Inlägg från: Anonym (annan) |Visa alla inlägg
  • Anonym (annan)

    Bli fråntagen sitt barn?

    ventilera mera skrev 2016-03-28 20:51:21 följande:

    Det där sista är ju rent skitsnack. Jag har ett sånt arbete som gör att de barn jag jobbar med ofta blir föremål för utredningar och åtgärder inom socialtjänsten.

    Föräldrar utan föräldraförmåga och självinsikt möter jag ett par varje år, och man mår alltid lika dåligt för deras barns skull.

    Det som är BRA med att socialtjänsten blir inkopplad i deras fall är att de får det bättre. Endera får de det stöd de behöver på hemmaplan, eller så hamnar barnen i väl kontrollerade familjehem som kan tillgodose de behov de har som inte föräldrarna ser. Jag har även fortsatt daglig kontakt med dessa barn och det finns inte en möjlighet att jag eller mina kollegor inte skulle märka om de skulle få det sämre än vad de haft det hos föräldrarna. 

    Jag skulle aldrig säga att det inte finns dåliga eller oseriösa familjehem, men att säga att det inte finns några bra och att barnen så gott som alltid får det sämre tror jag bara är ett uttalande från en bitter människa som inte alls jobbar med det hen påstår att hen gör. 


    Jag har genom mitt arbete kommit i kontakt med några familjehemsplacerade barn. De träffade sina socialsekreterare varje halvår och hade ingen kontakt däremellan. Och det handlade om relativt nyplacerade barn. Vad jag förstått är det kutym och aldrig hört talas om socialsekreterare som har daglig kontakt med omhändertagna barn. Tror inte det tillhör till det vanliga.
  • Anonym (annan)
    Ego Lovers skrev 2016-03-29 11:56:45 följande:

    Du har varit i kontakt med familjehemsplacerade barn. Och? Tror du barnen vet när fosterföräldrarna är i kontakt med sin handläggare?


    Fast nu påstod ju ventilera mera att hen var i daglig kontakt med de omhändertagna barnen. Aldrig hört talas om något liknande.

    Sedan undrar jag om daglig kontakt ens behövs. En socialsekreterare bör klara av att göra såpass bra utredningar och bedömningar att de kan släppa taget litegrann. Skulle själv inte orka med dagliga samtal i onödan från socialsekreteraren om jag var familjehemsförälder.
  • Anonym (annan)
    Ego Lovers skrev 2016-03-29 13:11:12 följande:

    I vissa fall kanske det behövs daglig kontakt pga barnets behov och man kanske behöver bolla tankar kring barnet så barnet känner trygghet om barnet inte haft det hos sina biologiska föräldrar. Att du inte skulle klara av det säger sitt tydliga språk att du inte klarar av barn med särskilda behov eller orkar med rollen som förälder.


    Varför tar du till personangrepp? Tryter argumenten? Och hur kommer det sig att du anser dig vara kompetent nog att inkompetensförklara någon som förälder efter ett inlägg på fl? Hybris någon??

    Din inlägg säger mer om dig än om mig. Tänk på det i framtiden.
  • Anonym (annan)
    Anonym (annan) skrev 2016-03-29 14:01:43 följande:

    Varför tar du till personangrepp? Tryter argumenten? Och hur kommer det sig att du anser dig vara kompetent nog att inkompetensförklara någon som förälder efter ett inlägg på fl? Hybris någon??

    Din inlägg säger mer om dig än om mig. Tänk på det i framtiden.


    Du försökte få mig att framstå som inkompetent som förälder då jag inte i onödan skulle orka bli kontaktad av en socialsekreterare varje dag. Läs ditt inlägg en gång till om du inte förstår vad jag menar.

    Informellt kallas det för personangrepp. Formellt kallas det för ett ad hominem argument och är ett osakligt och felaktigt argument. Oftast brukar folk som har slut på bra argument eller helt enkelt bara ha dålig argumentationsteknik ta till sånt.

    sv.wikipedia.org/wiki/Ad_hominem-argument
  • Anonym (annan)
    Anonym (Ehhh) skrev 2016-03-29 19:02:52 följande:

    Hoppas det går bra att jag svarar istället? Ofta så har en orosanmälan kommit in via dagis, skola eller polis. Vid ett akut omhändertagande som bl.a. kan ske om polis befunnit sig hos familjen i annat ärende och då kontaktar de socialjouren som rycker ut och gör en bedömning och tar beslut om omhändertagande. Då kontaktar de en jourfamilj som tar emot barnen även om det är mitt i natten.

