Flytt, umgängestvist och ex (lång)

Jag och min partner är på väg att flytta från Stockholm till en mindre ort ute i landet. Orsakerna till flytten är många men för att nämna några, utan inbördes rangordning; hälsa, arbetsrelaterat, anknytning till orten och föräldrars/svärföräldrars hälsotillstånd med mera.

Jag har två barn från ett tidigare förhållande, 6 och 10 år, varav en har en ADHD-diagnos(inte allvarligt men medicineras under skolgång), som just nu har växelvis boende. De har också en bonusförälder som barnen ser som sin egen 'extraförälder' och som ser barnen som sina egna, utan att försöka ta över exets föräldraroll. I samband med flytten så kommer de att behöva bo med en förälder och just nu verkar det som att det blir att de bor kvar i Stockholmsförorten där exet bor. Då mina jurister bedömer att chansen är liten att jag skulle vinna en tvist angående boendet då det är jag som flyttar så har jag förlikat mig med att jag, för tillfället i alla fall, får vara umgängesförälder.
Sedan kan jag tycka att växa upp med ADHD i en närförort i Stockholms utkanter, med viss social problematik, ökar risken att råka i trubbel(dåligt sällskap, droger etc) senare under tonåren. Jag har vänner som har barn med liknande problematik som bittert fått erfara att deras barn halkat snett och numera sitter på anstalt med relativt långa straff.
Jag har försökt få exet att inse att det bästa för barnen kanske vore att bo på en mindre ort, med lägre risker och begränsade möjligheter till att hitta på 'dumheter' eller råka i trubbel, men utan framgång.

Tillsammans med bonusföräldern har vi under åren anpassat vårt schema efter exets jobbresor, tagit hand om barnen utanför vad som är avtalat(VAB på exets tid, plötsligt uppkommna 'tillställningar' etc.) utan att gnälla och att kräva något i motprestation. Två gånger de senaste åren har vi bett exet att ta barnen en dag tidigare eller lämna dem en dag senare, då har det enbart gått mot att vi 'växlat' en dag mot två extra dagar.    

I alla fall så är nu cirkusen med att få till ett avtal runt umgänge, sedan ett tag tillbaka, igång med en lång rad mail innehållande förslag och motförslag på hur umgänget ska se ut. När jag har kommit med förslag har de helt förkastats eller radikalt ändrats av exet. När man sedan tillmötesgått exets villkor, helt eller delvis, så har det också förkastats. Argumenten från exet har, till största del, handlat hur det påverkar denne personligen, de begränsningar och påverkan det har på exets jobb, liv och frihet att vara boendeförälder. Bland annat så kräver exet att barnen SKA vara hos mig alla skollov, jag sagt att jag gärna tar barnen men inte kan garantera det då jag har ett jobb som innebär att jag måste finnas på plats under vissa perioder som inte kan planeras på ett sätt så att det garanterat sammanfaller med sport- och höstlov. Sedan kommer jag att ta ut semster i samband med umgängeshelger(tor-sön), vartannat påsklov, sommarperioden med barnen samt jullov och jag, som UF, har ju inte tillgång till fritids på samma sätt som en BF har (vilket dessutom skulle motverka mycket av syftet med umgänget). Även utan sport- och höstlov kommer jag på ett eller annat sätt behöva ta ledigt, i runda slängar, 50 dagar per år varav 20 blir obetald semester då jag har 30 dagars semesterrätt. Det ska ställas mot 8 dagar VAB (snittet för barn mellan 0-11 år 2013 var 4 dagar/barn och år) som i alla fall ger en viss ersättning plus 4 studiedagar per termin.

Jag har vid flera tillfällen föreslagit att jag tar barnen, utan att begära underhåll, samt att exet själv kan styra hur umgänget skulle se ut så att denne inte behöver oroa sig över sitt jobb, personliga liv och frihet. Eftersom avståndet blir betydande sätter det både praktiska och ekonomiska begränsningar då det gäller umgänget, oavsett åt vilket håll det går, så vi har öppnat för att hjälpa till ekonomiskt i samband med resor om barnen bor med mig. Men att släppa boendet går naturligtvis inte då det skulle innebära en förlust, som det verkar, av dennes sociala status och anseende snarare än en genuin vilja att ha sina barn på heltid.

Nu har jag ledsnat och tagit hjälp av jurister för att, genom stämning om det så behövs, få till ett umgängesavtal. Så juristerna skickade ett brev med utkast till ett avtal, som de ansåg vara fullt rimligt och inte skulle ses som orimligt alls av tingsrätten. 

Nyligen kom svaret från exets ombud och jag blev något förvånad, mest av att exets ombud har gått med på att skicka ett brev som innehåller både personliga påhopp, felaktigheter och direkta osanningar.

