Ensam i relation

Läste lite i en artikelserie i Expressen tror jag det var om ensamhet.

Fastnade om en artikel om ensamhet i förhållande och kände igen mig till 100%

Lever i ett förhållande och nåt har känts fel en längre tid, men jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad, men nu så föll allt på plats. Jag känner mig så oerhört ensam.

Vet inte varför det blivit såhär men närheten är liksom borta och vi har inte mycket att prata om. Eller pratar gör vi ju, och vi till och med babblar med varandra en hel del, men bara om vardagliga praktiska grejer. Aldrig längre nåt djupt. Jag vill inte ens anförtro mig saker inför min partner längre. Känner inte nån tillit till henne. Hon står mig inte nära.. Fast vi bor ihop och har det hur bra som helst på alla andra plan. Till och med sexet funkar helt okej men nåt saknas ändå.. Vi bor bra, har bra jobb och trevligt tillsammans med gemensamma vänner.

Nån annan som känner igen sig? Hur har ni löst det? Vad hände?

Jag inser själv att det här inte håller i längden..

Känner likadant, vill gärna följa tråden.

Känner även jag igen mig. Vi pratar inte längre om nåt annat än praktiska saker som rör hem och barn. Känner bara att jag inte orkar engagera mig längre. Vi sover i samma säng men inget annat. Jag har så mycket att ge egentligen men allt har bara stannat av. Jag blir inte mitt bästa jag alls i vår relation, barnen är min räddning som uppskattar det jag gör, ger mig kärlek och jag får ösa min kärlek och engagemang på dom istället.