Min son gör "inbrott".

Kan du inte ringa dem själv?

Säga att ni behöver mer hjälp?

Vi har fått i stort sett all hjälp de kan erbjuda. Så en anmälan nu kommer inte vara nått positivt direkt

Kanske inte positiv i den bemärkelsen.

Men jag tror nog att de kommer att förstå att du inte accepterar detta beteendet.

Möjligt att de förstår men de kan även anse att vi inte klarar av honom och att han bör placeras istället. Vilket jag vet skulle göra mer skada än nytta.

Det är självklart en risk.

Jag hade ändå kontaktat dem själv.

Alltså det är inte lätt att ha ett barn med en funktionsnedsättning alla gånger.

Nej det är ingen semester precis.

Ska först försöka prata med ägaren om att ersätta det som han tagit sönder och se om en anmälan kan undvikas. Men stämmer det som en granne sagt går det inte att diskutera med ägaren och då får jag kontakta soc imorgon.

Nej det är det verkligen inte.

Ja gå i alla fall dit idag och gör ett försök.

Be om ursäkt kan du alltid göra tycker jag.

Det visar på din goda vilja.

Varför gör sonen inbrott?

Nej ni har inte fått all hjälp de kan erbjuda. Din son är i farozoonen vad gäller en kriminell framtid och det ska tas på allvar. Om han inte får hjälpen nu och på rätt sätt och rätt stöd så finns risken att framtiden inte ser så ljus ut. På ett sätt är det bra med en anmälan då soc nu måste ta detta på allvar och du har möjlighet att stå på dig om mer hjälp.

Som förälder så tror man ofta att en polisanmälan är det värsta som kan drabba ens barn men i hans ålder kan effekten bli precis tvärtom. Min son snattade i samma ålder och fick också gå och be om ursäkt och lämna tillbaka. Gång på gång. Vändningen kom först när det faktiskt gjordes en polisanmälan. Först då förstod han allvaret och det hände aldrig mer.

Och skulle alla barn som snattar och gör som din son omhändertas så fick de jobbigt på soc.

Så det är NU du ska förstå att en anmälan idag inte betyder något negativt i hans framtid utan en möjlighet att stoppa en kriminell bana som blir betydligt svårare redan om 2-3 år.

Ta dig tid att kolla upp de resurser som finns i din kommun och om han inte har en BUP kontakt redan så börja där. Kommunerna håller ner alla kostnader de kan vilket ofta innebär att de lite mer kostsamma terapierna är det sista de plockar fram och man måste kämpa för att få den hjälpen.

Skulle också vilja tillägga att det inte handlar om att han vill ha saker utan själva spänningen att göra själva handlingen. Har han några aktiviteter där han kan få utlopp för den?