Första barnet för oss pappor

Kul med bebis. Grattis!!!
Var där för din dam. Var där för ditt barn. Första halvåret/året ligger det mycket jobb för mamman med barnet. Se till att göra det andra, så vardagen går ihop. Är hon hemma med barnet, räkna inte med att städning, disk, vattning av blommor och sådant är gjort när du kommer hem. Gör det själv! Utan spydiga kommentarer att "du har ju varit hemma hela dagen". Du kommer förstå när du är pappaledig. Man får ingenting gjort på dagarna, eller i alla fall inte jag.
Det kommer finnas mycket frustration i olika situationer både hos dig och mamman. Saker ni kunnat göra, men som kanske inte funkar efter barnet kommit, t.ex biobesök och sånt. Kom över det. Sträva inte efter att det som varit utan skapa en ny vardag tillsammans.
Det kan kännas som att man är lite överflödig i början, men det är du inte. Som "tjugoplus" skrev. Var där! Det har du igen framöver.

tjugoplus skrev 2016-04-07 22:51:15 följande:

Tack för så bra svar!! Igår hade vi första mötet med barnmorskan, skönt att få prata av sig lite, och igår berättade vi även för hennes familj, som blev jätteglada!! Det är bara de närmaste som vet ännu förutom min familj som får veta nästa vecka, vi tänkte vänta med att berätta för alla vänner och bekanta tills vi gjort kub-testet(tror jag det hette) i vecka 12-14 så vi ser att allt är bra och ett säkrare bf(v10 nu).

Just nu mår hon(sambon) jättedåligt faktiskt, ont i hela magen, illamående, uppspänd, feberkänslor, en del oro och allmänt trött. Förstår att det är en stor omställning att bli gravid men känns inte bra att se henne må så dåligt.. Blev rekommenderad vitaminer anpassade för gravida av barnmorskan som vi också köpt plus tabletter för illamående. Nån mer som har erfarenheter av detta mående och hur lång tid tog det för er innan ni eller er flickvän mådde bättre?

I övrigt känns det bara bra och vi har börjat titta på nappar och nappflaskor, även vagnar och allt som hör till det :) själv så ska jag bygga en egen spjälsäng tänkte jag :D

-låt sommaren gå fort nu!!

Härligt att det trillar på för er.
Min sambo hade ett extremt illamående. Hon kräktes konstant i 6-7månader. av graviditeten. Så även med barn nummer 2.
Detta hör dock inte till "det normala".
Graviditeterna har utan tvekan varit det värsta i mitt liv. Att se den man älskar må så dåligt utan att man kan vara till större hjälp är fruktansvärt. Jag gjorde allt i hemmet och för att vardagen skulle fungera för oss. Detta gjorde jag gladeligen. Det kändes fantastiskt bra att få göra alla saker runt omkring oss då jag faktiskt inte kunde hjälpa hennes mående speciellt mycket.
Det kommer att komma bra och dåliga dagar för henne/er. Ta vara på de bra dagarna. Åk på kortare utflykter där det inte är så mycket folk om hon akut skulle behöva kräkas. Och låt henne må dåligt på de dåliga dagarna. Om illamåendet blir sämre så finns det väl beprövade preparat som kan hjälpa och det är bara att prata med barnmorskan om det.
Din roll blir helt enkelt att fixa vardagen med det som hon inte kan. Prata mycket med din sambo om hur du mår UTAN att lägga någon skuld på henne att det är för att hon mår dåligt som du mår dåligt utan för att du inte kan hjälpa henne. Du fattar nog vad jag menar.

Trevligt med egengjord spjälsäng!

Första barnet för oss pappor

INNEHÅLL