Fritid som förälder

Jag tycker inte att det är orimligt, vi har en liknande uppdelning jag och min man. En vardagkväll varannan vecka går jag direkt från jobbet till min spelförening (också brädspel faktiskt) och en kväll varannan vecka går han ut och spelar pingis och sen tar ett par öl med polarna. Vi har också en varsin kväll varje vecka då den ena går och tränar medan den andra nattar barnen (men då äter vi middag tillsammans innan). Helgerna tar vi lite hipp som happ, men vi är väl kanske borta i snitt 1-2 heldagar per månad och i enstaka fall är nån av oss borta hela helgen (kanske var tredje månad).

Ja det där med att hon ibland ringer hem dig eller att ni behöver hjälp av en annan person för att lägga barnen känns lite som ett grundproblem här. Finns det några särskilda skäl till att det är svårt att vara ensam med era barn?

Ok, ja, känslan av att det är orättvist kan vara svår att komma ifrån. Så hade vi det också innan min man började spela pingis. Han uppfattade liksom inte att han hade några "giltiga skäl" att gå hemifrån lika ofta som mig och tyckte därför att det kändes slitigt, trots att jag gärna unnat honom att bara gå och sätta sig på fiket tvärs över gatan med en bok.