    När skola/ dagis orosanmäler ( eller annan) görs ofta ett hembesök beroende på allvaret i anmälan. Om ett barn kommer till ex dagis, skola med tydliga tecken på misshandel så tas barnet direkt från dagis/ skola till en jourfamilj och soc inleder utredning samt gör polisanmälan.

    Men i ditt ex fall så är det ett planerat LVU och vanligtvis så lämnas barnet över till familjehem redan på BB . Då finns förmodligen även en klar umgängesplan klar om umgänge ska ske.

    Hoppas jag hjälpt dig lite med dina funderingar.


    Det där tycker jag som förälder verkar jätteläskigt. Att komma till dagis en dag och så är ens barn inte där utan "bortrövat". Nästan värre än att polisen oväntat skulle dyka upp hemma och ta barnet.

    Det var faktiskt en riktig rädsla jag hade när mitt barn var yngre och jag läste på fl om akuta omhändertaganden. Nu känner jag mig mycket lugnare eftersom mitt barn är äldre och anknytningen är stabil. Det skulle bli mindre traumatiskt med en separation. Men skulle typ fått världens ångest för anknytningstrauma om mitt barn skulle omhändertagits så där som liten.

    Det spelar ju ingen roll om det sedan visar sig att omhändertagandet varit felaktigt om man får tillbaka sitt barn. Barnets psyke har ju förmodligen skadats för evigt av det.
  • Anonym (annan)
    Anonym (M) skrev 2016-03-30 12:33:26 följande:

    Känner en familj som är familjehem dom fick 2 av barnen (syskon) när de var 2 och 4 år sedan efter ett år ungefär fick dom ett syskon till de andra två och det barnet var bara var 2 timmar gammal..dom fick åka upp på BB och hämta hem den lilla....


    Gud vad hemskt :(

    Fick (ville??) mamman inte ens behålla barnet några dagar? För att amma.. stackars barn ;(
  • Anonym (annan)
    Anonym (M) skrev 2016-03-30 17:28:09 följande:

    Nja jag kan nog mer känna att det måste varit något väldigt viktigt som gjorde att det placerades så fort och det fick istället knyta an till sin fosterförälder direkt... Så jag kan inte känna stackars barn faktiskt... Vore väl värre att skyfflaa runt.


    Så du känner inte i ditt hjärta vilken fruktansvärd tragedi det är för ett barn att födas in i sådana omständigheter?
  • Anonym (annan)
    Anonym (Usch) skrev 2016-04-02 01:48:38 följande:

    Det hemska i hela situationen är väl varför man sätter fler barn till världen när man redan är klassad som olämplig förälder. Den kvinnan har ju noll självinsikt och barnet borde aldrig fått blivit tillverkat. Men tyvärr är hon säkert en av alla dessa mammor som sitter i sådana här Facebook grupper och tycker synd om sig själv påhejad av andra olämpliga föräldrar.


    Jävla patrask eller hur?
  • Anonym (annan)
    Anonym (Soc.) skrev 2016-04-06 18:03:39 följande:

    Hahaha.... Nu är demonstrationen hållen. Värsta uppslutningen!! Socialtjänsten i Norrköping måste darra av skräck.

    Talet som hölls är helt makalöst vältaligt... Run to the hiiiillllssss....

    Exceptionellt .. Hahaha... Jag är mycket imponerad.


    Ni sockärringar är ibland så jävla störda.

    Till och med en idiot fattar att de flesta föräldrar, även de dåliga, älskar sina barn. Och att du inte skäms som hånar den. Det är den kärleken som får föräldrar att försätta berg för sina barns skull. Som gör att föräldrar orkar med helt otroliga saker. Kärleken till sitt barn kan utföra mirakel. Ibland får den till och med människor att ändra riktning på sina liv. Och oavsett om vissa barn behöver skyddas från sina föräldrar så kommer föräldrarnas kärlek bära dem långt.

    Nu är dessa människor kanske varken stabila eller kloka. Men de gör sitt bästa. Och älskar bäst de kan. Hur kan du spotta på det?

