• Äldre 19 mar 01:55
    8118 visningar
    15 svar
    15
    8118

    Första barnet för oss pappor

    Hej!

    Igår fick jag och min flickvän veta att vi ska bli föräldrar ..äntligen!

    Kommer bli vårat första barn så jag har så enormt mycket tankar och funderingar just nu(anledningen till att jag ligger vaken nu 01:49). Vore därför kul att prata och diskutera med er som är eller ska bli pappor, självklart mammor också men vore extra roligt att höra det utifråns pappornas perspektiv!

    Har ni några ovärderliga tips eller råd att ge en 23-årig blivande pappa? :)

  • Svar på tråden Första barnet för oss pappor
  • Äldre 19 mar 05:44
    #1

    Var där och bygg en relation med ditt barn, var föräldrarledig. När jag ser på mina vänner så ser man så tydligt vilka pappor som varit hemma med sina barn och inte. De som varit hemma har en mycket djupare relation och förståelse för sina barn. De som inte varit hemma nått och gett bort alla sina dagar de får kan knappt trösta sina barn och blir obekväma då mamman till barnet inte är där.

  • Anonym (pappa­n)
    Äldre 20 mar 09:25
    #2
    +1

    Kul med bebis. Grattis!!!
    Var där för din dam. Var där för ditt barn. Första halvåret/året ligger det mycket jobb för mamman med barnet. Se till att göra det andra, så vardagen går ihop. Är hon hemma med barnet, räkna inte med att städning, disk, vattning av blommor och sådant är gjort när du kommer hem. Gör det själv! Utan spydiga kommentarer att "du har ju varit hemma hela dagen". Du kommer förstå när du är pappaledig. Man får ingenting gjort på dagarna, eller i alla fall inte jag.
    Det kommer finnas mycket frustration i olika situationer både hos dig och mamman. Saker ni kunnat göra, men som kanske inte funkar efter barnet kommit, t.ex biobesök och sånt. Kom över det. Sträva inte efter att det som varit utan skapa en ny vardag tillsammans.
    Det kan kännas som att man är lite överflödig i början, men det är du inte. Som "tjugoplus" skrev. Var där! Det har du igen framöver.

  • Äldre 23 mar 15:31
    #3

    Tack för jättebra tips! Nu har vi bokat in första träffen med barnmorskan, så är bara att vänta och se :)

  • Äldre 23 mar 16:15
    #4
    +2

    Tips från mig som är förstagångsmamma :).

    Läs på innan barnet kommer! Läs på om barnsjukdomar (bebisar med förkylning och alla tips på hur man underlättar för dem att andas, tro mig, alla hamnar vi där ????), bebisar och magsjuka, bebisar och feber, bebismagar...

    Om mamman ammar blir det så klart mycket tid för henne med bebisen. Men, du behöver verkligen inte sitta sysslolös ändå! Jag skulle snarare rekommendera att du passar på och gör så mycket som möjligt av de andra sysslorna du kan, bada bebis, klä på bebis, byt blöjor, etc. Samla bebistid där helt enkelt.

    Ska mamman inte amma - dela på flaskmatningen! Jag ammade utom kvällsmålet och det passade vi därför på att låta bli pappa och bebis tid.

    Amning generellt. Kan vara en riktig pain in the ass! För oss var det supersvårt att få till men min kille var uppmärksam på BB och kunde därför hjälpa till för bebis att få rätt grepp när vi kom hem. Det kan också kännas jobbigt psykiskt och att man blir väldigt ledsen om det inte fungerar - stötta din partner! Funkar inte amningen/ vill hon inte amma - stötta i att börja flaskmata!

    Tips på saker att skaffa som förenklar:

    MAMs nappar och flaskor. Man kan sterilisera dem i micron vilket är fantastiskt skönt!
    Engångsskötunderlägg. Finns på vanliga ican.
    Några färdiga tetror modersmjölkersättning. Bra att ha om det skulle behövas. Inte kul om man behöver och affären är stängd!
    Hundbajspåsar - perfekta att lägga blöjor i när man är på språng.
    Nässug - så jäkla bra när de är förkylda!
    Koksaltlösning - se ovan!
    Physiomer -typ som koksaltlösning fast i en förpackning som påminner om en hårspray. Lite mera "skjuts" i den med andra ord.

