Hur kan allt som varit inte räknas????

Jag förstår att barnen har rätt till både mamma och pappa och jag vill att de skall ha en bra kontakt. Han anser själv att han har en bra kontakt med sina andra barn han har med andra, dem har han vh. Men med våra gemensamma barn skall han halva tiden helt plötsligt. Jag är helt övertygad att han gör detta nu för att han vet att det skulle svida för mig. Han och jag vet allt vad han gjort och inte gjort. Att han ljuger i familjerätten gör ännu mindre att jag tror på hans ord att han bättrat sig.

Seriöst, hade ni trott på någon som haft alkohol och drog problematik hela sitt vuxna liv från tonåren som säger att problemen är borta nu. Utan att ha tagit någon hjälp, ha kommit till den insikten på egen hand i en period när han mår som sämst? Att sitta och ljuga om det hos familjerätten för att sedan supa ner sig när barnen är ensamma med honom gör mig orolig. Jag kan inte bara lämna barnen åt det och låta honom få stå för det när barnen blir vuxna. Vad skall barnen säga om mig om jag inte gjort något för att se till att de inte får en jobbig uppväxt hälften av tiden. Känns inte tillräckligt att ha det tryggt hos mig och lämna dem till något otryggt. Alkoholen är en anledning, det finns fler!

Det är nog svårt att sätta sig in i om man inte upplevt något liknande själv. Om man har separerat från en sund människa som man bara inte fungerade med till att ha upplevt allt som jag och barnen upplevt. Allra mest är jag orolig inför semestern. Inte en enda semester har vi kunnat ha utan att den ballat ur i totalt kaos med fylla och bråk. På sommaren dricker de flesta mer, då kan ni kanske föreställa er en som har problem med alkoholen i vanliga fall. Och nej, hans drickande beror inte på mig utan har framkommit att det har varit likadant i tidigare förhållande. Han kan dock dölja det i perioder och hålla sig till provtagningar men så fort proverna är över så ballar det ur igen.

Har liknande problematik. Barnens pappa har inte haft kontakt på drygt två år. Tänkte söka egen vårdnad för att underlätta tillvaron med papper, passansökan, bankärenden mm

Fick då veta att om exet säger att han vill vara en mer närvarande pappa är risken stor att han får lika umgänge.

Detta skulle visserligen underlätta mitt arbete och även ge mer möjlighet till egna nöjen, men sonen vill verkligen inte detta. Han är orolig för pappans hemska humör och säger att han inte ens alltid fick frukost eller annan mat när han bodde där på halvtid.

Känns mer som förälderns rättigheter än barnets när det är sådana här fall som våra....