BF December 2016

Vågar mig nog in här nu efter att ha sett en levande bebis på UL i onsdags!!  Först nu kan jag säga att jag är gravid. Men min historik av 10 års försök, oändliga IVF.er och ED och flera missfall har det inte varit givet att komma ända hit. Inte följt tråden, men får väl läsa ikapp litegrann vart efter.

B.f 2/12 och det blir säkerligen tidigare, men platsar väl ändå hoppas jag.  

Tack!   En enorm befrielse efter alla motgångar är det.

14 IVF.er varav 7 ED har jag gjort. 3 blev missfall så jag fick ändra medicin nu för att lyckas. Jag såg lille skrutt på UL v.13, men p.g.a missfall v.14 sist vågade jag inte tro på det. Nu känns det säkrare.

Riktig glädje kommer nog sen,jag måste vänja mig först att jag verkligen är gravid.  
Tack!Tack! Mer än tufft, jag har inte velat leva de senaste 8 åren ens...Tack! Om man vill ha barn måste man kämpa tills det går-så enkelt är det. Men impad behöver du inte vara för man orkar det man måste. Det som höll mig uppe var vetskapen att jag kunde bli gravid och då kan man i regel få barn också.

Tack!
Tackar! Jag har rejäl mage och fick blickar redan v.9. Ytterst få kläder som passar så jag måste ut och köpa mammakläder eller stora kläder nästa vecka. Ett par mammabyxor har jag redan köpt.

ED= embryodonation. Missfall efter det är extremt ovanligt eftersom "föräldrarna" är så unga så mina tror jag berodde på immunförsvaret.

Inte jag, jag menar själva behandlingarna. Ska man vara så petig som vården räknas endast ET som ett fullskaligt IVF-försök, men det är ju bara slutet egentligen.

Det skiljer från landsting till landsting. Vet de som inte gått till ET och fått räkna bort det försöket. Alla IVF-regler borde rimligen vara lika i alla landsting tycker jag.

Haft pojknamnet klart sen 10 år. Flicknamn har vi "gjort av med" 2 stycken efter missfall-de kändes som tjejer, men vi har ett nytt. Dock inga offentliga här.

UL igen och bebben ligger på +11 dar fast det är omöjligt. Måtte h*n inte skena iväg i fortsättningen också.  Övergått helt till mammabyxor och vilken befrielse!

Mått bra i kroppen av värmen, men fötterna se ut som fotbollar tyvärr... Minns inte hur det kändes att må bra, har fått allehanda krämpor sen v.9. Men blir det barn så är det värt det,bara lite less just nu. Känner mig som en valross också. Ser andra gravida som bara har en gullig kula och jag är så tjock! Berättat för mamma och hon tog det bättre än jag trodde. Fick ett set med kläder från när jag var liten och så tog vi hem min gamla sittvagn-duger bra här hemma på gården.

Samma här. Träna är att orka gå upp ur soffan och ev. duscha... Har ju mest legat sen v.9 p.g.a huvudvärk så det säger sig självt att man tappar orken.

Moderkakan i framvägg här med, men lugn-sparkarna kommer! De gör ONT milt sagt. Kom v.22 här och nu hoppar jag rakt upp varje gång. Att nysa räcker för att väcka lille parveln.

Fattar inte hur man ens kan önska ett specifikt kön på barnet. För mig gäller ett levande barn och jag kunde inte bry mig mindre om kön. Ni verkar ta för givet att ni ska få barn, men se det vet egentligen ingen av er. Jag är lika rädd för missfall fortfarande och blundar varje gång på toa av skräcken för blod. Känner mig inte hemma här alls...