• ungbrunett

    Barnet kommer VARJE natt

    Barnet har nu under några veckors tid kommit in varje natt. VARENDA natt. Jag vägrar flytta mig och vi får inte plats alla tre vilket innebär att sambon flyttar sig till soffan vilket leder till att jag och barnet sover i samma säng. Detta gör mig galen. OKEJ någon gång ibland att barnet drömmer mardröm och måste komma och att sömnen sätts lite åt sidan (jag är inte helt omänsklig), men varje natt i flera veckors tid? Jag hålls vaken när hon kommer och dessutom rör sig och sparkar hon sig mycket vilket stör sömnen ännu mer. Vad tusan ska jag göra? Sambon löser inte problemet utan flyttar sig bara därifrån och låter mig sova med barnet. Jag vill ju sova med min sambo och inte med barnet. Han tycker att hon ska ha rätt att komma när hon vill medan jag tycker att det finns en gräns. Dessutom blir det ju pappans sambo hon sover med och inte med pappan. Jag vägrar själv att tvingas sova på soffan för detta, utan tycker att sambon ska ta tillbaka barnet till sin säng och lägga henne där. Detta har han gjort en gång. Vad tusan ska jag göra?

  • Svar på tråden Barnet kommer VARJE natt
  • ungbrunett
    Anonym (Titti) skrev 2016-03-24 09:17:14 följande:

    En kompis till mig har en madrass under sängen. Så varje gång deras son kommer, drar han ut madrassen och lägger sig på den (han har sitt eget täcke och kudde med sig). Många nätter märker de honom inte ens utan ser på morgonen att han ligger där.


    Bra tips, tack! 
    a no nym skrev 2016-03-24 09:22:56 följande:

    Jag tycker det är självklart att barn får komma om de vaknar på natten. Det är av övergående natur. Flytta själv ut på soffan när det händer så får sambon ta hand om sin dotter. 

    Alternativet är att ni köper en stor säng till dottern så sambon kan gå tillbaka med dottern och lägga sig bredvid om så behövs. Så får du sova kvar i din säng.


    Varje natt? Hela tiden? Som jag sa, jag flyttar inte till soffan för att hans barn ska komma VARJE natt och för att han inte kan kompromissa. Jag blir förloraren oavsett om jag stannar kvar i sängen eller flyttar ut. Jag ser inte det som mitt ansvar att flytta från sängen när jag inte accepterar arrangemanget. Jag ser det som den bästa lösningen att han följer henne tillbaka till hennes säng och ligger där tills hon somnar. De får båda två plats. Han gör det ändå inte.
    SandraP81 skrev 2016-03-24 09:24:24 följande:

    Pappan får väl sova på en madrass i barnets rum så får du sova själv i sängen, eftersom du inte vill sova på soffan. Barnet behöver närhet. De brukar ju inte vilja samsova när de blir tonåringar så håll ut bara. ;)


    Tycker också han borde göra det, gå tillbaka med henne till rummet, men han gör det inte. Hade varit bästa arrangemanget för alla. Han tycker hon har rätt komma in till oss, problemet är bara att i praktiken blir det mig hon sover med och även om jag vet att hon inte har några problem med det så har jag det. Det stör mig.


  • ungbrunett
    Anonym (????) skrev 2016-03-24 09:26:25 följande:

    Hur gammalt är barnet?
    Klart att barnet ska få komma när det behöver o vill.
    Varför flyttar du inte på dig o hur gammal är du egentligen? Vuxen eller ett barn själv?


    Barnet är sex år. Så du tycker det är rimligt att barnet varje natt, natt efter natt, kommer och ska sova? Jag tycker inte det är rimligt och jag vill det inte. Då kan ju vi göra om hennes rum till ett arbetsrum eller något, så kan hon sova i vårt rum hela tiden? Tycker du inte det finns en gräns för när det blir orimligt? Varför skulle jag flytta på mig? Det är hans barn och jag ser det inte som min uppgift, när jag gång på gång påtalar det negativa med att hon kommer, att jag ska behöva flytta på mig. Barnet har en säng, varför kan hon inte sova där?
  • ungbrunett
    Anonym (X) skrev 2016-03-24 09:33:01 följande:

    Hur gammalt är barnet?

    Skaffa en bredare säng så att ni får plats allihop -problemet löst.


    Även om en bredare säng är en bra idé (och som finns på min to-do-list) så ser jag inte det som en lösning. Jag vill inte att hon ska komma in varje natt. Som jag sa, någon gång då och då absolut men inte varenda natt. Nu vet jag när hon går och lägger sig att hon kommer att komma. Och det gör hon, alltid. Även om en bredare säng skulle göra att vi kanske till och med får plats alla tre så vill jag inte att hon ska komma in varje natt.
  • ungbrunett
    a no nym skrev 2016-03-24 09:36:02 följande:

    Du skriver att barnet kommer varje natt sen ett par veckors tid.
    Hur länge har ni bott ihop, hur gammalt är barnet ? 

    Att pappan inte tar sitt ansvar och går tillbaka med barnet är inte OK, varken mot dig eller mot barnet. Får han plats i sängen är det ju inget problem. Barnet har rätt till en förälder som tröstar, se till att din sambo tar sitt ansvar. Du får sätta hårt mot hårt och inte vika en tum. 

    Vilka är hans argument för att du ska ta hand om hans dotter istället för han själv ?


