Bli fråntagen sitt barn?

Har också kikat in på den sidan, och de flesta medlemmarna där verkar ha otroligt stora problem med att förstå varför deras barn inte kan bo med dom. Flera stycken har lagt upp bilder och filmer där de sitter med ditt barn och barnet ser glad ut, och detta ska vara ett bevis på att barnet borde leva med dom eftersom man ser att det är ett lyckligt barn. Så enkelt är det ju inte. Kärlek räcker ju inte alltid hela vägen och deras problem med att se sina brister är ju det som kommer stå ivägen för dom. Brista i omsorg kan man göra även om man älskar sitt barn. Sen att som hänger ut sina barn på detta vis tycker jag är sorgligt. Sorglig grupp överlag med enorm tragik. Tycker synd om alla barn som har dessa personer till föräldrar och hoppas det går bra för dom trots den start i livet dom fått.

Också nyfiken på vad det är för grupp..

Det är aldrig diagnosen som sådan som gör att barnet tas utan pga vilka effekter det har på barnet. Om din ångest skulle göra att du inte förmår ge barnet det han behöver, inte kan gå ut och handla eller ta dig till BVC, om den skulle orsaka att du känslomässigt inte kan knyta an etc etc så skulle det såklart Kunna orsaka ett omhändertagande i slutändan.

Jag arbetar med försörjningsstöd så jag har ingen möjlighet att hjälpa dessa familjer tyvärr.

Ett annat stort problem är att det inte finns några bra familjehem (enligt vad jag har sett/upplevt) utan barnen får det så gott som alltid sämre. Mycket tragiskt!

Jag som arbetar på socialtjänsten ser ju dagligen hur illa barnärenden sköts.

Så jag kan verkligen förstå hur desperata en del föräldrar är pga det dem utsätts för av soc.

Lögner, förtal och felaktiga omhändertaganden är vanligt förekommande och som förälder är du helt maktlös!

Det ÄR verkligen skrämmande att dessa socialsekreterare kommer undan med alla felaktiga beslut som raserar barns trygghet och uppväxt!

Ja du kan ha oturen att bli fråntagen ditt framtida barn ts, det kan hända precis vem som helst!

På mitt arbete är det ingen som känner till att jag har ett lvu:at barn. Det är inget fel på mig alls som människa eller förälder. Skulle jag berätta så skulle ingen tro mig!

Jag är extremt skötsam och duktig på mitt jobb.

Det här är ju en människa som bara sitter och fabulerar. Att lyssna på hen är lika illa som att läsa i den ökända gruppen och skrämma upp sig. Är du en bra och närvarande förälder? Ger du ditt barn den omsorg som behövs? Fokusera på ditt barn och att må bättre och lägg inte din energi på obehagliga grupper eller påhittade människor. Ett råd bara.

Finns flera anledningar. Ett exempel kan vara att man kanske tidigare befunnit sig i ett gravt missbruk, barnet kanske omhändertagits redan som spädbarn bott i en familj som är de enda föräldrar barnet känner till. Haft väldigt lite eller inget umgänge med bioföräldern. 4 år senare får föräldern ordning på sitt liv, blir drogfri och får fler barn. Då ska barnet inte utsättas för att bli uppryckt från de enda föräldrar han känner till, eftersom det som vi redan konstaterat är oerhört traumatiskt att skiljas från sina föräldrar. Bara ett exempel....

Jag vet ett fall där det ena barnet placerades och det andra fick stanna hos de biologiska föräldrarna. Barnen var 1 respektive 2 år gamla. Det var den yngste som blev placerad. Har aldrig förstått varför inte den andre också blev omhändertagen. I detta fallet undrar faktiskt den som fick stanna varför inte den också blev placerad och fick en bättre uppväxt.