Ensam i relation

Va glad att sexlivet fungerar iaf för de gör de nog inte hos så många efter en lång tid.

Skillnaden är väl att vårt sexliv inte är så bra heller. Upplever inte att han tänder så mycket på mig/inte känner sig bekräftad och kanske därför börjat prata med andra tjejer. Eller jag vet att han gör det.

Är helt säker på att han inte fysiskt är otrogen, men ofta känner jag att det inte känns så bra. Vi är fortfarande vänner, vi pratar om allt i vardagen som du beskriver, men inte mer. Känns som jag slutat vara speciell för honom på det sättet.

Vi kan ha ganska roligt också, men känner aldrig den där nära närheten och totala intresset och tilliten oss emellan.

Jag är som din sambo när det gäller att prata om känslor tyvärr. Det känns liksom som jag blottar mig, blir för sårbar. Kan känna mig fånig också.

Jag är mer typen som visar kärlek genom vad jag gör. Fast har blivit sämre på det med. Mår bättre när vi har sex oftare, nu har det inte fungerat pga hans medicinering på länge.

Kille 36: Det låter ju ändå som att ni har något att bygga på utifrån det du skriver. Du borde verkligen öppna dig för henne och berätta, ge henne en chans att förstå. Finns det barn inblandade?

Min man märker ju att jag mår dåligt i vårt förhållande och att relationen är i botten pga av det men är annars rätt nollställd och tycker att allt är frid och fröjd och flyter på i hans liv. Jag tycker själv att han har allt serverat på silverfat som har mig till fru medan jag inte alls känner så med honom. När jag hör om relationer där ens partner är ens bästa vän och man har kul och skrattar och kan prata om allt- då blir jag avundsjuk. Det är här ensamheten kommer in, jag är beroende av vänner och mina barn för att kunna ha kul, intellektuellt utbyte osv. Har alltid nöjt med mig med att det är så men sista året har jag börjat ifrågasätta om det ska vara så?

Har du alltid pratat med andra på det sättet ts? Hade du slutat med det om din relation kändes bättre, eller mår du bra av det i grunden? Dömer inte, bara intresserad.

Ja, saknas känslorna får du kanske vara ärlig med det. I vårt fall leder missförstånd oftast till att vi blir ovänner, det dödar verkligen känslor också...

Det är egentligen det allra största problemet som vi har. Bråk om väldigt mycket.

Haha, ja. Exakt samma reaktion ungefär. Sanningen är väl att vi båda vet att vi har problem, han vill dock inte ändra på något.

Är också varm och öppen, men kan på något sätt sällan vara det med honom. Blir lättare sårad också då.

Hur länge har du kännt Såhär? Antar att detta är ganska vanligt då de är exakt samma hemma hos oss :( vi har precis fått barn med. Hoppats länge på att vi ska hitta tillbaka till varandra men de verkar i princip omöjligt, känns som båda lixom gett upp. Vad gör man?!

Hur lång historia har ni bakom er? Finns barn? Vad är det 3 största hinderna som gör att du inte lämnar relationen?

Hej!

Jag förstår precis hur du känner. Jag känner exakt likadant i mitt förhållande..

Förstår inte hur det kan bli såhär.

Det känns väldigt jobbigt.

Har du lust att prata privat?

Han som skrivit inlägget. Dig antar ja? :)

Har du kik? Där skulle vi kunna prata :)