    Googla!
    - vad är bra i skötväskan?
    - vilken vagn och varför?
    - vilken Bilstol (babyskydd heter de för se minsta) och varför?

    Babynest önskar jag att jag hade känt till när vårt barn var nyfödd. Verkar smidigt om de spm at bredvid en i soffan tex, så kan man bara lyfta in dem till sängen i den :). Då blir det inte samma temperaturskillnad som om man lägger dem i en kall säng liksom. Inbillar jag mig...

    Termometer är jättebra att ha!

    Köp mat till din tjej på BB. Maten man får är inte alltid helt ätbar ????.

    Försök hjälpa din tjej till egentid när bebisen kommer, om så bara en promenad på 20 minuter. Det är så värdefullt! Intyga och lev upp till att du fixar det själv hur bra som helst! Känns det läskigt? Well, det gör det för oss mammor med men man har inte så mycket val. Det blir enklare! Man behöver inte överösa mamman med hur länge bebisen grät när hon var borta etc, det sista Man behöver är dåligt samvete!

    Återkommer om jag kommer på flera tips!

    Grymt med en pappa som startat en sådan här tråd förresten!

  • Äldre 27 mar 19:59
    #5

    Då jag nyligen fått reda på att jag och min sambo väntar barn i slutet av året så är denna tråd guld värd och kommer suga åt mig alla tips som kommer upp.

    Hoppas att jag även kan fylla bra och matnyttiga inlägg när jag får något till mig.

  • Anonym (aktiv­)
    Äldre 27 mar 20:31
    #6

    Läs på så mkt som möjligt! Var aktiv och gå med på bm-besök, etc.

    Prata mkt med din tjej om era förväntningar, hur ni vill lägga upp föräldraledighet, hur ni tänker om barnuppfostran, hur ni tänker er den första tiden, ja allt ni bara kan! Prata, prata, prata nu innan bebisen kommer. :) Det hjälper när irritationen för att man tänker olika bubblar upp till ytan under de värsta sömnbristperioderna.

    Gå en profylax-kurs tillsammans med tjejen. Fantastisk bra tillfälle att få redskap att veta hur man kan stötta under förlossningen.

    Var föräldraledig!

    När barnet är fött, gå med på BVC-träffarna och bvc's föräldragruppsträffar.

  • Äldre 3 apr 22:52
    #7

    Hej!

    Eftersom jag också snart ska bli pappa för första gången hoppar jag in här jag också. Det här känns som ett jättebra initiativ eftersom jag har känt mig lite genomskinlig och åsidosatt när jag följt med till barnmorskan. Visserligen är det ju rätt att fokus läggs på den blivande mamman men jag tycker ändå att det kunde erbjudas något för oss blivande pappor också.

    Jag blir inte helt ny i papparollen dock eftersom min sambo har en 4-åring som bor hos oss på heltid men det här är som sagt mitt första barn. Att få vara med under både graviditeten och barnets första levnadsår tycker jag känns spännande, skrämmande och helt underbart.

  • Anonym (H)
    Äldre 6 apr 15:13
    #8
    LillaTjockaBertil skrev 2016-04-03 22:52:59 följande:

    Hej!

    Eftersom jag också snart ska bli pappa för första gången hoppar jag in här jag också. Det här känns som ett jättebra initiativ eftersom jag har känt mig lite genomskinlig och åsidosatt när jag följt med till barnmorskan. Visserligen är det ju rätt att fokus läggs på den blivande mamman men jag tycker ändå att det kunde erbjudas något för oss blivande pappor också.

    Jag blir inte helt ny i papparollen dock eftersom min sambo har en 4-åring som bor hos oss på heltid men det här är som sagt mitt första barn. Att få vara med under både graviditeten och barnets första levnadsår tycker jag känns spännande, skrämmande och helt underbart.


