Överreagerar jag på sambon?

Jag kan nog lämna mitt barn ensam i bilen. Han är visserligen redan 4½, men om jag bara typ ska springa in efter mjölk så kan jag fråga honom om han vill komma med eller inte.
Ofta väntar han hellre i bilen, och sitter där och tittar på folk som går förbi.

Har nog lämnat honom ensam i bilen också då han var yngre. Korta stunder, bildörren låst, inte varmt ute (så att han kan få värmeslag) eller bilen i skugga med alla fönster lite öppna (så man inte får in en hand) osv.
Så ja, om situationen känns trygg och det inte varit för för långa stunder så har jag nog lämnat honom ensam i bilen.

Jag menar, ibland kanske de ärenden jag gjort har varit snabbare än ett toabesök. Och då jag går på toa är han ju "ensam" i lägenheten.... Bilen är nog en minst lika trygg miljö att sitta ensam i, korta stunder. Om inte tryggare. Där sitter ju barnet fastspänt och kan inte ställa till med nåt och skada sig själv.

Om din sambo bara gick in och hämtade och betalade för pizzor, så kan väl barnet knappast ha suttit i bilen längre än typ 5 minuter? Om nån under den tiden hade kommit och slagit sönder bilfönstret för att "rädda ett övergivet barn", så hade ju den personen varit dum i huvudet! Har man misstanke om sånt så kollar man väl först om man kan se någon eventuell förälder i närheten och kanske väntar en stund för att se om föräldern dyker upp? Inte skulle man väl direkt börja bryta sig in i bilen, om man fick syn på en ensam unge i en bil (som det inte ser ut att gå nån nöd på)?

Sen anser jag också att det är bra att också små barn får lära sig att vara ensamma. Så om man lämnar ett barn ensamt i 5 minuter och det blir lite ledset så är det inte hela världen, de vänjer ju sig med det och kan, som t.ex. min son, hellre sitta ensamma en stund i bilen än behöva komma in och stå vänta och ha tråkigt.

Naee... du överreagerade inte. Du regerade på ditt sätt  Vem kan säga om det är "för mycket" eller "för lite" 

Men du kanske överdrev faran. Vilket ju betyder att du efter din första reaktion kan komma fram till att det nog inte var så farligt ändå, vilket ju bara är bra. Ditt barn svävande inte i fara  Men visst kan du säkert be om ursäkt till din sambo för att du skällde på honom. 
Han hade ju bedömt situationen annorlunda än du (dvs som säker) och tyckte ju då antagligen att det inte var så kul att bli utskälld för nåt som man inte anser att man gjort fel. Men det är ju en annan sak, och det antar jag att du kom fram till själv också 

Jag vet det. Jag är inte dum och kan räkna så jag vet att det är skillnad på 1 och 4½.

Kan du läsa min text, där jag skriver att jag lämnat min son ensam i bilen också då han var yngre? Minns inte när första gången inträffade, så jag har inte skrivt det i texten, kan erkännas. Men, han var säkert kring året då.

Är det inte uppenbart?

Att vara ensam.

Det kan vara väldigt bra att kunna vara ensam. I mitt fall, som ensamstående förälder, är jag väldigt glad att mitt barn tidigt lärde sig att vara ensam korta stunder. För ibland har jag inte haft annat väl än att lämna honom ensam korta stunder. Bättre då att han inte blir rädd och ledsen och helt ifrån sig de gånger han måste vara ensam, än att han hysteriskt sitter och gråter av rädsla varenda gång det händer.

Tja, har ni någon gång testat på att duscha och be en 1,5-åring snällt sitta och vänta i badrummet medan mamma duschar? Var nu bara första jag kom på på rak arm.

Eller om barnet ska gå sova, då måste det också lära sig vara ensam. Eller sitter ni och håller era barn i handen tills de somnar?

Och vad kunde hända åt det fastspända barnet i bilen under de fem minuterna det tog för TS sambo att gå in och hämta pizzor? Själv tror jag det kan vara en mycket mer trygg miljö än en pizzeria med heta ytor, andra matgäster, knivar etc etc. Pappan vänder ryggen till då han betalar i kassan och barnet hinner tulta iväg nånstans och skada sig.... Mycket större risk för olyckor i en sån miljö, än att sitta och vänta fastspänd i en låst bil skulle jag säga... Och sen då pappa ska ut med pizzorna? Ungen under ena armen och pizzorna i den andra, kan ju kanske vara knepigt då att få upp bildörren, tänk om han tappar barnet? Eller tappar heta pizzor på barnet? Eller sätter ner barnet för att låsa upp dörren och sätta i pizzorna i bilen, och barnet hinner tilta ut på vägen under den tiden?

Ja, vad är sannolikheten? I know... Men min poäng är att hur jävla farligt kan det vara att lämna barnet i fem minuter? Det kan hända minst lika mycket farliga saker åt barnet inne på pizzerian (om inte mer) än i bilen.