Några exempel: 

att jag inte VILL ha barnen mer än en helg/mån och sommarperioden; jag påpekat (vid flera tillfällen och skriftligen) att jag gärna VILL ha barnen på heltid och vara behjälplig gällande exets umgänge med barnen om det skulle bli aktuellt. Om inte så har jag sagt att jag gärna tar barnen, utöver schemalagda helger, då det finns möjlighet. Jag har dem dessutom halva jullovet och varannan påsk, samt sport- och höstlov då möjighet finns. 
att jag och exet skulle ha kommit överens om vissa detaljer; inget har på något sätt överenskommits, annars skulle jag ju inte tvingats koppla in jurister
att lagen (skollagen i detta fall) inte gäller och friskriver kommunen från skyldigheter, som att erbjuda fritids tills vårterminen det år barnen fyller 13 år, för att den skola de går på drivs i privat regi; jag är ju tveksam till att kommunens skyldigheter enligt gällande lag skulle upphöra för att verksamheten drivs i privat regi. Sedan kanske det är så att deras avtal med den aktuella skolan inte täcker fritids mellan åldrarna 10-13, men det är ju en annan femma och kommunens huvudvärk
att det är omöjligt för barnen att byta skola då det innebär nya människor och en ny miljö där de inte känner igen sig; samtidigt har exet, utan att först prata med mig, tagit upp och pratat med den äldre sonen om att byta skola och då är det inga problem med nytt folk tydligen

Utöver detta så kräver exet;
att jag ska stå för kostnader för läger/kollo eller annan omsorg de veckor exet inte kan/vill ha semester med barnen; fritids finns att tillgå under alla veckor utom tre mitt i juli. Dessutom kommer barnen vara med mig 4-5 sammanhängande veckor under sommarlovet
att kostnader för vinterkläder, läxhjälp, dator, mobiltelefoner ska delas; vilket jag inte har några problem med om det finns en överenskommelse för det aktuella köpet
2200kr/mån och barn i underhållsbidrag, utan rätt till avdrag vid umgänge; enl. FKs beräkningar, med det jag vet om exets inkomster och utgifter, skulle det hamna på ca 1600kr/mån och barn och då har jag räknat exets inkomster lågt och kostnader högt. Det är inga giganstiska skillnader mellan våra inkomster. Tycker det är lite girigt att jag skulle avsäga mig rätten att göra avdrag även då jag har barnen 4-5 veckor under sommaren, halva jullovet, varannan påsk och ev. sport- och höstlov.
att jag ska ge exet fullmakt att fatta beslut gällande barnen; kommer naturligtvis inte att ske, utöver det som normalt kan ligga inom boendeförälderns mandat.  

Jag vet inte om jag ska tolka exets ombuds svarsbrev som ytterligare ett exempel på exets, enligt mig, bristande koll på vad som kan anses som sunt förnuft.

Andra exempel är att exet tycker det är ok att 10-åringen (med ADHD) ska gå hem ensam, passera ett stort centrum där det rör sig en hel del ungdomsgäng och annat folk med alldeles för lite att göra, för att sedan vara på egen hand i 2-3 timmar innan exet kommer hem. Att en 10-åring går hem själv från skolan och är hemma ensam en kortare stund ser jag inte som något konstigt, men då 10-åringen har problem med impulsivitet och att behärska sig så tycker jag att det inte är direkt lämpligt. Men jag kanske är överbeskyddande, vem vet.

Sedan har exet erbjudit bonusföräldern att tillfälligt flytta in hos denne om det skulle behövas i samband med flytt, jobb etc. vilket för mig inte låter riktigt normalt. Jag skulle inte, oavsett hur bra jag kände mitt ex eventuella nya partner, bjuda in den personen att flytta in, tillfälligt eller inte. Visst, en fika någon gång, om man är på god fot, med någon som är en stor del av barnens liv, men att flytta in....

För att 'klara' jobbet anser dessutom exet att denne ska ta in en nanny, som jag ska vara med och betala, alternativt använda sig av far- och morföräldrar när jobbresor eller andra saker dyker upp som kräver det.

Att exet sen snackar skit om mig och sprider lögner är väl något man får förvänta sig. Personligen håller jag mina åsikter om exet mellan mig och min partner, i de fall jag orkar bry mig, och aldrig inför barnen.

Kortfattat, exet vill ha kvar barnen men samtidigt skeppa iväg dem så ofta denne kan (till mig eller andra) och dessutom få betalt för det hela.

Vad gör man när man har att göra med en människa som verkar sakna sunt förnuft, vara egoist ut i fingerspetsarna och ha en bisarr verklighetsuppfattning?

Eller är det jag som är ute och cyklar? Får jag helt enkelt bara skylla mig själv då det är jag som flyttar? Bara ta det man får och acceptera räkningen?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-02-29 21:14
Oops, punktlistorna försvann visst av bara farten, ledsen för det.