regler än mina tonårsbarn, mina barn har uppgifter i hemmet som är för avancerade för bonus tex, han har uppgifter anpassade efter hans förmåga.

    Man kan ha belöningssystem, eller ett system för avdrag av månadspengen. Är uppgifterna/reglerna inte följda så får man ingen månadspeng, eller bara delar av den beroende på vad och hur mycket som inte följs. Men då måste det finnas en tydlig plan för vad som krävs för en viss summa eller vilken summa som dras av för vilken sak.

  • Anonym (otacksamt)

    Som sagt... Att vara bonus/styvmamma är nog en av de otacksammaste uppgifterna man kan ha, inte bara på hemmafronten, utan även om man behöver råd och stöd.

    Mitt barn behöver också tydliga regler om när man duschar osv. Att inte ha det är elakt när barnet behöver det.

    Kanske behöver flickan ett schema med bilder och text, en del kan ta in det bättre då.

  • Anonym (otacksamt)
    Anonym (Mahia) skrev 2016-02-26 19:25:35 följande:

    Handikappet ÄR att ha som övrig familj för att känna tillhörighet OCH för att hon har add som gör att hon inte tar för sig. Vi vill inte göra henne annorlunda, och hon mår dåligt över det FAST att hon påstår annat, för hon tar det som tjat. Så hon BEHÖVER det verkligen, verkligen, verkligen.. Man kan inte bara hoppa på folk och tro en massa och ha ett "dra åt helvete-sätt" mot folk bakom skärmen. Tragiskt:(

    Med mina regler menar jag ju naturligtvis att jag pushar henne, så självklart blir det ju "mina" regler. Men jag ska formulera "våra" regler hädanefter.


    Testa att ge henne ansvaret att själv göra saker när hennes telefon säger till, det finns appar att ladda ner. Eller så kan ni be att få en handi av arbetsterapeuten.

    Förklara noga att så länge hon sköter sin del, har sina fasta duschdagar (och gärna tider) och går och duschar då så tjatar ni inte. Ordna med bilder etc så att ni underlättar på alla vis.
  • Anonym (otacksamt)

    Sen så är det inte så stor idé att önska sig tacksamhet från någon med funktionshinder, det är inte alltid de förmår att visa/ge det. Förhoppningsvis kommer det i vuxen ålder.

  • Anonym (otacksamt)
    Anonym (Madd) skrev 2016-02-26 20:30:27 följande:

    Förresten, det här med sömnen. Har hon svårt att somna? Eller somnar hon så fort hon väl släckt lampan?

    Många med den här typen av diagnoser har sömnproblem och/eller behöver inte lika mycket sömn som jämnåriga. Då är det bättre att samarbeta med tonåringen för att hitta lösningar än att tvinga dem att lägga sig i sängen en viss tid. Men det är fortfarande pappans sak att engagera sig i och hjälpa dottern med. Du ska inte behöva dra det lasset.


    Här kan det isf vara läge att säga att efter en viss tid ska det vara lugnt i huset och man är på sitt rum. Sen om hon läser eller sover är en annan sak OM det inte blir så att hon läser hela natten och sen somnar av utmattning och inte går att få upp och iväg på morgonen.
Svar på tråden Vad jag än gör..