    Bott ihop i ca 3 år. Barnet är 6 år. 
    Han tycker barn har rätt att komma in till de vuxna om de vaknar på natten. Jag har inte satt mig emot det, att det kan hända en gång i månaden eller så. Men nu när det pågått under flera veckors tid är jag snarare rädd att det ska bli något som kommer fortsätta på obestämd framtid. Jag vill inte att hon ska sätta i rutin att direkt komma in till oss. Jag tycker absolut att barn ska få komma in till sin förälder, och få tröst om det behövs. Men när sängen är liten och jag själv inte tänker flytta på mig (jag vägrar rucka på min egen sömn natt eller natt pga det, speciellt inte när det finns andra alternativ) så tycker jag att de kan lösa den angelägenheten genom att tillsammans lägga sig i hennes säng. Problemet löst för alla. Men helst av allt vill jag ju att hon ligger i sin och vi i vår. Utan att bli störda.
  • ungbrunett
    a no nym skrev 2016-03-24 09:38:11 följande:

    TS, läs på lite om hur sexåringar fungerar. Det händer massor i deras kroppar och knoppar. Att för en period behöva extra närhet är inget ovanligt eller konstigt. Det kanske känns lättare att veta att det går över och att det är samma för många andra.


    Jag förstår det också, men jag ser inte att det enda alternativet är att barnet kommer in till oss och att pappan flyttar till soffan och att jag blir kvar med barnet. Det kan lösa sig genom att pappan lägger sig med barnet.
  • ungbrunett
    SandraP81 skrev 2016-03-24 09:36:51 följande:

    Det är ju inte barnet som är problemet, inte alls ovanligt att de vill samsova och 6-års åldern är en rätt känslig ålder. Pappan borde fixa så han kan sova med barnet i barnets rum så du får lugn och ro. Däremot kan du inte förvänta dig att det går att tvinga barnet att sova själv i sin säng och att du får sova med din sambo ensam.


    Jag tycker också han borde det, men han gör det inte trots att jag gång på gång påtalar problemet.
  • ungbrunett
    Anonym (Norba) skrev 2016-03-24 09:46:32 följande:

    Varför sover du och din sambo tillsammans?

    Du tror inte att ett barn på 6 år har ännu större behov än vad ni två har av att samsova? Inte hennes fel att ni inte ordnat en lösning. Kör en 90-säng till och skjut intill er säng. Vips, alla får plats!


    Det kanske hon har, behov av att samsova mer än vad vi har. Inte mitt problem dock, då jag inte är hennes förälder och jag inte vill sova med henne. Ser han inte till hennes bästa (vilket är att få sova med sin förälder?) så ser inte jag vad jag kan göra åt det. Jag sätter inte i system att flytta från min säng för att hon kommer och alla inte får plats. Då får de flytta till hennes säng.
  • ungbrunett
    a no nym skrev 2016-03-24 09:48:37 följande:

    Men då får du väl handgripligen dra in honom (och dottern) i dotterns rum när hon vaknar. Jag förstår att du inte vill få din sömn störd. Din sambo gör det enklast möjliga för honom. Sätt ner foten och stå på dig. Ställ till en scen, gråt, skrik, manipulera, sexvägra, be på dina bara knän, flytta,  ja gör det som krävs för att få din sambo att ta sitt föräldraansvar. 


    Haha, jag ser inte hur jag skulle tjäna på att sexvägra. Han gör som han vill och har enorma problem att kompromissa. Ibland orkar man inte ta diskussionen mitt i natten. Men alla förlorar ju på det i slutändan för jag blir irriterad då och på morgonen, och han löser det inte men blir irriterad för att jag blir irriterad och inte tänker på barnet.
  • ungbrunett
    Duckan skrev 2016-03-24 09:55:27 följande:

    Känner mig tudelad i frågan. Å ena sidan förstår jag dig ts. Du vill inte samsova och blir störd av det.
    Å andra sidan förstår jag pappan då jag själv har ett barn som inte kan sova själv och det är inte så lätt att bara fösa iväg en liten.
    Jag känner lite grann att "så här är det när man träffar en ny med barn sen innan". Om du själv får barn någon gång ts kommer du lättare att förstå din sambo tror jag.
    Under tiden måste ni komma fram till en kompromiss som funkar för er båda.
    Att pappan går med barnet till dennes säng och sover där är väl enklaste vägen att gå.


    Vad är det man ska räkna med som partner till en som har barn sen innan? Jag ogillar att folk drar det kortet i alla angelägenheter som rör något kring barn. Jag känner att det, oavsett vems barn det är, är en ohållbar situation. Förälder eller inte, man sover inte bra när sömnen blir störd och man sover inte bra på en soffa. Jag tycker till och med det vore en annan sak om han förväntade sig att jag skulle flytta på mig så att han kan sova med sitt barn. Men det är ju inte ens det som är grejen! Han ser det ju inte som att han eller hon vill sova med varandra i första hand, utan att hon ska ha rätt att komma. Men det blir ju jag som sover med henne och det gillar jag inte. Jag känner att barn ska kunna lära sig att sova själva och att det är förälderns ansvar att se till så att det blir så. Att hon natt eller natt kommer in och att han bara undviker problemet genom att själv flytta på sig kommer inte lösa någonting. Snarare tror jag att det kan förvärra saker, både kring frågan om var hon ska sova men också i andra aspekter.
Svar på tråden Barnet kommer VARJE natt