Min son gör "inbrott".

Kan du inte ringa dem själv?

Säga att ni behöver mer hjälp?

Kanske inte positiv i den bemärkelsen.

Men jag tror nog att de kommer att förstå att du inte accepterar detta beteendet.

Det är självklart en risk.

Jag hade ändå kontaktat dem själv.

Alltså det är inte lätt att ha ett barn med en funktionsnedsättning alla gånger.

Nej det är det verkligen inte.

Ja gå i alla fall dit idag och gör ett försök.

Be om ursäkt kan du alltid göra tycker jag.

Det visar på din goda vilja.

Varför gör sonen inbrott?

Nej ni har inte fått all hjälp de kan erbjuda. Din son är i farozoonen vad gäller en kriminell framtid och det ska tas på allvar. Om han inte får hjälpen nu och på rätt sätt och rätt stöd så finns risken att framtiden inte ser så ljus ut. På ett sätt är det bra med en anmälan då soc nu måste ta detta på allvar och du har möjlighet att stå på dig om mer hjälp.

Som förälder så tror man ofta att en polisanmälan är det värsta som kan drabba ens barn men i hans ålder kan effekten bli precis tvärtom. Min son snattade i samma ålder och fick också gå och be om ursäkt och lämna tillbaka. Gång på gång. Vändningen kom först när det faktiskt gjordes en polisanmälan. Först då förstod han allvaret och det hände aldrig mer.

Och skulle alla barn som snattar och gör som din son omhändertas så fick de jobbigt på soc.

Så det är NU du ska förstå att en anmälan idag inte betyder något negativt i hans framtid utan en möjlighet att stoppa en kriminell bana som blir betydligt svårare redan om 2-3 år.

Ta dig tid att kolla upp de resurser som finns i din kommun och om han inte har en BUP kontakt redan så börja där. Kommunerna håller ner alla kostnader de kan vilket ofta innebär att de lite mer kostsamma terapierna är det sista de plockar fram och man måste kämpa för att få den hjälpen.

Skulle också vilja tillägga att det inte handlar om att han vill ha saker utan själva spänningen att göra själva handlingen. Har han några aktiviteter där han kan få utlopp för den?

Jag undrar lite här: när du släpar med honom till de som utsatts för stölder/inbrott, hur beter du dig då? Står du på sonens sida samtidigt som han ber om ursäkt? Eller vad händer då? Det som är viktigt är att din son alltid känner att du står på hans sida när ni möter andra människor. Sen - när ni är ensamma - kan du ta de allvarliga samtalen med honom. Han skall ALDRIG känna sig utsatt med känslan att även du är emot honom, när han får "skämmas" inför andra. Du ska alltid vara lojal.

Ett samtal med polis i uniform är aldrig fel. De kan ibland inge respekt.

Ägaren gör det enda rätta och polisanmäler.

Tänk om detta vore ditt garage och en annan pojke

bröt sig in upprepade gånger och stal saker hos dig ?

Samhället måste markera att detta är inte ett accepterat beteende,

oavsett barnets ålder och ev. funktionshinder.

Troligen kommer din son att bättre förstå att detta inte är accepterat

om polisen blir inblandad

Tyvärr så gör adhd och trotssyndrom att såna barn löper mycket större risk att hamna i kriminalitet under sitt liv, speciellt om det börjar som barn.

En majoritet av de som sitter i svenska fängelser har just adhd.

Ring och prata med socialen själv ang. situationen tycker jag.

Bättre att förekomma än att förekommas.

Nu har han inte varit upprepade gånger på något ställe utan nytt varje gång. De (en annan pojke var med också) stal inget utan förstörde saker. Lika illa jag vet!

Låter som om du gör bra val och avväganden. Jag har inte några råd att ge, men tror att det vore bra att be en hugad polis att prata med honom. I uniform. Uniformer gör intryck på ett helt annat sätt än en vanlig utredare som är civilklädd.

Får din son adhd- medicinering?

Tror att det tillsammans med terapi för din son skulle vara bra.

Plus lite samtal med polisen.

När gör han inbrotten? Är det han eller andra som tar initiativet? Känns inte riktigt som han är mogen att leka själv med kompisar utan uppsikt, eftersom de hittar på dumheter.

