Bli fråntagen sitt barn?
Så det säger mer om dig än mig!
Så lägg ner med offermentaliteten.
Vad sägs om att försöka åtminstone diskutera sakligt.
Det förekommer säkert både att barn tas för lättvindigt och att föräldrar saknar insikt i sina bristande föräldraförmågor och det är fullt motiverat att omhänderta barnen.
Problemet är bara att det är så godtyckligt och saknar kontrollinstanser, som är tillräckliga.
Jag tror säkert att socialsekreterare gör så gott dom kan men dom är bara människor och även dom drivs av sina subjektiva känslor,
Vi människor är tämligen usla på att vara objektiva och rationella i vårt beslutsfattande, (däremot är vi jäkligt bra på att rationalisera vår känslomässigt grundade beslut i efterhand).
Det gör det hela rättsosäkert, lägg sen till att det ofta är dom yngsta och minst erfarna socialsekreterarna som jobbar inom just familjeenheten, så förstår man varför det går fel mellan varven.
Åh fy fan, det är så jävla tragiskt.
Det är på tok alldeles för godtyckligt, det borde finnas nån form av kontrollinsats som kan stärka rättssäkerheten i det hela.
Så att det inte enbart är upp till enskilda socialsekreterare som dessutom ofta är dom yngsta och mest oerfarna som ska fatta dom tyngsta besluten.
Som förälder är man helt utlämnad till unga människor som kanske inte ens själva har barn. 