    Håller verkligen med dig om att papporna borde få mer plats! Jag är blivande mamma (vilken dag som helst!) och min man har följt med till barnmorskan varje gång och jag är jätteglad för det. Reaktionerna utifrån har däremot varit väldigt ålderdomliga och de flesta har frågat honom varför han följt med som om det bara var en kvinnosak det där med att vara gravid trots att båda faktiskt ska bli föräldrar. Han följer med för min och sin egen skull! Dels för att jag inte ska behöva vara ensam, och dels för att vi får information om hur vårt barn mår under besöken. Vår barnmorska har välkomnat honom och får alltid svar på frågor som kommer upp. Ibland har det varit skönt att han kunnat ställa frågor om sånt vi pratat om hemma men som jag själv inte känt mig bekväm med att uttrycka, rädslor inför förlossning m.m. Så, jag tycker att du ska ta mer plats på besöken! Fråga det du undrar över och var där för din sambo!

    Vi gick på amningskurs tillsammans också. Min man följde med för att få ökad förståelse för amningen och därmed också kunna peppa mig när det väl är dags och hjälpa till att få igång amningen genom att ha teorin. Samma sak med förlossningskursen. Han följde med för att kunna ha koll på teorin. För att kunna stödja. Rekommenderas varmt!

    Två bra böcker att ta sig genom är Att föda och Att möta förlossningssmärtan som båda är skrivna av Gudrun Abascal. Där finns många olika förlossningsupplevelser beskrivna varvat med fakta kring förlossning och graviditet. Läs!
  • Äldre 7 apr 22:51
    #9

    Tack för så bra svar!! Igår hade vi första mötet med barnmorskan, skönt att få prata av sig lite, och igår berättade vi även för hennes familj, som blev jätteglada!! Det är bara de närmaste som vet ännu förutom min familj som får veta nästa vecka, vi tänkte vänta med att berätta för alla vänner och bekanta tills vi gjort kub-testet(tror jag det hette) i vecka 12-14 så vi ser att allt är bra och ett säkrare bf(v10 nu).

    Just nu mår hon(sambon) jättedåligt faktiskt, ont i hela magen, illamående, uppspänd, feberkänslor, en del oro och allmänt trött. Förstår att det är en stor omställning att bli gravid men känns inte bra att se henne må så dåligt.. Blev rekommenderad vitaminer anpassade för gravida av barnmorskan som vi också köpt plus tabletter för illamående. Nån mer som har erfarenheter av detta mående och hur lång tid tog det för er innan ni eller er flickvän mådde bättre?

    I övrigt känns det bara bra och vi har börjat titta på nappar och nappflaskor, även vagnar och allt som hör till det :) själv så ska jag bygga en egen spjälsäng tänkte jag :D

    -låt sommaren gå fort nu!!

  • Anonym (pappa­n)
    Äldre 13 apr 20:59
    #10
    tjugoplus skrev 2016-04-07 22:51:15 följande:

    Tack för så bra svar!! Igår hade vi första mötet med barnmorskan, skönt att få prata av sig lite, och igår berättade vi även för hennes familj, som blev jätteglada!! Det är bara de närmaste som vet ännu förutom min familj som får veta nästa vecka, vi tänkte vänta med att berätta för alla vänner och bekanta tills vi gjort kub-testet(tror jag det hette) i vecka 12-14 så vi ser att allt är bra och ett säkrare bf(v10 nu).

    Just nu mår hon(sambon) jättedåligt faktiskt, ont i hela magen, illamående, uppspänd, feberkänslor, en del oro och allmänt trött. Förstår att det är en stor omställning att bli gravid men känns inte bra att se henne må så dåligt.. Blev rekommenderad vitaminer anpassade för gravida av barnmorskan som vi också köpt plus tabletter för illamående. Nån mer som har erfarenheter av detta mående och hur lång tid tog det för er innan ni eller er flickvän mådde bättre?

    I övrigt känns det bara bra och vi har börjat titta på nappar och nappflaskor, även vagnar och allt som hör till det :) själv så ska jag bygga en egen spjälsäng tänkte jag :D

    -låt sommaren gå fort nu!!


