Så rädd för missfall

Grattis till plusset!
Tyvärr är det inte mkt att göra, det är bara att vänta! Är själv i samma sits nu, fast gravid med mitt 3e barn..
Bara längtar till vecka 12 när man kan vara lite mer lugn.
Ät bra mat, folsyra och ta det lugnt så gör man så gott man kan.
Blir det missfall så är det ju något som inte stämmer med "barnet", så man får tänka så!

Jag minns det där. Har tänkt mycket på hur mycket kvinnor våndas, att det inte går att förstå hur fullständigt det ockuperar en. Idag ångrar jag att jag slösade bort så styra delar av graviditeten på att oroa mig, när jag fick en fantastisk förlossning och världens finaste unge. Men det hjälper knappast dig...

Jag förstår precis vad du menar, är i exakt samma sits.plussade förra veckan, är nu i vecka 5. Varje gång jag går på toaletten så är jag rädd för att se blod. Bara för att jag inte känner mig gravid så tror jag fostret inte lever.. Har bokat tidigt ultraljud för jag kommer bli tokig av att inte riktigt veta.

Men alla säger att man måste tänka positivt och njuta, så vi får väl försöka göra det :) när har du BF?

Lugna ner er lite. Visst var jag orolig under min första graviditet men det är inte något mot den oro jag har nu. Jag har inga barn än så det jag har bakom mig är tre missfall och ett utomkvedes och nu är jag gravid igen med 4 stycken stört blödningar hittills men än så länge mår bebis bra. Är i vecka 15+3 idag.

Förstår dig men absolut inget att göra. Är i 10+0 idag och jag kollar också efter blod varje gång jag kissar. Hemskt långa veckor men bit ihop och lycka till.
Tips , betala för ett privat ultraljud

Tack för alla svar! Tröstar verkligen att veta att så många andra känner som jag. Bara går och väntar på att det värsta ska hända.

Tycker det är så himla konstigt att det finns miljoner råd för att bli gravid men så himla lite tips för att undvika tidigt missfall!

Det går tyvärr inte att undvika missfall. Förstår att det är jobbigt att vara orolig,men oftast går allt bra. När jag fick min första störtblödning vid denna graviditet så åkte jag in akut och där låg bustrollet och levde fortfarande. Haft tre till störtblödningar och bebis lever trots allt. Så jag om någon vet hur det är gå och vara orolig.

Hej. Jag har gått in i vecka 6 idag(5+0). Jag går också och oroar mig att någon ska gå snett men jag försöker skjuta undan dom tankarna så gott de går och tänka positivt istället.

De vanligaste missfallen sker innan man ens vet om att man är gravid.. däremot förstår jag er som haft missfall tidigare kanske har en större oro som är svår att få bort.

Jag hoppas att de lilla pyret vill stanna kvar i magen hos oss allihopa! :)

Anledningen till att det inte finns en massa tips för att undvika missfall är för att det just inte finns några förutom att äta folsyra och undvika alkohol, rökning och stress. Blir det missfall så tidigt så brukar det vara för att det är fel på fostret och det går inte att göra något åt. Om jag var du så skulle jag ringa kvinnokliniken och berätta om min oro och försöka boka in ett tidigt ultraljud om c.a 2 veckor. Då borde man kunna se hjärtslagen och när man väl gjort det så minskar risken för missfall betydligt. Det är ju inte så bra att du går och oroar dig så här.

Som andra säger är det omöjligt att förebygga. Min bm sa att det är så jobbigt för mig eftersom jag är van att styra bilen dit jag vill, men i detta fall driver runt i en båt utan åror. Det enda jag kan påverka är min inställning. För mig funkade det lite att tänka: 1. Varför gå på samma begravning två gånger (mkt bra talessätt tycker jag) och 2. Det värsta som kan hända om jag tillåter mig att släppa oron är att jag varit glad i onödan. Kan man vara glad i onödan?

Vi gjorde privat ul i v 8. Det hjälpte mitt kontrollbehov och kostade 800 SEK.

Det suger ju verkligen att det inte finns något man kan göra. Det känns ändå lite bättre idag än igår :) jag ska försöka att inte stressa, det kommer ju nya chanser om det inte skulle gå den här gången :)

Hade exakt samma inställning i höstas när jagbblev gravid, oroade mig inte alls. Sen på kub-ul visade det sig att jag fått MA. Är ändå glad att jag inte oroat mig innan för som du säger, ok jag var glad i onödan men hellre det. Nu är jag i v 5 och har en stark känsla att det ska gå bra denna gång. Kommer dock boka tidigt ul denna gång, att gå till v 12 o då få beskedet var tungt.

Jag ska nog också göra ett tidigt ul. Om det bara inte blir ännu värre pga sett ett hjärta och sen blev det ändå ingenting. Äsch, kommer vara orolig hur jag än gör. Och jag som trodde att jag skulle vara lugn och cool och inte ens lite hysterisk kring graviditet :(

Ringde o pratade med bm idag. Inskrivning om 3 veckor o ul veckan efter, är då i 8 fulla veckor o det ville dom för att göra ul. Känns så jäkla bra att veta att jag har det inbokat nu.

Ja man är orolig hur man än gör så gör det som känns bäst för stunden :)

M

Jag är också så orolig! 9+2 idag och kan inte sluta tänka på MA, ofostrig graviditet, druvbörd och andra otrevligheter.

Pratade med min BM om tidigt VUL samt KUB-test men hon sa att det är i princip uteslutet då jag 1. är under 35 och 2. sjukhuset har knappt tider för rutin-UL.

Jag har kontaktat en privat mottagning i en annan stad för KUB och har tid inbokat för ultraljudet den 17/5. Det känns som att tiden dit är en hel evighet och jag vet att jag kommer hinna tänka så mycket mer innan dess. Jag blir arg och ledsen på mig själv när jag tänker på positiva saker, som namn och barnvagnar, för det känns som att jag jinxar mig själv och jag vet hur ledsen och snuvad jag kommer känna mig om ul den 17/5 visar på dåliga nyheter... och jag blir stressad av alla negativa tankar som jag har.

BM försökte lugna mig (tror jag) genom att säga att det ändå inte spelar någon roll om man gör ett tidigt vul för det kan ju ändå bli ett missfall veckan efter... och visst har hon rätt i det, men jag håller på att knäcka mig själv över det här.

Med mitt första barn fick jag ett VUL (i ett annat landsting + ett tidigare utomkvedshavandeskap) och det var lugnande till viss del. Men nu sitter jag här och är illamående av rädsla :( HUR gör man för att sluta tänka, på allt som har med graviditeten att göra?

Jag fick missfall i vecka 11. Jag gick inte runt och tänkte att jag skulle få missfall. BM sa till mig att hon inte kunde se några hjärtslag, det var då som jag började tänka. Och nu är det ju det enda man tänker på aTT nästa barn ska visa hjärtslag. Men ONÖDIGT att oroa sig när man ändå inte kan påverka det.

Lycka till! Jag har bim om 13 dagar och hoppas på ett pluss igen!

Lycka till! Har bokat in ett samtal hos mvc idag så vi får ju hoppas att Den överlever fram tills dess. Jag har börjat acceptera att det trots allt är större chans att jag INTE får missfall än att jag får det. Och det känns ju faktiskt betryggande :)

Läste på en bra sida igår. Det är bara genetiskt. Och alkohol, rökning som gör att man får MF. Har inget att göra med mat, sex eller träning. Så var bara som vanligt. Det är inte moderns fel om missfall sker