Fritid som förälder

Som många andra så tänker jag att ni i grunden har väldigt olika behov och intressen. Era förväntningar på ert gemensamma liv kanske också är väldigt olika? Hur mycket har ni pratat om era förväntningar innan barnen kom? Barn spetsar ju till allt ytterligare. Hur mycket pratar ni nu om era förväntningar? Jag tänker att en lösning är att kommunicera, kommunicera, kommunicera. Inte bara vad ni vill, utan också just att påpeka era olikheter och de konflikter/missnöje detta leder till och försök komma på gemensamma lösningar. "Hur ska vi göra för att båda ska vara nöjda, för vi älskar varandra och vill fortsätta leva tillsammans?" eller nåt i den stilen.

Kanske ett skäl också kan vara den långvariga sömnbrist som jag tänker både du och din fru lider av, utifrån hur du beskriver nätterna med era barn. Men att din fru kanske tål sömnbristen sämre än du? Min sambo tex har mkt lägre tolerans för vaknätter än vad jag har. Dvs bara jag får sova ett par timmar fixar jag nästa dag, medan det är uppenbart kämpigt för honom.

Kan det också vara så att det skulle vara lättare för dig att odla dina egna intressen när barnen är lite större och sover bättre på nätterna? Eller när di kan ta med barnen på tex föräldra-barn brädspelskvällar med andra barnfamiljer? Tex gillar jag och mina kusiner spela brädspelet Carcasonne och det har barnen fixat att vara med på från ca 5 års ålder och spelen har blivit bra...

Ett annat förslag att en del av denna "egentid" skulle vara när tex din mamma vaktar båda barnen och du och din fru får egentid tillsammans! 

Jag är också gärna hemma med familjen och har svårt att komma iväg på strö-tider i träning eller middag med kompisar tex. Ofta kan det kännas mer jobbigt än givande. Däremot har det varit kul att ha en fast tid per vecka med något. tex har jag provat yoga, sjungit i kör. Det har varit mer givande. Varit med i en bokklubb som träffas en gång per månad. Finns det något alls din fru intresserar sig för? Någon kompis som kan dra med henne på något?

Skulle det hjälpa om din fru fick sova några nätter ostört? Att du tar båda barnen nån natt eller att ni får hjälp av tex mormor/farmor en natt. Visst en natt i sig gör inte jättemkt om man lidit av sömbrist under längre tid, men hjälper iaf lite. Och om det funkar kan ni göra så flera ggr. Det är fruktansvärt att jämt vara trött och orkeslös, och att aldrig få sova en hel natt kan under flera år dränerar en ju på all kraft. Jag kan bara berätta utifrån egen erfarenhet att jag och sambon numera är som en nya människor när mina barn börjat sova hela nätter (nästan alltid).

Jag tycker också det är en bra idé att kontakta vårdcentralen för att få hjälp om det rör sig om en eventuell depression.

Om jag var du skulle jag satsa gemensam energi på att få din fru att känna sig mindre trött. Det kanske betyder att du under tiden måste ta ett större ansvar och dra ett tyngre lass, men långsiktigt får du en fru med mer ork och en god grund för att kunna utöka din egentid...

Hur är det med barnvakt till båda barnen? Skulle det funka för då kunde ni ordna så att när du är iväg på nåt ett par timmar är också din fru iväg, om barnen är så pass trygga att de skulle kunna lämnas med farmor 2 h en helgdag tex. Jag tänker att då upplever inte din fru att du är borta från henne och barnen, utan båda är iväg på nåt kul men har sedan familjeid tillsammans...