    Härligt att det trillar på för er.
    Min sambo hade ett extremt illamående. Hon kräktes konstant i 6-7månader. av graviditeten. Så även med barn nummer 2.
    Detta hör dock inte till "det normala". 
    Graviditeterna har utan tvekan varit det värsta i mitt liv. Att se den man älskar må så dåligt utan att man kan vara till större hjälp är fruktansvärt. Jag gjorde allt i hemmet och för att vardagen skulle fungera för oss. Detta gjorde jag gladeligen. Det kändes fantastiskt bra att få göra alla saker runt omkring oss då jag faktiskt inte kunde hjälpa hennes mående speciellt mycket.
    Det kommer att komma bra och dåliga dagar för henne/er. Ta vara på de bra dagarna. Åk på kortare utflykter där det inte är så mycket folk om hon akut skulle behöva kräkas. Och låt henne må dåligt på de dåliga dagarna. Om illamåendet blir sämre så finns det väl beprövade preparat som kan hjälpa och det är bara att prata med barnmorskan om det. 
    Din roll blir helt enkelt att fixa vardagen med det som hon inte kan. Prata mycket med din sambo om hur du mår UTAN att lägga någon skuld på henne att det är för att hon mår dåligt som du mår dåligt utan för att du inte kan hjälpa henne. Du fattar nog vad jag menar.

    Trevligt med egengjord spjälsäng!
  • Äldre 20 apr 20:07
    #11

    En stor eloge till dig att du hör dig före och funderar innan du blir förälder. Själv är jag 3-barns far till tre pojkar (1, 5 och 7) och föräldraledig med minstingen nu. Tror alldeles säkert att ni kommer lösa det praktiska och tänker därför snarare skriva lite om den livsförändringen du står inför. 

    Man går igenom många faser i livet. Du föds, går i skolan, flyttar hemifrån, träffar en livskamrat, börjar jobba, gifter dig och skaffar hus. För mig så tänkte jag att bli förälder bara var ytterligare en fas i mängden men ack så fel jag hade. Ingen av ovanstående grejer påverkar direkt din vardag utan du kan fortsätta vara den du alltid varit. Men när du blir förälder så förändras i princip allt i ditt liv och din vardag. För barn är ett 24x7 365 dagar om året engagemang om du vill vara en bra och närvarande förälder. I varje fall under småbarnsåren.

    Så mitt råd till dig är att kartlägga ditt och din flickväns nuvarande liv och vardag. Fundera igenom vad ni använder all den enorma tid man har innan man skaffar barn och kom överens och förbered er på att mycket av det kommer nu ersättas av betydligt viktigare saker. Mitt liv är idag oerhört mycket mer strukturerat och organiserat och bygger mångt och mycket på att uppfostra och umgås med mina barn. Det känns och kommer även för dig ibland kännas trist och lite som att en del av ens personlighet dör då man ger upp många av de fritidsintressen som egentligen formar ens personlighet. Det man dock inser är hur mycket viktigare man är som person och förälder nu än innan man skaffade barn. Barnen tar (och skall ta) sina föräldrar för givet och det är vår skyldighet att offra en del av sitt ego för att forma deras uppväxt. Jag önskar bara att jag visste det innan jag skaffade barn. För mig var det en fullständig överraskning.

    Om jag slutligen ändå skall ge ett mer praktiskt råd så är det att se till att hitta på en massa grejer med dina barn. Det kan ibland kännas tryckt att stanna hemma när de är små men både du och barnet mår bra av att komma iväg och tiden går betydligt fortare då. Det behöver inte vara så avancerat, ex åka och handla mat eller en tur till den öppna förskolan under föräldraledigheten.

    Imorgon åkar jag med samtliga av mina pojkar till simskolan, det är inte en dröm direkt att ha med sig minstingen på det men samtidigt vet jag att jag komma ångra mig om jag inte gör det och som sagt jag är säker på att barnen kommer tycka det är superkul.

