Det jag menade var att det är en hund som testar sina gränser och som har mycket egen vilja. Det gäller att som ägare ha en fast hans och kunna skilja på vardag och träning, i vardagen måste finnas tydliga gränser. Vill du ha en hund som utmanar dig (alltså på ett positivt sätt) så passar aussien bra, den kan du arbeta med under hela livet och den lessnar inte. Samtidigt är det en samarbetsvillig hund som mer än gärna arbetar med dig, absolut inte bara mot dig! :) Men många individer inom rasen kräver att man har "tummen i ögat" på dem.
Sedan finns det individer, såsom någon skrev här då är vissa nöjda med mindre, lite promenader, allmän träning och att jaga bollar (vilket dock är en stressframkallande syssla om det upprepas).
Men jag skulle aldrig med gott samvete tipsa om rasen till någon som inte aktivt vill arbeta med sin hund eftersom du inte kan veta att just din hund kommer att må bra av den livsstilen. (Det betyder ju inte att den inte ska kunna ha en bra avknapp och vila i perioder för det. Det är därför man måste träna passivitet.) Det är ju en arbetande brukshund och bör fortsätta vara det :)
Helt underbar ras för rätt ägare! Jag själv är frälst av rasen men samtidigt har jag hundvänner som menar att de ALDRIG skulle skaffa en aussie efter att ha sett hur de kan vara ;)