    Så jävla smaklöst. Hoppas verkligen du jobbar med nåt annat än omhändertaganden.
  • Anonym (annan)
    Anonym (Ehhh) skrev 2016-04-09 18:19:39 följande:

    Du har rätt i mycket. De allra flesta föräldrar älskar sina barn oavsett orsak till att de inte kan ta hand om dem. Och i den bästa av världar så önskar man att det var så att alla de föräldrarna verkligen gjorde sitt bästa men riktigt så ser inte sanningen ut. Tyvärr så är det så att trots barn så sätter man droger och alkohol före sina barn i många fall. Eller vägrar att samarbeta med soc för att få en fungerande tillvaro och barnen tillbaka. Men det finns naturligtvis även de som lyckas vända sitt liv och fått tillbaka sina barn också tackochlov. I de fallen så har kärleken till barnet verkligen gjort under och förmodligen varit drivkraften till förändring vilket är mycket bra gjort.


    Jag menar inte att alla föräldrar är bra för sina barn. Men föräldrarnas kärlek till sina barn (oavsett uttryck) är alltid bra även om föräldrarna är kassa.

    Tänk dig vilken skillnad mellan att bo på familjehem men ändå veta att dina föräldrar bryr sig och älskar dig och att aldrig höra ett smack från dina föräldrar som aldrig ens kämpat för dig.
  • Anonym (annan)

    Kärlek får en kämpa lite extra. Mer än vad lön gör. Därför det är större risk för vanvård och övergrepp på foster- och barnhem än i vanliga familjer.

  • Anonym (annan)
    Anonym (Ehhh) skrev 2016-04-10 21:10:37 följande:

    Nja det stämmer väl inte riktigt?! Vem som helst kan bli förälder oavsett om man är lämplig eller inte. Vanvård och övergrepp är betydligt vanligare i en biofamilj som inte är lämpliga förälder än i familjehem. Visst förekommer det att även olämpliga människor slinker igenom och får bli familjehem men de allra flesta familjehem är människor som bryr sig och månar om de placerade barnen. Men de är inte dem vi läser om i tidningen. Och vi är dessutom utredda och har kontinuerligt uppföljning.

    Och så den gamla vanliga ramsan om att vi drivs av " de enorma " pengarna vi får. Suck! Så fånigt så man inte orkar bemöta det längre.


    Det är mindre risk att ett barn far illa i sin egna familj än en främmande familj om familjerna är likvärdiga och det enda som skiljer familjerna är föräldrakärleken.

    Jag har själv jobbat med barn. Skulle gjort mycket för dem men inte lika mycket som för mina egna barn. Jag skulle exempelvis ge mitt egna liv för mina egna barn om det behövdes. Dock tveksam till om jag skulle göra det för några andra barn.
  • Anonym (annan)
    Anonym (Ehhh) skrev 2016-04-10 21:10:37 följande:

    Nja det stämmer väl inte riktigt?! Vem som helst kan bli förälder oavsett om man är lämplig eller inte. Vanvård och övergrepp är betydligt vanligare i en biofamilj som inte är lämpliga förälder än i familjehem. Visst förekommer det att även olämpliga människor slinker igenom och får bli familjehem men de allra flesta familjehem är människor som bryr sig och månar om de placerade barnen. Men de är inte dem vi läser om i tidningen. Och vi är dessutom utredda och har kontinuerligt uppföljning.

    Och så den gamla vanliga ramsan om att vi drivs av " de enorma " pengarna vi får. Suck! Så fånigt så man inte orkar bemöta det längre.


    Ja, vem som helst kan bli förälder. Som tur är de flesta föräldrar också tillräckligt bra. Det är faktiskt väldigt få föräldrar som är riktigt riktigt kassa. Så om man räknar på det stora hela och generaliserar så är barn säkrare och mer älskade i sina egna familjer än på familjehem eller institutioner.
  • Anonym (annan)
    Anonym (Karin) skrev 2016-04-10 22:49:24 följande:

    Möjligtvis i familjehemmet ryktades det men det lär vi aldrig få svar på. I vilket fall som helst är det helt otroligt att ett barn avlider i socialtjänstens vård. Familjehemmet missade en läkartid och jag är rätt övertygad om att flickans liv hade gått att rädda. Flickan skulle tagits till sjukhus punkt!