  • Anonym (Rocka loss)
    Äldre 21 apr 02:50
    #12

    Trevlig tråd. Ska skicka hit min älskade sambo. Vi väntar vårt första barn och är i vecka 32 nu :)

    Mitt tips som hormonbomb är att visa lite extra förståelse för tjejen under dessa månader. Man blir så känslig i perioder (för att i nästa stund vara nära att explodera) och det är inte helt enkelt alla gånger när man inte känner att man har kontroll över sina känslor. Inte heller har man kontroll över sin kropp längre. Det är liksom som i "what to expect when you´re expecting" att "I love you but I just wanna punch you in the face", haha (och om ni inte sett den filmen så är det mitt nästa tips! Superrolig, speciellt när man väntar barn). Så, ta inte eventuella humörsvängar personligt. Det går över. Oftast inom någon minut bara. En kram kan hjälpa :) Och det är förmodligen inte ditt fel. Bara en oundviklig urladdning. Det tog min sambo ett tag att greppa detta, och då kändes det lite som att han glömde bort att jag är gravid. Jag fick påminna honom om att det är hormoner och att det bästa är om han bara låter mig ha min stund av känslomässigt kaos och inte börja diskutera med mig då. Han har blivit duktig på detta nu och varit en underbar blivande pappa på alla sätt. Det tror jag du kommer vara också :)

    En sak vi pratade om idag. Det går så jäkla mycket fortare än man tror. När vi var i vecka 10-12 sådär så tyckte vi att det är ju en eeeeevighet kvar!!! Och så nu kollar man i appen (antar att ni installerat baby-apparna?) och så är det bara 50-någonting dagar kvar till bf!!! Vad hände liksom? Vart tog tiden vägen? Vi som hade så mycket tid!? Man får lite smått panik emellanåt när man inser det!

    Gör saker som kan bli svårt sen i början med bebis. Gå på bio. Ha sex. Gå ut och käka etc. Vi har vart ute ett par gånger  under grav men får försöka få in ett par dejtkvällar till innan det är dags. Vi var till och med på nattklubb runt vecka 20 någonting och passade på att rocka loss (med viss oro för bebisen och den höga musiken) med cola och alkoholfri öl.

    Sista tipset, inse under närmaste månader att det så småningom blir svårt för henne att vistas på ställen där toalettbesök är svårgenomförbara. Var förutseende. Som gravid känns det som om man bor på toaletten när bebis börjar trycka mot blåsan och man undrar ibland varför man gör sig jobbet att gå därifrån överhuvudtaget, haha! Vi har skapat ett system när vi ska ut på längre turer där vi har stopp vid förbestämda tillfällen (där vi vet att det finns toa). Väldigt meckande ibland men annars skulle jag nog inte komma utanför dörren överhuvudtaget. Min sambo har varit underbar och tagit på sig toalettfinnar-rollen bra :P

    Stort lycka till och grattis!

  • Äldre 29 apr 09:28
    #13

    Nedsläpp för första gången i höst för mig med :).

    Det har dock gått som en dans med min gravida sambo hittills. Hon är vanligtvis väldigt stabil till sinnes, men jag hade ju räknat med lite "galenskaper". Ingenting än så länge. Hon har inte ens mått illa. Vi är ute och springer och cyklar.

    Det är nog jag som är den nojjiga av oss två hehe. 

  • Äldre 11 maj 21:11
    #14

    Jättekul att ni skriver och delar med er om era erfarenheter, betyder jättemycket och jag tar åt mig av allt! :)

    Här hemma känns det som att det börjar vända, hon mår bättre och bättre. Vi tar promenader i mån av tid och ork vilket är oerhört skönt!

    I förrförra veckan var vi till Akademiska och gjorde ett kub-test vilket dock inte kunde genomföras för att det visade sig att hon bara var i vecka 10, men känslan av att se den lille kroppen med hjärtat som slog var obeskrivlig! Nästa test blir om en vecka!

  • Anonym (Bygga­re Bob)
    Äldre 24 maj 11:26
    #15

    Jag följer också med i tråden!

    Vi var på första mötet igår för information etc, om 1.5 vecka ska vi på första ultraljudet :)

    Kan tillägga att hon är i v7 nu och trötthet och smärtor kommer om vartannat. Märker att det är mer hormoner i omlopp nu.

    Bara väntar på att få berätta för allt o alla! :D

Svar på tråden Första barnet för oss pappor
Logga in
Bli medlem