lind1 skrev 2016-04-07 00:21:27 följande:
Flickan och kråkan: Liten detalj men jag tycker också kvällssagan är jätteviktig. Dels tror jag sagor är bra för barns kognitiva utveckling men framförallt är det en mysig och kärleksfull avrundning på dagen. Flickan vill verkligen få höra saga så jag tänker att man kan använda det som ett sätt för henne att inte krångla med tusen andra saker och ignorera vad de vuxna säger. Om jag trodde konsekvensen blev att hon aldrig fick höra saga skulle jag använda ett annat sätt.
Jag har sista året pratat nästan varje vecka med min sambo om vad jag tycker. Gällande ex den specifika situationen med mjölken måste vi pratat om åtminstone 20 gånger och han säger varje gång att han ska börja säga att hon kan ta själv. Detta håller i sig kanske en vecka och sen slutar han. Jag brukar aldrig hälla upp mjölk men har svårt att säga att hon själv kan ta när pappan inte gör det. När jag frågar honom om varför han gör så säger han att det är av ren vana. När det gäller nattningen och en del övriga situationer (ex ta av ytterkläder själv) säger han att han inte förstår att hon inte längre är "bebis". Han tror att han måste tjata på henne för att få henne att göra saker för hon kan inte ta beslut själv. Och när han låter henne få sin vilja igenom om hon gråter är det för att det är för jobbigt för honom att hon blir ledsen (han har otroligt dåligt samvete för att hon blev skilsmässobarn). Så i grunden tror jag att han ser på henne som om hon fortfarande är 4 år och så står han inte ut med att hon blir ledsen för stunden.
Ett av mina problem är att jag känner en osäkerhet inför hur mycket plats jag kan ta i vårt hem och hur mycket av mina regler som ska gälla. Dessutom känner jag en osäkerhet i min relation till flickan, även om hon ibland börjat kalla mig mamma. Det känns svårt att jag ska vara den som är strängare än bioföräldrarna, jag är rädd att det skulle skada min och flickans relation. Därför har jag tänkt att förändringar måste komma från pappan primärt och att vi båda sen följer samma regler. Problemet är väl att sambon inte förstått hur mycket det skaver i mig att inte kunna bete mig naturligt i vår familj och att jag faktiskt inte kommer orka fortsätta såhär i längden. Så jag får väl säga som det är, antingen måste vi hitta ett gemensamt sätt och han måste ta vad jag säger på allvar eller kommer jag inte kunna leva med dem :/
Jag tänker att du tar det "en annan väg" än att vara sträng. Att vänligt be någon ta mjölk som står på bordet när han/hon ber om det är ju inte att klanka in på andra föräldrars territorier. Det säger jag vänligt till kompisar till mina barn som är här också. Du tror inte du får din sambons stöttning i situationen om du skulle göra på det viset?
Om kvällarna är ett problem så tycker jag att ni kan sätta er ner allesammans och alla får säga hur de önskar att kvällarna var. Flickan är så pass stor att hon förstår att hon behöver borsta tänder, ta på pyjamas och gå och sova. Pappan antar jag förstår att hon inte kan vara uppe hur länge som helst etc. Flickan kommer troligtvis att säga att hon vill se ett visst program och mysa med pappa i soffan och sedan höra godnattsaga. Och det är ju helt ok, då gör man bara upp en rutin där det fungerar. Kanske passar det bäst att man då gör sig i ordning innan tv-tittandet exempel. Du behöver inte klampa in med DINA regler utan man lägger upp en vardag som fungerar för alla som bor tillsammans.
Sedan får du ju backa på andra områden även om det kanske stör dig. Du kanske tycker att tv-tittande på kvällen är fel, du kanske inte tycker att pappan ska hjälpa flickan med vissa saker etc. och då får du ta det med honom men även vara medveten om att det kanske egentligen inte finns ett rätt eller fel. Jag packar mina barns gympa- och träningskläder. Visst är det att curla, men de tar ansvar för andra saker som jag anser viktigare. Mina föräldrar fixade det väldigt länge åt mig också och jag blev det till trots en högst välfungerande samhällsmedborgare
.
Gör saker tillsammans med henne kravlöst. Bjud inne henne att hjälpa till med matlagning exempelvis. Visa henne hur man gör och låt henne testa själv. Säg till henne innan eller efter måltiden att du skulle bli jätteglad om hon hjälpte dig med att duka eller ställa av sin tallrik från bordet.
