ungbrunett

Äldre 24 Mar 10:24

175 svar

Barnet kommer VARJE natt

Anonym (????) skrev 2016-03-24 10:18:19 följande:

Skojar? Om vad? Att du skulle behöva ett arbetsrum? Ja det var ett dåligt skämt.
Men vill du sova så flytta på dig eller flytta ut för du är ju uppenbarligen i vägen.
Barnet behöver trygghet o visar ju även att något eller någon är fel o du visar ju tydligt här att det är du som är problemet.
Har du funderat på terapi?

Väljer man att bo med en förälder o dess barn, så väljer man också att ta ansvar för barnet.
Du betyder ingenting jämfört med barnet.

Varför flyttar du inte hem till dina föräldrar o låter dem tycka synd om lilla dig som trivs så bra i din offerkofta.

Hur är jag problemet? Barnet och sambon skapar problemet medan jag förväntas stå ut med det. Varför tycker du inte att de gemensamt kan lägga sig i hennes säng, varför är det så viktigt att just jag ska flytta på mig när det faktiskt finns ett fullgott alternativ som innebär att de tillsammans får sova i hennes säng och jag sover kvar i vår säng.

Vad får du ut att gå till angrepp mot mig, att jag inte betyder någonting jämfört med barnet osv? Det är inte det som är diskussionen här och jag sitter inte och känner mig mindre värd eller osäker på min och sambons relation. Det enda jag stör mig på är att barnet kommer natt efter natt och att sambon, trots att jag sagt till många gånger, fortsätter låta henne sova kvar vid mig och att han flyttar till soffan. Varför är du så aggressiv?

ungbrunett

Äldre 24 Mar 10:27

#51

Anonym (Norba) skrev 2016-03-24 10:19:25 följande:

Jaha! Jag trodde ni var föräldrar till henne bägge två! Tyckte det var mycket underligt att du vägrade all sorts ansvar under nätterna. Ber om ursäkt för slarvigt läsande av trådstart.

Ett upplägg är ju att pappan går med henne till hennes rum och nattar om henne eller att han lägger en madrass brevid hennes säng och sover hos henne.

Haha okej. Det hade såklart varit annorlunda om det var ett gemensamt barn. Då hade jag också tyckt det var underligt att prompt vägra. Vet att detta kommer sticka många i ögonen. Typ: "hur kan du göra skillnad på barn och barn, det ska inte spela någon roll" osv. Men det hade ju såklart varit annorlunda om det var mitt barn.. Bistra sanningen.

ungbrunett

Äldre 24 Mar 10:29

#52

Aiphos1972 skrev 2016-03-24 10:25:45 följande:

Min egen son kom varje natt när han var i den åldern. Jag bodde själv men gillade det inte alls ändå eftersom jag blev väckt och hade svårt att somna om. Jag gjorde så att jag pratade med honom på dagtid och förklarade att jag inte ville att han skulle komma till min säng eftersom han väckte mig när han kom och sedan inte låg still så jag kunde sova. Och det funkade! Men eftersom din sambo inte tycker att det är ok att be dottern ligga i sin säng så säger jag som många andra: Han får följa SIN dotter till HENNES säng och natta om henne där. Hans ansvar att lösa detta!

Oj, intressant! Jag hade nog också gjort som du om jag var i din situation. Jag tror heller inte det skulle varit så stor skillnad om barnet var vårt gemensamma, visst jag hade tagit ett annat praktiskt ansvar för att lösa den nattliga situationen när den uppkommer men jag hade nog fortfarande propsat på att barnet ska sova i sin säng i första hand och att nattliga besök hos oss vuxna inte är ett bra alternativ för någon.

ungbrunett

Äldre 24 Mar 10:32

#56

Anonym (Stackars barn) skrev 2016-03-24 10:29:54 följande:

Problemställningen borde alltså vara "min kille tar inte hand om sitt barn" och inte "barnet kommer VARJE natt" ?

Vad du tycker och tror om barn för att barn i din omgivning behandlas på ett visst sätt betyder mycket lite. Barn går igenom faser där deras behov skiftar. Det här barnet är inne i en jobbig period av någon anledning. Ingen verkar bry sig om barnet tillräckligt mycket för att ta reda på varför, det enda barnet får erfara är att alla tycker hon är jobbig.

Mysig uppväxt.

Han tar hand om sitt barn. Men i detta är han lat och lyssnar inte på mig och hur jag känner kring det, vilket stör mig då det finns bra alternativa lösningar som skulle vara bättre. Dvs att de tillsammans lägger sig i hennes säng.

ungbrunett

Äldre 24 Mar 10:34

#58

Fru Anna skrev 2016-03-24 10:32:07 följande:

Varför ska barnet behöva sova ensam när du som är vuxen inte vill det?

