Funderingar runt bil

Mannen vill ha en bil, vi har varit och värderat bilarna så vi vet vad vi får för dom i inbytes. Men nu är det ändrad ton ang. det.

Jag? Utan bil när jag är mammaledig? Nej, det hade jag inte klarat. Jag behöver röra på mig, kan tycka det är skönare att fixa handling etc under dagen och inte springa på maxi kl 18 på kvällen. Samtidigt är han garanterad till ca 60% att ha firmabil så helt billös blir jag inte. Men jag känner personligen att det varit smidigare att byta in båda, köpa en ny och inte hålla på att trixa med att hitta en köpare som är villig att ta över lånet på min bil och som låneföretaget godkänner eller hitta en köpare som kan köpa bilen för vad den är värderad för, tror inte många har så mycket pengar i fickan att hosta upp vid en privat försäljning. Själva hela biten med att trixa med annonser, ha en massa samtal etc är det som jag är anti mot eftersom jag känner att det kommer att ta tid och arbete att hitta rätt köpare, personligen känner jag det är lättare att ta det via bilhandlaren. Vi har ju trots ändå kontakt med en som var intresserad utav att göra affär.

Förmånsbil? Han kör ju enbart till och ifrån arbetet med sin firmabil, han får inte köra något extra med den utav chefen. Hans bil rullar enbart på helgerna när vi ska någonstans. När det är dags för dagis så ligger dagiset ca 5 minuters gångväg ifrån oss. Han är lat om han anser att han måste köra dit ;) däremot kanske det blir jobbigt för honom att vara pappaledig om jag mot förmodan hittar ett arbete under mammaledigheten och jag inte kan pendla till arbetet.