Adopterad osäker mamma!

Det är jättevanligt att adopterade genomgår någon form av livskris när de själva får barn, ganska ofta blossar tankar och känslor upp som kanske inte funnits innan. BVC osv har oftast ingen kunskap kring adopterade föräldrar. Jag skulle letat efter någon terapeut eller dyl som kan adoption. Vet att frågan kring känslan för adopterade som fått barn var uppe i en adoptivgrupp nyligen och vi är som sagt många som reagerat väldigt starkt jämfört med icke adopterade på att få egna barn. En del kände otrolig sorg över att vad biomamman missat eller vad hon känt, andra har knappt vågat låta någon peta på barnet av rädsla att någon skall ta det, andra har haft problem med anknytningen både åt för lite men även åt förmyckethållet. Gemensamt har varit oavsett om de haft en bra eller dålig uppväxt att någon form av reaktion har kommit. Kanske är du med i någon adoptivgrupp tex på FB och kan fråga/diskutera föräldraskapet där? Som sagt att reagera som du är inget konstigt i våran situation, ibland hjälper det att bara veta att många har det likadant, andra behöver träffa någon proffesionell. Och du, jag lovar att just du är speciell och att barnet ser just dig som din mamma. Är bebisen 9 månader brukar de ganska snart visa klart och tydligt för omgivningen att vem som helst minsann inte är okej eller "får hålla".