Min sambo får gärna lägga sig och sova med henne om han och hon nu båda vill det. Så länge inte jag förväntas flytta från min säng för att de prompt måste sova med varandra i den, så bryr jag mig faktiskt inte. Men barnet är ensambarn och jag och sambon är ett par och det är så vi har lagt upp det: hon har sitt rum och vi har vårt rum. Löser andra det på andra sätt får de gärna göra det, men i detta fall drabbar det mig negativt att hon kommer och lägger sig i vår säng. Det är problemformuleringen.

ungbrunett

Äldre 24 Mar 10:35

#59

Anonym (Norba) skrev 2016-03-24 10:32:05 följande:

Självklart är det en annan sak då, då det är ens ansvar att ta hand om ens barn. Är man bonus bör man självklart behandla barnet bra, försöka få en fin relation osv men man har ju inte det där totala ansvaret man inte kan avsäga sig som förälder.

Det är ju pappan som smiter undan sitt ansvar och slipper dålig sömn.

Fast han får ju också rätt dålig sömn när han sover på soffan. Men han slipper ett barn som sparkar honom i ryggen och slår armarna i ansiktet på en. Men det hade kunnat avhjälpas med att han lägger sig med henne i hennes säng och sen ev kommer tillbaka till vår säng när hon somnat. Det som stör mig är ju att det tydligen är helt ok att min nattsömn blir förstörd.

ungbrunett

Äldre 24 Mar 10:42

#61

Anonym (Stackars barn) skrev 2016-03-24 10:39:22 följande:

Dig, dig, dig. Hör du inte hur du låter?

Han tar inte hand om sitt barn när hon kommer på natten. Det är barnet han inte lyssnar på. Barnets behov. Jisses så omogen du låter.

På vilket sätt är det konstigt om jag tänker på mig själv? Anser du att det är en kvinnas ansvar att se till alla andras behov främst, och sätta sina egna behov i andra hand? Min sambo sätter ju sin egen bekvämlighet och sig själv i första hand när han bara väljer att lämna och gå till soffan. Han ser väl knappast till varken mitt eller barnets behov i första hand. Och det är ändå hans barn. Hur blev det mitt ansvar att i första hand prioritera alla andra? Klar jag tänker på mig själv först när det blir såhär. Hade du agerat annorlunda?

ungbrunett

Äldre 24 Mar 10:48

#63

Fru Anna skrev 2016-03-24 10:44:23 följande:

Jag tänkte snarare att pappan och barnet kunde ha ett sovrum och du kunde ha ditt eget så att du slipper påverkas av barnet nattetid. Enklaste lösningen är väl då om du flyttar in i det som är barnrummet och flyttar till det som är ert sovrum idag. Ni behöver säkert möblera om lite andra saker också.

Ser du det seriöst som ett alternativ? Ser någon, biologisk förälder eller sk. "bonusförälder" det som ett alternativ? Varför inte bara lära barnet att sova själv? Jag upplever detta daltande med barn som obehagligt. Det vanliga är att vuxna par sover tillsammans och att barn sover själva. Jag skulle aldrig ha det som du förespråkar men jag gissar att det är jättelätt att säga till "bonusföräldrar" att de ska flytta på sig om det inte passar? En "kärnfamilj" hade inte haft samma upplägg, garanterat inte. Så tråkigt beteende.

ungbrunett

Äldre 24 Mar 11:15

#73

Anonym (Stackars barn) skrev 2016-03-24 10:48:34 följande:

Ja det är klart jag hade agerat annorlunda. Först och främst hade jag ställt lite krav på min sambo. Klarar jag inte av att finnas tillhands för barnet på natten så måste han göra det. Sedan hade jag naturligtvis pratat med barnet, frågat henne varför hon känner sig ensam och otrygg på natten.

Fast allra först hade jag funderat länge och väl på om jag ens skulle gått in i ett förhållande där det fanns barn. Jag är av den åsikten att om man gör det så ska man finnas tillhands för barnet.

Och du drar slutsatsen, utifrån detta ämne,

att jag inte finns tillhands för barnet och inte frågat barnet varför hon kommer? Märkligt, för det har jag aldrig sagt något om.

ungbrunett

Äldre 24 Mar 11:28

#75

Fru Anna skrev 2016-03-24 10:54:24 följande:

De flesta bonusar är inte så anti till barnet som du är och de flesta pappor är inte så slappa som sambo är.

De kärnfamiljer jag har pratat sovarrangemang med har ofta ett extra barn i sängen. I alla fall när barnen är så små som 6 år. När de är större brukar de inte vilja sova ihop med föräldrarna.

Men jag skulle nog säga att skilsmässobarn behöver mer trygghet och närhet än icke-skilsmässobarn och är man inte beredd på det ska man kanske inte flytta ihop med någon som har barn sedan tidigare.

Eftersom du inte kan tänka dig att din sömn får bli störd av barnet tycker jag att du borde ha eget rum.

Forskar du inom området,eller har du annan empirisk data som understödjer din tes? Visst kan vissa barn behöva mer stöd än andra,och jag anser att detta framförallt är ett ansvar som föräldrarna ska ha. Jag ser att det finns alternativa sätt att lösa det på som inte innebär att elaka styvmorsan prompt alltid ska ge upp allt. Jag ser det inte heller som mitt huvudansvar att se till att barnet har det bra i alla lägen. Det är föräldrarnas ansvar. Och jag har all rätt att kräva att jag får sova som folk.

Barnet kommer VARJE natt

INNEHÅLL