    Nu vet inte jag hur det specifika familjehemmet var. Och om det rörde sig om kontinuerlig vanvård eller ett enda slarvfel.

    Men generellt är folk nojigare med sina egna barn (särskilt det första) än andras. Det gör att många föräldrar lätt släpar med sina egna barn till läkaren i tid och otid. Vissa tycker att det är ett neurotiskt beteende men jag tror att det beteendet är ett stort värde eftersom det säkerställer barns överlevnad.

    Kanske skulle läkartiden inte missats om barnet skulle varit hemma i sin egen familj..
  • Anonym (annan)
    Anonym (Ehhh) skrev 2016-04-11 10:24:24 följande:

    Och jag tror precis tvärtom. Jag chansar inte med ett barn som lämnats i min vård utan tvärtom. Jag uppsöker sjukvården betydligt oftare för kanske bagateller med mina placerade barn. Och en anledning är kanske att man känner sina barn sedan födseln. Jag vet t.e.x att min son ofta får ont i magen när något är fel i skolan eller att han har det jobbigt med något. Jag vet att min andra son får ont i huvudet när skoldagen har varit jobbig med mycket höga ljud. Men jag har fått förmånen och ansvaret för någon annans barn vilket jag tar på högsta allvar och det innebär att i mitt uppdrag ligger det att det barnet ska må så bra som bara möjligt. Och det gör att jag hellre tar barnet till läkare en gång för mycket än en gång för lite.


    Spelar ingen roll att du springer till läkaren titt som tätt med ditt familjehemsplacerade barn och skiter i dina egna. De allra flesta är mer neurotiska med de egna barnen.

    Spelar ingen roll om du rent tekniskt sett tar bättre hand om andras barn än dina egna. Kärleken till dina egna barn är förmodligen större än för de placerade barnen (om de inte varit placerade sedan nyfödda).

    Sedan undrar jag varför du inte verkar ta uppdraget att ta hand om dina egna barn på samma allvar som uppdraget att ta hand om det placerade barnet?
  • Anonym (annan)
    Anonym (Ehhh) skrev 2016-04-11 12:21:46 följande:

    Du verkar ha något ordentligt problem?! Om du nu är läskunnig så gör ett försök till att läsa och förstå vad innehåller i det jag skrev! Var någonstans står det att jag skiter i mina egna barn??????

    Har du verkligen alla hästar i stallet?


    Om jag förstått det korrekt var kontentan i ditt inlägg att du tar lika bra hand om alla dina barn men att du behandlar dina placerade och egna barn olika eftersom det handlar om olika sorters relationer med olika syften och behov. Det är bra. Men bara för att du gör det behöver inte betyda att andra gör likadant.

    Studier visar på att det finns ett samband mellan genetisk närhet och altruism vilket förmodligen, i alla fall delvis, medieras av känslomässig närhet.

    Det innebär att barn generellt* sett ÄR säkrast och HAR det bäst i sina egna familjer.

    *jag generalisar och menar på gruppnivå, du behöver med andra ord inte kommentera om dina egna personliga erfarenheter eftersom de är irrelevanta på just gruppnivå
  • Anonym (annan)
    Anonym (mjo...) skrev 2016-04-26 12:00:16 följande:

    Hade kontakt med en handläggare i Norrköping för ett tag sedan. Jag sa "Jaha, du överlevde demonstrationen?".

    Handläggaren i fråga började garva och berättade att dom suttit där inne och räknat till omkring 10 personer. Hon sa att de flesta handläggare mest tyckte synd om dom som stod där ute och gapade eftersom dom förnedrade sig själva så otroligt mycket.

    Hon berättade att någon hade gått in på receptionen och spottat mot personalen där, och att flera av dom utanför pekat finger åt olika handläggare.

    Men det var som hon sa "Hade dom kommit hit och skrikit att dom saknade sina barn, fine, det hade varit helt okej. Men nu kom dom hit bara för att skrika skällsord på oss och ta udden av sin inneboende ilska av att dom inte kan styra och ställa som dom vill med andras liv..... och det blir bara så tragiskt...".


    Det handlar faktiskt om en rätt berättigad ilska när ens barn omhändertas. Däremot verkar de tyvärr inte ha förmågan att rikta sin ilska rätt och göra något konstruktivt av den.
Svar på tråden Bli fråntagen sitt barn?