Han älskar mig men är inte kär i mig.
Jag vet inte vad jag ska göra, vill bara krypa ur mitt eget skinn!
Jag och min sambo har varit tillsammans i 12 år och har två barn ihop. För ungefär 6 år sen var jag otrogen och vi var på väg åt olika håll, men kärleken var starkare och vi fortsatte att hålla ihop. Min sambo var givetvis oerhört sårad och mådde skit, jag mådde också dåligt och mitt samvete var förjävligt. Här tror jag att problemet startar, han valde att förlåta mig, och när han gjorde det så valde han att stänga ner sina känslor om händelsen. Inget ältande av känslor och inga anklagelser. Jag blev kort efter gravid igen, vår stora flicka var två år då.
Vi har haft upp -och nedgångar i vårt förhållande, precis som alla andra, men vi har alltid haft känslorna för varandra.
Senaste året har det varit väldigt lite sex, och jag har frågat honom om det finns någon orsak till att han inte tar initiativ, men han har inte sagt nåt speciellt.
För två veckor sedan ungefär så var jag tvungen att fråga honom om vi är okej, då han verkat väldigt nedstämd och låg. Och då sa han att han inte visste, att han mår så dåligt. Vi pratade en massa, han sa att han inte har nån glöd att ge mig, att han inte är kär i mig mer, men han älskar mig. Jag är den finaste han vet, men det räcker inte. Min värld rasade, och rasar fortfarande. Han är mitt livs kärlek, jag vill vara med honom tills jag dör. Han säger att han tror att det skulle vara bättre för mig att att vara utan honom, för han är inte som jag vill att han ska vara. Men så känner så klart inte jag.
Jag är helt övertygad om att det finns en möjlighet att hitta tillbaka till de känslor som faktiskt funnits där, bara man verkligen försöker. Jag vill att vi ska gå i familjeterapi, men han är oerhört skeptisk till det. Han pratar om att det som hände för 6 år sen, malt i hans huvud och brutit ner känslorna. Visst kan det ligga nåt i det, men jag tror att det kan finnas en chans att fixa det här om man gräver upp skiten och pratar ut ordentligt och sen kanske man kan gå vidare. Samtidigt säger han att han inte är arg på mig för otroheten, han har förlåtit mig osv.
Det finns givetvis en massa annat som jag skulle kunna skriva här, men jag skulle så gärna vilja ha lite råd och höra om andras erfarenheter. Hur har ni gjort, gick det att rädda? Jag vill veta massor!
Är fullt medveten om att otrohet är riktigt illa, och behöver inte höra hur dålig jag är som varit otrogen, jag har misshandlat mig själv alldeles nog över det.