Bli fråntagen sitt barn?

Problemet med såna här historier är ju att vi (oftast) bara får ena sidans syn på saken, dvs förälderns/föräldrarnas, och de vill så klart sätta sig själva i bästa dager och soc/andra myndigheters i dess sämsta. Om det är det enda vi får, så blir det hemskt svårt att avgöra vad som är rätt och fel. Det blir ibland lättare, till exempel om man får mer input från andra i omgivningen. Med det inte sagt att soc alltid gör rätt, men till syvende och sist så gör de oftast rätt. 

De allra, allra flesta barn som omhändertas får inte det hux flux över en natt (extremfall finns, självklart). Det är en lååååååång process, där föräldrarna har erbjudits hjälp och stöd, en del i flera år. Många som får sina barn lvu:ade nekar dock till hjälp, det kan rent av (ganska vanligt) vara en orsak till att beslutet tas. En del tar emot hjälp, men det fungerar ändå inte.

Händer det att soc tar ett barn utan anledning? Ja och nej. Det händer (väldigt sällan) att det kommer fram saker efter ett akut lvu, att barnet inte behöver skyddas, alls eller på det sättet. Men ett akut lvu ska man inte se som någon vanlighet. Det handlar om ganska extrema saker då. Vanliga lvu står väldigt sällan på ostadig grund, men det händer också.