Om man anser att omständigheterna är trygga, miljön säker och situationen OK, så varför inte lämna barnet i fem minuter?? Speciellt om i detta fall sambon kunde sköta pizzahämtningen mycket snabbare och smidigare.

Okej, barnet tyckte det var tråkigt att sitta själv och grät. (Knappast grät barnet av rädsla. Tror inte att ett tryggt barn gråter av rädsla genast för att mamma eller pappa går bort en kort stund, snarare irritation eller tristess) Men ja, barn gråter ofta för att de har tråkigt och inte får som de vill, inte får se på tv eller inte vill sova etc. Gör ni då alltid era barn till viljes också i dessa situationer?

Men tja. Ni får tycka som ni vill. Jag tycker som jag vill. Och mitt barn har inte tagit skada av att vara för sig själv ibland. Det underlättar tvärtom både för honom och mig. Jag får det lite lättare ibland om jag inte måste ta med honom bara för att hämta mjölk utan kan lämna honom i bilen och t.ex aldrig haft problem med nattningar, då han ju också måste vara ensam. Och han har inga svårigheter med att vara själv/utan mamma en stund utan är lugn, glad och snäll även om mamma vill gå på toa ifred, måste lämna över honom hos barnvakt etc.

Har läst nånstans att ett barn som känner sig tryggt och litar på sina föräldrar inte blir rädd/ledsen då föräldrarna "försvinner" (typ lämnar på dagis eller till barnvakt, eller går å hämtar pizzor) för de litar på att mamma och pappa kommer tillbaka.

Och med att barn mår bra av att lära sig vara ensamma, så menar jag ensam i sitt rum, ensam i vardagsrummet då mamma duschar (för jag stänger nog dörren, men inte låser, då jag duschar, annars blir det fuktigt i hela lägenheten), ensam i sitt rum då det ska sova. Eller, ensam i fem minuter under tiden pappa springer in efter pizzor.

Men, för att förtydliga min tidigare poäng.

Visst, dina barn får komma in i badrummet då du duschar. Men hur långa stunder hinner de däremellan vara ensamma? Fem minuter? Tio?

Vad kan hända då? I ett hem finns mycket som är farligt. Tror att också i ett hem kan det finnas mer faror för ett barn än att sitta fastspänd i bilen i fem minuter.

Nån hade hör också nämnt en bil som började spontanbrinna... Jo, visst. Allt kan ju hända. Men tror att det är större risk att det börjar brinna i ett hem på natten då barnen sover, och kan hinna andas in rök innan de blir räddade, än vad det är att en bil börjar spontanbrinna och barnet dör av rökförgiftning..,

Det är farligt att leva.. Det är omöjligt att skydda sig mot allt. Det enda man kan göra är att bedöma riskerna och ta det säkraste valet. Och riskerna för att barnet skulle fara illa av fem minuter i bilen (antar nu normaltemperaturer, friskt barn, normala/säkra omgivningar och inte nåt New York ghetto osv) är försumbara, och som sagt var, möjligen mindre än riskerna för att ta med barnet in på t.ex pizzerian, eller låta det röra sig oövervakat under lika lång tid i det egna hemmet.

Nu tror jag att vi har satt lika olika vikt på ordet "måste". Naturligtvis måste ett barn aldrig vara helt ensam. jag kan befinna mig bredvid mitt barn 24/7 om jag vill. Frågan är bara om det verkligen är helt 100% nödvändigt?
Varför t.ex. ta med barnet in i duschen, så att det har tråkigt och/eller mamma inte kan duscha snabbt å smidigt utan måste sätta dubbelt så mycket tid på duschningen för att det samtidigt kräver underhållning av ett surt barn...

Sen vill jag, återigen, påpeka att då jag skrivit "lämna ensam" så menar jag inte BARA att lämna ensam i bilen. Vad är det för skillnad på att lämna barnet ensamt i sitt rum då det ska sova/leka eller lämna det ensamt i vardagsrummet, då du själv springer in till köket och fyller diskmaskinen eller nåt, mot att lämna barnet ensamt i bilen? Tror inte att du, eller nån annan, ärligt kan påstå att de aldrig lämnar sitt barn utom synhåll/hörhåll i fem minuter under en vanlig dag hemma... 
Vill man ändå hitta någon skillnad mellan bilen och hemmet, så skulle jag säga att den mest märkbara skillnaden är att i hemmet finns det massa mera säkerhetsrisker för ett litet barn, än fastspänd i bilen.

Hur som haver.

De som argumenterar mot att ett barn får vara ensamt i bilen har, så vitt ajg sett, två huvudargument. Det första är att det är synd om det stackars lilla barnet som gråter av rädsla. Det andra argumentet är att det är så himmelens farligt.

