• Anonym (Kille36)

    Ensam i relation

    Läste lite i en artikelserie i Expressen tror jag det var om ensamhet.

    Fastnade om en artikel om ensamhet i förhållande och kände igen mig till 100%

    Lever i ett förhållande och nåt har känts fel en längre tid, men jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad, men nu så föll allt på plats. Jag känner mig så oerhört ensam.

    Vet inte varför det blivit såhär men närheten är liksom borta och vi har inte mycket att prata om. Eller pratar gör vi ju, och vi till och med babblar med varandra en hel del, men bara om vardagliga praktiska grejer. Aldrig längre nåt djupt. Jag vill inte ens anförtro mig saker inför min partner längre. Känner inte nån tillit till henne. Hon står mig inte nära.. Fast vi bor ihop och har det hur bra som helst på alla andra plan. Till och med sexet funkar helt okej men nåt saknas ändå.. Vi bor bra, har bra jobb och trevligt tillsammans med gemensamma vänner.

    Nån annan som känner igen sig? Hur har ni löst det? Vad hände?

    Jag inser själv att det här inte håller i längden..

  • Svar på tråden Ensam i relation
  • Anonym (Kille36)

    Ver inte om nån läst artikeln som jag tänker på men jag kände bara igen mig till 100 i personen som nämndes i artikeln. Jag och min sambo är som två personer som bor under sama tak bara..

    Vi kommer jättebra överens men jag känner allt mindre samhörighet. Hon känns mer och mer som en främling bara..

    Det här är naturligtvis jättetråkigt!

  • Anonym (Varför)

    Vad beror det på då? Försöker du inte längre prata om djupare saker eller är det för att du blir avvisad när du försöker?

  • Anonym (Solero)
    Anonym (Kille36) skrev 2016-03-28 23:47:42 följande:

    Läste lite i en artikelserie i Expressen tror jag det var om ensamhet.

    Fastnade om en artikel om ensamhet i förhållande och kände igen mig till 100%

    Lever i ett förhållande och nåt har känts fel en längre tid, men jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad, men nu så föll allt på plats. Jag känner mig så oerhört ensam.

    Vet inte varför det blivit såhär men närheten är liksom borta och vi har inte mycket att prata om. Eller pratar gör vi ju, och vi till och med babblar med varandra en hel del, men bara om vardagliga praktiska grejer. Aldrig längre nåt djupt. Jag vill inte ens anförtro mig saker inför min partner längre. Känner inte nån tillit till henne. Hon står mig inte nära.. Fast vi bor ihop och har det hur bra som helst på alla andra plan. Till och med sexet funkar helt okej men nåt saknas ändå.. Vi bor bra, har bra jobb och trevligt tillsammans med gemensamma vänner.

    Nån annan som känner igen sig? Hur har ni löst det? Vad hände?

    Jag inser själv att det här inte håller i längden..


    Samma här. Kan inte heller ta på vad problemet är. Va glad att sexlivet fungerar iaf för de gör de nog inte hos så många efter en lång tid. Känns otroligt tråkigt detta och undrar om man någonsin kommer hitta tillbaka till varandra :(
  • Anonym (Hej)

    Känner likadant, vill gärna följa tråden.

  • Anonym (Solero)
    Anonym (Hej) skrev 2016-03-29 00:31:40 följande:

    Känner likadant, vill gärna följa tråden.


    Är du tjej eller kille? Hur länge har ni varit ihop?
  • Schack73

    Har inte läst artikeln men vad sägs om att du låter din sambo också läsa den och sen säga att du känner dig ensam och att du upplever att ni inte pratar med varandra längre om viktiga saker? Vad tror du att du skulle få för respons?

  • Anonym (Hej)

    Tjej/kvinna. Vi har 10 år i relation plus 3 års nära vänskap bakom oss.

    Skillnaden är väl att vårt sexliv inte är så bra heller. Upplever inte att han tänder så mycket på mig/inte känner sig bekräftad och kanske därför börjat prata med andra tjejer. Eller jag vet att han gör det.

    Är helt säker på att han inte fysiskt är otrogen, men ofta känner jag att det inte känns så bra. Vi är fortfarande vänner, vi pratar om allt i vardagen som du beskriver, men inte mer. Känns som jag slutat vara speciell för honom på det sättet.

    Vi kan ha ganska roligt också, men känner aldrig den där nära närheten och totala intresset och tilliten oss emellan.

    Förvirrat kanske. Men ungefär så.


    Anonym (Solero) skrev 2016-03-29 00:38:47 följande:

    Är du tjej eller kille? Hur länge har ni varit ihop?


  • Anonym (Kille36)
    Anonym (Solero) skrev 2016-03-29 00:28:33 följande:

    Va glad att sexlivet fungerar iaf för de gör de nog inte hos så många efter en lång tid.


    Tja.. Det fungerar. Det är inte direkt jättedåligt, eller uselt. Det funkar m.a.o.

    Men visst har jag haft bättre (i tidigare förhållande).
  • Anonym (Kille36)
    Anonym (Hej) skrev 2016-03-29 01:02:16 följande:

    Skillnaden är väl att vårt sexliv inte är så bra heller. Upplever inte att han tänder så mycket på mig/inte känner sig bekräftad och kanske därför börjat prata med andra tjejer. Eller jag vet att han gör det.

    Är helt säker på att han inte fysiskt är otrogen, men ofta känner jag att det inte känns så bra. Vi är fortfarande vänner, vi pratar om allt i vardagen som du beskriver, men inte mer. Känns som jag slutat vara speciell för honom på det sättet.

    Vi kan ha ganska roligt också, men känner aldrig den där nära närheten och totala intresset och tilliten oss emellan.


    Precis så här skulle jag nog också beskriva det. Kunde varit jag som formulerat.

    Vi kan absolut ha jätteroligt tillsammans då och då. Skratta och ha kul.

    Jag skulle beskriva min sambo som en jättenära vän. Tycker verkligen om henne oerhört mycket. Önskar henne all lycka i sitt liv. Vi pratar dessutom en hel del med varandra i vardagen men närheten och djupet finns inte riktigt där ändå? Nåt saknas..

    Jag har en del fina minnen av vår tid tillsammans. Hon är snäll. Hon här positiva sidor. Men ändå..

    Jag pratar också med andra tjejer. Inte så att jag är ute efter fysisk otrohet, men jag behöver bara nån att kallprata med ibland. Nån som skrattar till åt nånting man säger ibland, nån som frågar hur det är, nån som säger nåt kul eller fyller i en mening vid precis rätt tillfälle. Jag saknar just det med min partner.

    Vi lever ett jättebra liv annars med gemensamma vänner och det bästa boendet jag nånsin haft.
  • Anonym (Kille36)

    Från början var det min tjej som var emotionellt avvisande mot mig. Som jag upplevde det. Med tiden har jag slutit mig..

    Nu är det nog jag som är problemet om man säger så. Jag öppnar inte upp mig inför henne. Jag vill verkligen men även om det låter konstigt kanske för andra så bara kan jag inte. Det går inte!

Svar på tråden Ensam i relation