Överreagerar jag på sambon?

Är VÄLDIGT förvånad över att så många tycker det är ok......

En missuppfattning bland folk är att ett barn som inte gråter är ett tryggt barn. Ofta snarare tvärtom, dom har lärt sig att även om dom gråter kommer inte föräldern och då blir dom avtrubbade och slutar med det.

"Med anknytning menas det känslomässiga band som uppstår till varaktiga omvårdnadspersoner. För att utveckla en trygg anknytning behöver barn:

? Beskydd ? att skyddas mot farligheter.

? Tröst ? att tröstas i och efter hotfulla ­situationer.

? Lyhördhet ? någon som hör och kan tolka barnets signaler.

? Förutsägbarhet ? att föräldern reagerar likartat på signaler från barnet"

Källa: Anders Broberg

Och:

www.viforaldrar.se/artiklar/lat-ditt-barn-grata-ut

www.viforaldrar.se/artiklar/lat-ditt-barn-grata-ut

Vet inte hur man gör denna till länk men tycker den här artikeln är så viktig så snälla kopiera och läs!

Öh ja jag tar BARNPSYKOLOGI i försvar. Frågor på det?

I trådstarten är det tydligt att barnet är själv och ledset och ingen av föräldrarna är där för tröst. Då tycker jag att följande är relevant:

"1. Barn som inte får uppmärksamhet och tröst när de gråter kan få en känsla av misslyckande. Det kan gå ut över barnets självbild och självkänsla. Tar du inte gråten på allvar och visar respekt för den så gör det också något med barnets självrespekt, säger hon till den norska föräldratidningen Foreldre & Barn.

2.Pia Risholm Mothander, barnpsykolog, lektor i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet och författare till flera böcker om barns utveckling och anknytning, värjer sig mot tanken att låta bli att trösta om man av någon anledning upplever barnets gråt som oberättigad.

? Frågan är om man alltid förstår vad det underliggande budskapet är.

? Och om barnet gråter för att det vill ha uppmärksamhet, då behöver det ju uppmärksamhet

3.De norska forskningsresultaten stämmer väl överens med tidigare forskning om barns anknytning, påpekar hon.

? Gråt är en strikt anknytningssignal, en signal om att barnet behöver hjälp. Barn som inte får tröst kan lära sig att stänga allt inom sig. De kanske söker sin egen tröst genom att dra sig undan och bli inbundna. De lär sig att det inte lönar sig att släppa in någon annan, att det tvärtom kan göra ont.

OBS, jag anser inte att anknytningen är dålig pga fem minuter iväg för att hämta pizza utan syftar på många skribenters åsikter att ett så litet barn ska kunna vara själv och kunna hantera sin gråt/rädsla/ ilska själv.

Fast OM man kan undvika så VILL man väl inte att barnet ska vara ledsamt i sin ensamhet om ens för fem minuter? ( har för mej att Ts skrev 7-8 min ngnstsns). Måste man så måste man men Ts man kunde tagit in barnet och hålla barnet famnen. Jag har alltid balanserat både barn och pizzor o dyl med båda händer. Alt inväntat min partner.