Jag tror inte att de flesta barn gråter av rädsla i en sån situation, kanske tristess, ilska pga tristess eller annat. Om ens barn är så himmelens beroende av sin förälder att det gråter av rädsla för att föräldern inte finns inom synhåll i fem minuter, så får man nog tänka om lite hur man gör.... Det barnet kan inte känna sig särskilt tryggt, och/eller tryggt i sig själv. 

Vad gäller faran. Jag tycker att det redan bra påpekats, av flera andra också, att riskerna för att lämna barnet i bilen, en skyddad, trygg miljö utan vassa föremål, heta ytor etc. etc. etc. helt klart kan konstateras vara mer riskfritt än att t.ex. ta med barnet till pizzerian, eller annat ställe.

Så vad är liksom grejen? Vad ÄR det egentligen som är så himla farligt med att lämna barnet ensamt? Det innebä'r ju varken nåt känslomässigt trauma för ungen, eller en säkerhetsrisk. Tvärtom så underlättare det ibland bara mycket för både föräldern och barnet. Föräldern kan uträtta sina sysslor snabbt och smidigt, så att både barn och förälder snabbare kommer hem, och barnet kan få fortsätta sova/slipper bli upptaget och inkånad till nå ställe man inte vill med till.

Och missförstå mig inte. Jag (och säkert alla andra som också lämnar sin barn i bilen) gör det inte varenda gång vi ska på ärende. Men ibland, om det just bara är frågan om att springa in efter en mjölk, eller några pizzor.

Det är inte farligt/riskfyllt och alla tycker det funkar bra. Så why not?
Det känns som att det hela mest är frågan om att "så gör man bara inte!", utan att egentligen ha någon direkt anledningt till VARFÖR man inte ska göra så.

(men visst kan det vara skillnad från barn till barn, nu antar jag ju förstås att folk förstår att jag menar barn som det gunkar bra med, inte såna som skriker och gråter av ilska för att bli kvarlämnade och att det bara helt enkelt inte går...)

Själv har jag nu tolkat folks svar, samt med mina egna svar menat, att barnet knappast far illa av att eventuellt gråta i fem minuter (och må så då vara att det är lika illa att barnet gråter av tristess/önskan om uppmärksamhet, som att det gråter av rädsla), inte det att man konstant ignorerar sitt barns gråt och känslor "för att ungen ska lära sig vara tyst", typ....

Nu har inte jag läst hela rapporten, utan bara denna väldigt korta artikel OM rapporten. Har du läst hela rapporten? Men jag kan tro att om man annars tar barnets känslor på allvar osv osv så är det inte skadligt för barnet att "lära sig vara ensam" och gråta i fem minuter nån enstaka gång.
Man måste ju sätta saker i perspektiv också....

För övrigt tror jag väl knappast någon av oss, som är "för" ensamma barn i bilen, skulle lämna ett barn i bilen om det inte funkade. Alltså om barnet grät och skrek varenda eviga gång, och klart och tydligt visade sitt missnöje.

Poängen folk försöker få fram (iaf jag) är väl:
- det är inte farligare att barnet väntar i bilen än att ta med det (under tidigare nämnda "normaltrygga" förhållanden).
- om barnet är OK med att sitta i bilen finns det inte heller någon risk för "psykisk skada"
- det är inte hela världen om barnet börjar gråta en liten stund, men som sagt så lämnar man knappast barnet ensamt om det inte fungerar, t.ex. pga att barnet varenda gång gråter och skriker

Du motsäger dig själv, om du duschar då barnen sover så lämnar du ju dom utan tillsyn. Vad är skillnaden att barnet sover i sin säng utan tillsyn, mot det att barnet sover tryggt i bilen utan tillsyn?

Jag vet inte ens vad jag ska svara på detta.... Annat än att jag önskar dig lycka till.

Jag tror inte att jag någonstans har skrivit/påstått att barnet INTE kan gråta av rädsla. Jag vill bara lyfta fram att barnet kan gråta av flera andra orsaker OCKSÅ.

Och precis som andra, samt jag, försökt poängtera: ingen är väl så hjärtlös att man skulle lämna ett gråtande barn i bilen? Men att om barnet börjar gråta så hinner det nu inte gråta så himla länge innan mamma/pappa kommer, att det tar någon skada av det.

Jisses. Verkar som att folk läser ens texter här som fan läser bibeln... 

Undrar för mitt stilla sinne om folk här någonsin hört talas om termen "curlingföräldrar" och funderat i att det man i slutändan skall uppfostra sitt barn till är att lära sig att ta hand om sig själv...?

Och kom nu ihåg det där med fan som läser bibeln... Ingen antyder väl, precis som johan75 skriver, att barnen ska lämnas helt utan tröst. De får bara inte trösten direkt. OM de börjar gråta. OM.

Trådstarten gällde ett gråtande barn, men diskussionen har, enligt min uppfattning, gått mer in på huruvida det är OK att över huvud taget lämna barn i bilen.