Kanske jobba på att han leker med andra vänner, eller se till att han faktiskt inte får vara iväg på saker utan vuxenuppsikt tills han mognat mer?

Finns det t.ex. möjlighet att fortsätta gå på fritids trots att han är 10 år? Någon form av fritidsklubb? Reglerade aktiviteter varje dag, och umgänge med kompisar bara när det är en vuxen närvarande?

Vuxna som begår inbrott får ju begränsad frihet, antingen genom fängelse eller åtminstone fotboja. Motsvarande kan faktiskt vara rimligt i nuläget.

När han inte längre gör dumheter kan han få tillbaks friheten.

Han är inte särskilt snäll och empatisk om han gör inbrott hos andra. Jag tycker det är jättebra av grannen att anmäla, alla som utsattes borde ha gjort det. Har du funderat på en familjehemsplacering? Om inte du klarar av att ta hand om ditt barn så får någon annan ta över, jag tror det skulle vara det bästa.

Oavsett varför han gör som han gör är det inte snällt och empatiskt att göra inbrott, de flesta med hans diagnoser gör inte inbrott i grannens garage. Att familjehemsplacera honom är inte att ge upp, utan att göra det bästa för honom. Idag är det ett garage, imorgon droger och i övermorgon ger han sig på en människa.

Kanske någon typ av storebrorverksamhet skulle var något? En förebild utanför familjen som kan prata lite vett och sysselsätta honom.

Du kommer inte nå fram till honom genom straff, indragna spel, iPad osv. Det är ju hans funktionsnedsättning son gör att han utsätter sig och andra för dessa saker. Det betyder inte att beteendet är okej men ni måste jobba annorlunda. Läst Bo Hejlskov böcker? Börja där med t.ex explosiva barn. Sedan gäller det att förebygga allt som går, undvika att han försätts i sådana situationer. Vad gör han efter skolan, finns aktiviteter som han tycker om? Simhall? Fotboll? Är dagarna förutsägbara? Ofta tar det mkt energi i skolan som gör att barnen beh återhämta sig efteråt med ex en stunds ipad.

Det är inte enkelt att vars förälder till barn med adhd och det krävs en del extra energi för att kompensera för de funktionsnedsättningar som finns. Även mycket tålamod och högt i tak. Skälla ger ju bara dålig självkänsla och blir inget bra... Hade han kunnat hade han gjort det rätta. Det handlar om förmågor inte vilja...

Han har gått in i andras garage skriver du i trådstarten, du skriver också att han krossar rutor och stjäl, det är allvarligt. Idag har han inte gett sig på en människa, men det är bara en tidsfråga. Tror du att de som misshandlar börjar med att misshandla? De flesta börjar med mindre saker som att krossa rutor.

Jag blandar inte ihop någonting. Det går utmärkt att vara snäll, empatisk och impulsiv samtidigt, men just din son är inte snäll och empatisk. Jag dömmer inte ut din son, hade jag dömt ut honom hade jag sagt att du skulle skicka honom på någon form av ungdomshem. Jag säger inte att din son nödvändigtvis måste misshandla och mörda i framtiden heller, men fortsätter du som du gör nu kan det bli så. Du måste lämna över honom till någon som klarar av att uppfostra honom. Det betyder inte att du aldrig får se honom du får ju hälsa på.

Du säger emot dig själv, först säger du att han på impuls stjäl och krossar rutor, nu säger du att han inte ger sig på någon på impuls, hur ska du ha det? Eller är det så att han inte alls förstör på impuls utan att det är en högst medveten handling?

Som det är nu har du gett upp kampen för din son och eftersom du har gjort det tycker jag någon annan ska få försöka, någon som bryr sig mer om honom än vad du gör det är det bästa du kan göra. Låt inte stolthet hindra dig det förlorar alla på.

Du bagatelliserar det han har gjort, det är inte så att han har glömt att göra läxan eller vägrat att äta upp sina grönsaker, han har vandaliserat. Du inser inte det utan tycker det är helt okej och skyller din dåliga uppfostran på hans diagnos. Det är fruktansvärt både för honom och för alla andra med samma diagnos.