aylak skrev 2016-03-20 08:02:48 följande:
Ja, vi är nog tyvärr många som blir bemötta just så inom svensk sjukvård. :( Delar helt din upplevelse av att bli misstrodd. Jag kämpade ganska många år för att få vård i Sverige, men det bröt eg. mest ner mig. Så jag försökte som vända blad istället, ge fanken i landstingsvården. Men det tog tid innan jag hittade rätt och jag var riktigt riktigt dålig och väldigt nere, beredd att kasta in handduken helt... Livet är inte så kul när man bara ligger ner hela tiden och inte ser hopp om bättring. Hade jag inte haft en otrolig support från närmaste familjen vet i tusan hur det hade slutat! Att komma till Hertoghe var lite som en chock, tvärtom mot landstinget. Helt tagen på allvar, men också mängder med information och mediciner att prova ut - kaos. Och även om jag märkte liten förbättring rätt snart var jag svårinställd. Jag fick ett andra besök tre månader efter det första och då satt han med mig i flera timmar(!) och efter det fick vi till behandlingen mycket bättre. :)
Just vad gäller sköldkörtelhormon så mår jag bara bättre på endast det aktiva T3-hormonet/Liothyronin. Läste en mycket bra bok av Paul Robinsson - Recovering with T3. Den kan jag varmt rekommendera om du skulle vilja läsa in dig, oavsett om man sen behöver just den behandlingen eller inte är den mycket läsvärd.
Håller helt med dig! Känns bättre att äta bären, hellre än att ta kapslarna. Då får man ju också i sig alla nyttigheterna och de är många i just havtorn.
Tack snälla! Det har varit en lång kamp för oss att bli gravida, så vi är så fantastiskt glada för det. Det är tidigt ännu så jag är rätt nojig för hur det ska gå! Ska på tidigt ultraljud nu före påsk... Men eg. mår jag bara bra. Lite extra trött och lätt illamående till och från. Men framför allt är jag så otroligt hungrig hela tiden!! Läst att det ska räcka med ett extra äpple första trimestern - men det känns som ett hån ;)
Härligt att du är så långt gången!! Kan förstå att det börjar bli tungt! Hoppas så du snart får ordning på händerna också! Mår du bra i övrigt?
Och skulle hyposymptomen kvarstå eller komma åter efter förlossningen så tveka inte att söka vidare - det finns verkligen hjälp att få!! Om du inte redan har hittat dit så är hypotyreos.info en jättebra sida! Kram
Usch jag förstår dig, tro mig. Problemet är att jag inte haft samma ork som du. Det har varit för mycket på en gång i livet som dragit ner mig så jag har varit den som gett upp istället i de fighter jag inte trött att jag kan vinna. Men nu har man ju en liten att tänka på så man borde ju kämpa för hans skull även om man inte orkar för sin egen. Man vill ju att de små ska ha en frisk mamma så länge som möjligt.
Jag ska se om jag kan hitta den boken. Tack för tipset! Och ja, kanske även kolla upp ett och annat när vi är i Belgien i sommar nu efter att ha hört sin historia.
Jag förstår din oro . Vi har också kämpat för att vara här. Vi hade försökt i 2 1/2 år innan vi blev gravida och jag hade sedan länge gett upp hoppet om att det skulle kunna ske på naturlig väg. Och så plötsligt hände det! Helt otroligt!
Ja haha hungern och suget är svåra att styra över nu. Jag äter ju liberal LCHF vilket hjälper mig att hålla mig mättade än om jag ätit massa kolhydrater och socker. Men jag kan säga att jag fallit dig några gånger nu under graviditeten. Men det måste man låta sig göra också. Tänk inte på det där äpplet. jag löste också det i början men Det är så individuellt. Tänk på att du håller på att tillverka en hel liten människa där inne. Inte så konstigt att du blir hungrig och sugen haha :D Jag skulle säga, ät så hälsosamt som möjligt, men är när du är hungrig! Det är inte meningen att man ska äta för två men inte heller att känna sig svällt. För egen del tillåter jag mig att äta frukt nu vilket jag är restriktiv med i vanliga fall. Bättre det än processat socker tänker jag. Och ibland mörk choklad. Och jag äter när jag känner för det.
Ja i övrigt mår jag bra. Foglossning, dålig sömn och oro är väl mina största problem men som sagt, vi tillverkar små människor där inne så något måste man ju ha :p och så kisseriet sen då...!! Känner mig som en kissmaskin de flesta dagar och undrar ofta varför jag gör mig jobbet att lämna toan. Jag kan ju lika väl bosätta mig där inne och bespara mig jobbet liksom hahaha. Men som sagt, small price to pay! Det är värt allt när man känner de där underbara sparkarna <3
Annars bra tips. Ska börja med det på kvällarna och sova med så får vi se :)
