Jag minns det där. Har tänkt mycket på hur mycket kvinnor våndas, att det inte går att förstå hur fullständigt det ockuperar en. Idag ångrar jag att jag slösade bort så styra delar av graviditeten på att oroa mig, när jag fick en fantastisk förlossning och världens finaste unge. Men det hjälper knappast dig...
Som andra säger är det omöjligt att förebygga. Min bm sa att det är så jobbigt för mig eftersom jag är van att styra bilen dit jag vill, men i detta fall driver runt i en båt utan åror. Det enda jag kan påverka är min inställning. För mig funkade det lite att tänka: 1. Varför gå på samma begravning två gånger (mkt bra talessätt tycker jag) och 2. Det värsta som kan hända om jag tillåter mig att släppa oron är att jag varit glad i onödan. Kan man vara glad i onödan?
Vi gjorde privat ul i v 8. Det hjälpte mitt kontrollbehov och kostade 800 SEK.