Tjocktarmscancer som är spridd

Han är väldigt sjuk och kommer bli påverkad av cellgifterna. Funder inte så mycket på när utan ta vara på dagen och ta hand om er far och varandra.

Var heller inte rädda om att prata om döden, vi ska all dö förr eller senare. Förbered er mentalt och kanske praktiskt.

Vad fint skrivet, blir rörd.

Tack fina

Prata även om hur han vill att hans begravning ska vara, om han vill bli kremerad eller inte, jordfäst eller spridd i minneslund. Detta är något som ofta glöms bort då de flesta tycker att det är obehagligt att prata om döden och det som kommer efter.

Beklagar det som händer med din far.

Begravningsplats och resten är klart

Har pratat löst om ev testamente.. Lite svårt att prata I'm sånt dock

Men åh så jobbigt för er :(.  Beklagar verkligen.
Ingen kan säga nån tidsram för er. Mycket beror på hur han svarar på cellgifterna. Ni kommer ha en tid till att få tillbringa med din pappa. Säg allt du behöver säga. Tala om hur mycket du älskar honom. Ta vara på tiden och se till att han mår så bra det bara går. Kärlek är viktigt nu. Troligen är hans ångest större än er. Inte av rädsla för döden, utan mer att han blir tvingad att lämna alla han älskar. Att lämna livet.

Din pappa kommer troligen bli både trött och kraftlös. Cellgifter förstör en del friskt också, bl a sänker de dom vita blodkropparna. Det enda ni kan göra är att finnas där för honom. Man FÅR gråta.

Jag har varit i din sits. Min mamma hade tyvärr gått för långt för att ens vara påtänkt för cellgifter. Vi försökte bara finnas där för henne. Måna om henne.

Jag har själv gått igenom operationer och cellgiftsbehandling. Och även om man får bära mycket själv, så är det en enorm tröst när man har sin familj som alltid finns där och visar att de finns.

Sköt om er jättemycket.

Det förstår jag att det är. I min familj har vi varit förhållandevis öppna om det men min mammas sambo tycker att vi är morbida när vi pratar om döden och det praktiska efteråt. Själv ser jag det som ett sätt att minska bördan för de efterlevande.

Se även om det finns anhörigstöd via sjukhuset så du/ni också får chansen att bearbeta detta som hänt.

Glöm inte bort er själva. Er far är sjuk och får vård. Annhöriga ska dels vara oroliga och ledsna, dels vill ni stötta er far och sen ska allt vanligt med familj, jobb mm rulla på.

jag har själv barn på 7 & 4 som kommer förlora sin morfar och de har just nu en mamma som är väldigt ledsen.

Vi bor ocksa inte på plats utan utomlands

Men jag försöker pendla och jag o mina syskon försöker göra så Pappa inte är ensam

Hans fru finns också för honom.

Försök hitta någon på sjukhuset i  närheten av er far som ni har förtroende för. Be er far säga till att den personen har rätt att berätta allt för er eller någon av er.

Sprid sen information, både om er far och hur ni själva mår inom familjen. Så ni kan dra lasset parallellt och hjälpa varandra.